Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Därför kan det vara bra för hatsajterna att Expressen vann förtalsmålet med 60-0

Skärmavbild 2017-02-09 kl. 19.45.26

Tryckfrihetsjuryn friade Expressen, och kanske kan det komma något bra ut av det här också för de främ- lingsfientliga hatsajterna?

Först: det är rätt och riktigt att envar som anser sig vara utsatt för en oförsvarlig publicitetsskada kostnadsfritt kan anmäla en tidning eller sajt till Allmänhetens pressombudsman (PO) och överpröva ett eventuellt friande till Pressens opinionsnämnd (PON).

Det är också bra att den som upplever sig vara offer för ärekränkningsbrott lika enkelt kan anmäla detta till Justitiekanslern (JK) för en oberoende prövning om en förundersökning ska inledas.

Och, förstås, det är även viktigt att det går att väcka enskilda åtal. Så att någon, som näthataren Jim Olsson, kan stämma AB Kvällstidningen Expressen och Expressens ansvariga utgivare, alltså undertecknad, för grovt förtal och dessutom kräva 150 000 kronor i skadestånd.

Allt detta är möjligheter som står till buds i en demokrati som vår, där det finns både en sträng pressetik och ytterst en tryckfrihetsförordning och en yttrandefrihetsgrundlag som definierar vad man egentligen får skriva och säga i grundlagsskyddade medier.

Skärmavbild 2017-02-09 kl. 19.41.38

## Samtidigt var beskedet från Stockholms tingsrätt i går kväll både väntat och välkommet: precis som PO, PON och JK tidigare har avvisat Jim Olssons klagomål på Expressens avslöjanden från 2013 om främlingsfientligt näthat, så gav nu tryckfrihetsjuryn Expressen rätt rakt av.

Förtal är ett grundlagsbrott som regleras i tryckfrihetsförordningen, och det gäller en särskild ordning för hur processen går till. I Sverige är det exempelvis bara i tryckfrihetsmål som det finns en jury. Ofta kan tryckfrihetsmål, trots allvaret för både den målsägande och den tilltalade, framstå som triviala i den mening att de handlar om enskilda förhållanden eller utpekanden. Till de mer kända tryckfrihetsmålen i moden tid räknas Björn Borg mot Tidningen Z (1990), Spelskandalen (1991), Hustler-målet (1994) och Persbrandt-målet (2006).  Men bland dessa var det väl bara i Spelskandalen, det vill säga justitiekansler Hans Starck mot Expressen och chefredaktören Bo Strömstedt, som det stod stora värden på spel. Men så var det också nu, med Jim Olsson, när nyhetsmediernas berättigade önskan om att kunna redovisa vilka som näthatar stod på spel.

Jim Olsson och hans ombud, ledda av advokat Sargon De Basso, hävdade att Expressen i tidningen och på digitala plattformar spridit hela 60 olika förtalsuppgifter. Juryn gick igenom dem alla. En efter en. Friande efter friande. 60-0 till Expressen mot näthataren.

”Näthataren”? Ja, det här handlade om docenten Jim Olsson i Västra Frölunda.

Han som anonymt lät göra nästan 5 000 inlägg på bland annat hatsajter och som när massdistributionen av främlingsfientlighet framkom i Expressens undersökningsarbete framför rullande tv-kamera slog fast:

– Jag har inget att dölja!

Han som vägrade att svara på frågor med orden:

– Dra åt helvete.

Han som senare i den främlingsfientliga podcasten Radio Länsman slog fast:

– Bara fått positiva reaktioner från för- sta dagen. Inte märkt negativt kan man säga från vänner och familj.

Han är samme man som denna vecka, onsdag och torsdag, i sal 27 i Stockholms tingsrätt nu sagt att han minsann inte alls näthatat och att han inte alls ville bli blottlagd i tidningen och att han inte alls fått chansen att ge sig version och att han tagit mycket illa vid som av uppmärksamheten i Expressen.

Helt nya versioner, alltså, men Expressens ombud, advokaterna Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen och biträdande juristen Charlotte Wildig, svarade med att läsa upp vad Jim Olsson själv hade skrivit och spelade upp hans egna ord.

Till slut till stod till och med Sargon De Basso, Jim Olssons egen företrädare, inför juryn om hans klients uppenbara näthat:

– I vissa fall är innehållet uppenbart invandringskritiskt…

Skärmavbild 2017-02-09 kl. 19.35.21

## Jag behöver inte här igen upprepa alla de oförskämdheter och kränkande tillmälen som Jim Olsson spridde i debatten på nätet fram till dess att Expressen kontaktade honom för ansvarsutkrävande.

Den som sprider näthat har ju inget anonymitetsskydd; jag ser villfarelsen om en sådan ”rättighet” spridas här och var i sociala medier och på hatsajter, och kanske är det den myten som gör att det som står på alternativmedier som Fria Tider kan få fäste.

Det var Fria Tider som samlade in 536 000 kronor från sina läsare för att Jim Olsson skulle kunna driva sin process mot en tidning som hade friats av PO, PON och JK. Rimligt?

Det var Fria Tider som med sina felaktigheter och raljanta värdeord gav sin publik sken av att det var mer eller mindre givet att Expressen minsann skulle fällas för förtal. Rimligt?

Nu står Jim Olsson där, dåligt rådgiven och med en skuld till sina egna ombud på 720 000 kronor och ett ersättningskrav från Expressen på 650 000 kronor. Det är tingsrätten som fastställt beloppen, och domstolen har bestämt att kostnaderna inte ska ”kvittas”. Det betyder, på ren svenska, att det nog inte ens fanns orsak till att driva denna process mot Expressen. Ändå blev det rättegång. Rimligt?

Skärmavbild 2017-02-09 kl. 19.31.18

## Det är en och annan som har orsak till självkritik här, och det gäller också Expressen. Våra reportrar granskade fler än 100 000 olika kommentarsinlägg, och när vi publicerade artikelserien över flera dagar och i våra olika mediekanaler blev tre korta meningar fel. Det beklagar jag. Det har vi rättat. Det har vi bett om ursäkt för.

Men den olyckliga felciteringen, som missvisande nog uppförstorats i Fria Tiders rapportering, saknade betydelse för värderingen av Jim Olssons agerande och, faktiskt, för värderingen av Expressens samlade journalistik. PO, PON, JK och nu tryckfrihetsjuryn har alla gjort samma bedömning.

Fria Tider har inte bara gett en falsk bild av den här rättsprocessen och vad en jury gör och hur dess utslag meddelas, referaten från huvudförhandlingen har också präglats av felaktiga namn och bilder på fel personer.

D e t var dock något som saknade betydelse för värderingen av Jim Olsson-fallet i Fria Tiders läsares ögon, kan jag konstatera efter att ha fått en del mejl från folk som trott på Fria Tider. Om de nu förstått att de missinformerats. Min förhoppning är att Fria Tider och andra hatsajter nu, efter tryckfrihetsjuryns besked om näthatsreportagen, också resonerar mer självkritiskt.

Kanske går det ändå att formulera invandringskritisk agitation utan att den, eller kommentarsfälten under artiklar och krönikor, hemfaller åt kränkningar och etter värre? Kanske kan man rensa bort alla utspel om människors utseenden, etnicitet eller religion? Kanske kan det debatteras migrationspolitik utan konspirationsteorier om politiker och journalister?

Jag vill ändå tro det.