Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Kritiken mot SVT och TV4 är inte rättvis – varning för ”falsk balans”

Falsk balans är en fara för journalistiken. Det är naturligtvis inte så att media alltid ska låta föra fram motröster, som vore alla åsikter lika mycket värda, vilket allt fler faktiskt verkar att tro. Låt mig få ge ett exempel: om nu någon vetenskapsman konstaterar att jorden faktiskt är rund, så hör det inte pressetiken till att någon annan minsann ska få påstå att jorden är platt. Det är inte så som § 13 i ”Etiska regler för press, TV och radio” ska tolkas bara för att där stadgas ”Hör båda sidor”.

Som tidningen Journalisten slog fast för ett par år sedan: ”BBC ska sluta intervjua knäppgökar”. Då hade stiftelsen som styr BBC ledsnat på den så kallade falska balans, som hade fått tv-bolaget att snarast göra alla sidor i debatterna om frågor som klimatförändringen och genmodifierad mat jämbördiga. Dryga 200 BBC-redaktörer skickades på kurs för att påminnas om att redaktörskap ju handlar om att värdera, inte bara att moderera, och detta efter att en rapport i det brittiska parlamentet kritiserat bland annat hur klimatfrågan skildrats. Vid ett tillfälle när klimatförändringen diskuterades, ringde BBC fler än ett dussin ansedda brittiska forskare som vägrade rollen som ”skeptiker” – så då letade BBC istället upp en debattör, alltså en knäppgök, i Australien…

Efter brexit-omröstningen i fjol fanns det dock orsak till ny självkritik inom brittisk etermedia, inte bara på BBC, sedan brexit-anhängares felaktiga sakuppgifter och påhittade siffror mot bättre vetande visade sig ha getts stor uppmärksamhet i valbevakningen – på grund av att kanalerna försökte upprätthålla den där falska balansen. Det var ju inte så bra att många röstande gick till vallokalerna i tron att EU-medlemskapet kostade mycket mer än det gjorde. Och så vidare.

I Sverige är frågan aktuell igen efter en uppmärksammad intervju i Sveriges Television, där en reporter i Washington gjorde en mindre lyckad utfrågning av en anhängare till Donald Trump. SVT har tillstått att det inte var rätt plats och rätt tidpunkt, och kanske heller inte rätt frågor, för den intervjun. Men det går inte, hävdar jag, att med denna sekvens som utgångspunkt dra slutsatsen att SVT:s hela bevakning av den nya presidenten varit partisk. Det går heller inte, anser jag, att ens påstå att den aktuella sändningen var partisk – timmar av journalistik kan ju inte recenseras bara utifrån några minuters samtal.

De som företräder falsk balans ägnar sig åt falsk mediekritik när de ifrågasätter de etablerade redaktionernas journalistiska principer. SVT är ofta offer för denna retorik. (Ja, det har också funnits exempel på att SVT gjort sig skyldiga till falsk balans, som när SVT Debatt diskuterade barnvaccin och medicinen ifrågasattes i programmet av, kan man nog säga, inte så ansedda forskare. Men detta var nog undantag.) Min gissning är att de som i bland annat sociala medier vill etikettera SVT som partiskt gör det med en politisk agenda, och inte utifrån någon större omsorg om att SVT:s journalistik ska vara så ”saklig” och ”opartisk” som sändningstillståndet stadgar.

TV4 har inget sådant tillstånd, men också Fyran utsätts regelbundet för osaklig kritik på exempelvis Twitter, där kanalen anklagas för att inte ge motröster samma utrymme som den som för tillfället intervjuas. Men det är ju inte så debatt- eller soffprogram fungerar. Där förs ett samtal och programledaren fungerar som tittarens ombud, det som programledaren säger – eller hens kroppsspråk eller minspel – kan knappast tolkas som kanalens officiella hållning och faktiskt inte alltid heller programledarens som egen. Syftet där och då är ju att, inom ramen för tv-formatets möjligheter och begränsningar, prata så att tittaren respekteras. Bara för att en programledare ler, betyder det inte att hen håller med.

Naturligtvis ska den som är journalist korrigera direkta felaktigheter eller, än värre, olagligheter – men det som sägs i en studio kan inte heller uppfattas bokstavligen. Som senast, i lördags, när en gäst i TV4 talade om att ”abortera” abortmotståndare och hatsajter kallade det för ”mordhån” och kritiker på Facebook menade att gästen uppmanat till ”folkmord”. Detta, kan tilläggas, som en kommentar till en post som en advokat som företräder en part i en arbetsrättslig tvist om en barnmorska hade gjort. Posten innehöll, såvitt jag vet, felaktigheter och det är ju heller inte seriöst att sammanfatta det som skett så här: ”Tycker du inte det är ok att man i Nyhetsmorgon önskar livet ur en barnmorska medan programledaren skrattar borde du skriva till TV4…”.

Det är inte utan att man blir lite trött.