Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Public service vill slippa förhandsprövning och göra mer på andra plattformar

PS,bild

Ge Sveriges Television ett online-uppdrag.

Låt oss sprida innehåll i sociala medier.

Ta bort kravet på förhandsprövning av nya tjänster.

Låt Sveriges Radio lansera ”nya, personaliserade tjänster”.

Så kan public service-bolagens krav på regeringen sammanfattas.

Jag har läst vad Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR) skrivit till kulturdepartementet, om vad public service-kommittén bör utreda inför den kommande tillståndsperioden.

Det är sprängstoff i debatten om mediemångfalden.

SVT, exempelvis, vill ändra grundlagen: ”Ge bolagen ett online-uppdrag.”

SVT vill också slippa olika kontrollmöjligheter- och instanser:

För att värna oberoendet bör detaljreglering undvikas”, skriver vd Hanna Stjärne och fortsätter:

SVT anser principiellt att den så kallade förhandsprövningen, inte är anpassad för svenska förhållanden och bör avskaffas till förmån för en modell där bolagen begär ändring i händelse av att de vill förändra eller gå utanför de beslutade ramarna.”

Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio, föreslår samma sak:

”Sveriges radio anser att förhandsprövningen bör avskaffas.”

Här bör det påpekas att modellen med förhandsprövning är tagen från Storbritannien, där BBC har samma skyldighet, men att den hittills a l d r i g har tillämpats i Sverige. Varken SVT, SR eller UR har någon enda gång anmält nya verksamheter för sådant ställningstagande, och när mediebranschen protesterat – som när SVT lanserade Flow och sedan Edit – så lades de nya tjänsterna istället ned.

SVT menar att det i alla händelser bör vara företagen själva som avgör vad som ska granskas…

”SVT vill så länge det kvarstår betona vikten av att tolkningsföreträdet till vad som ska testas ligger hos bolagen och att trösklarna för vad som ska testas bibehålls höga”, skriver Hanna Stjärne.

## Inlagorna till regeringen är underlag för hela ”Medierna”-program i radions P1 och ytterligare en radda debattartiklar från de kommersiella mediebolagen.

Några exempel: Christel Tholse Willers, chefen för UR, dömer helt ut alla eventuella förslag om att slå samman public service-bolagen till ett. Som just BBC i Storbritannien. Eller YLE i Finland, DR i Danmark eller NRK i Norge.

När sammanslagningar genomförts i andra länder har utbildningsområdet i praktiken fått stå tillbaka i konkurrensen med andra mer resurskrävande programområden som sport, nyheter och underhållning med kompetenstapp som följd”, varnar Tholse Willers.

UR vill inte ens diskutera frågan:

Att i detta läge utreda någon form av sammanslagning skulle riskera att ta mycket kraft och utrymme från de för framtiden kritiskt viktiga och centrala frågorna i den kommande utredningen och bör därför undvikas.”

Men det som verkligen torde orsaka debatt är public service-bolagens krav på att ändra förutsättningarna för hela sitt uppdrag.

Allt är inte kontroversiellt. Idag avser sändningstillstånden det marksända utbudet, innehåll som görs på digitala plattformar – som olika former av Play – kan alltså inte tillgodoräknas. Den ordningen är förstås otidsenlig. Om public service-bolagen erbjuder material på exempelvis minoritetsspråk borde det förstås räknas in i den totala leveransen, när det utvärderas om de utför sitt uppdrag. Riksdagen står redan bakom idén om att tillgodoräkna webben, och både SVT vill nu att detta möjliggörs ”… redan under innevarande tillståndsperiod.” SR håller med.

## Men: Den senaste tiden har ju mediebranschen diskuterat public service-bolagens offensiva hållning till utländska aktörer. Det faktum att svenska licenspengar används till att göda amerikanska Facebook och Google med innehåll och data oroar de privata mediehus som inte subventioneras med 8,1 miljarder kronor av licensmedel.

Nu gör public service-bolagen starka ställningstaganden för att fortsätta satsningarna på så kallade sociala medier:

”Public service bör kunna ha och ta det fulla publicistiskt ansvaret för innehållet och därmed ha rätt att publicera eller avpublicera innehåll på olika plattformar”, skriver Hanna Stjärne. Hon menar att bolagen ”… bör kunna ha rätt att publicera eller avpublicera innehåll på olika plattformar.”

Sveriges Radio uppger att man planerar för ”nya personaliserade tjänster” och ska skapa ”egna, individuella radiokanaler”. SR berättar att P3 Nyheter ska ”rekrytera en reporter via plattformen Snapchat” och framhåller varför SR ska finnas på Facebook:

”När P3 nyheter med sk ”explainers” är först med att förklara kriget i Syrien för den yngre publiken på Facebook och detta delas 650 000 gånger, tar Sveriges radio ett speciellt ansvar för ett oberoende och reklamfritt innehåll även i sociala medier.”

Cilla Benkö igen:

”Sveriges Radio planerar för att öka användandet av utbudet via mobila plattformar liksom deltagande via sociala medieplattformar.”

I övrigt vill SR ta bort villkoret utlandssändningar, få utrett om aktiva politiker verkligen ska bli ledamöter av Förvaltningsstiftelsen samt få ett beslut om framtiden för digitalradio.

## SVT vill, enkelt uttryckt, ge public service större friheter men med mindre krav.  

”Uppdraget bör, i enlighet med andan i yttrandefrihetsgrundlagen, vara positivt utformat, dvs fokusera på vad public service ska göra och inte förbjuda bolagen att producera olika former av innehåll”, skriver Hanna Stjärne.

”I övrigt bör dock public service fortsatt ha en långtgående frihet att välja vilka distributionssätt som ska användas för att nå så stora delar av publiken som möjligt.”

Vidare från SVT:

Inga nya krav kring extern produktion bör införas.”

”Den specifika utformningen av kravet på decentraliserad organisation och 55-procentskravet bör ses över.”

Alla public service-bolag försvarar radio- och tv-avgiften, alltså licensen, och vill göra den teknikneutral. Det är förstås också rimligt.

SVT ifrågasätter dock den statliga medieutredningens uppgift om att effektivisera public service med 6-10 procent av kostnaderna (”Vad detta påstående bygger på är oklart”) och vill inte heller längre redovisa intäkter från så kallade ”kommersiella samarbeten”.

Lokaltidningskoncernen Mittmedia har i olika sammanhang fört fram förslaget att privata aktörer skulle kunna erhåll licensmedel för samhällsviktigt innehåll som görs av andra än SVT, SR och UR – i enlighet med hur det fungerar i flera andra länder. Sannolikt är det sådana resonemang som avförs av SVT här:

”En utredning bör inte öppna för en fördelning av tv-avgiftsmedlen för andra ändamål, inte minst eftersom det skulle skada public service-bolagens oberoende.”

SVT öppnar istället för att få mer pengar:

”Utredningen bör ha möjlighet att föreslå utökning av medelstilldelningen om den föreslår nya eller utökade uppdrag för bolagen. Eventuell tillkommande finansiering bör inte vara öronmärkt.”

Vad som sker nu blir intressant. Under våren ska kulturdepartementet formulera direktiven till den nya public service-kommittén, och public service-bolagen lobbar hårt för att etablera sin bild i regeringen. Det är så alla dessa önskemål, som i många avseenden går stick i stäv mot de kommersiella mediehusens marknadsanalyser, ska tolkas.

Frågorna är dock känsliga, och inte alla ledande företrädare i mediebranschen vågar ta ställning i offentligt. Därför är det bra att Hanna Stjärne, Cilla Benkö och Christel Tholse Willers är så tydliga.