Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Vi ska berätta om terroristerna och försöka förklara varför

Terrorism försvarar vi oss inte emot med tystnad.

De franska medier som slutar att berätta om vilka gärningsmännen är gör inte världen säkrare.

Varför sköt Anders Behring Brevik 69 barn och vuxna på Utöya 2012? Vad fick Umer Patek att 2002 planera bomben på Bali som dödade fler än 200 människor? Hur kunde Timothy McVeigh låta explodera en lastbilsbomb i Oklahoma 1995 som tog 168 liv? Kan Zaki Ur Rehman Lakvi verkligen ha mördat över 200 i järnvägsbomben i Mumbai 2006 och därefter legat bakom attacken i samma samma stad 2008 när ytterligare 168 massakrerades?

För att förstå det hemska måste vi få veta mer. Mohammed Atta, exempelvis, föddes i Kairo med en pappa som var jurist och en välutbildad mamma från en handelsfamilj. En syster är läkare, en annan professor. Mohammed Atta själv studerade arkitektur vid universitetet i Kario och sedan stadsplanering vid tekniska universitet i Hamburg. Han hade alla förutsättningar.

Men varför kallade han sig då för ”Mohamed El Sayed”, ”Mehan Atta”, ”Mohammad El Amir”, ”Muhammad Atta”, ”Mohamed Elsayed”, ”Muhammad al-Amir”, ”Awag Al Sayyid Atta”, ”Muhammad al-Amir” och ”Awad Al Sayad”? Hur kunde Atta ta order av Khalid Sheikh Mohammed – och bli piloten som styrde det kapade American Airlines 11-planet rakt in i World Trade Center 2001?

Och vad hade det för betydelse att Khalid Sheikh Mohammed faktiskt är farbror till Ramzi Yousef, som planerade bombningen av World Trade Center 1993?

Eller att Ramzi Yousef, som avtjänar ett 240 år långt fängelsestraff i Colorado i USA, idag äter fläskkött och påstår sig ha konvertererat från islam till kristendom?

## Det lilla vi vet om människorna som gjort sig skyldiga till den internationella terrorismens värsta dåd, det vet vi tack vare det vi sett, läst och hört i media.   

Därför det olyckligt att franska redaktioner som radiostationen Europé 1, tidningen Le Monde och tv-kanalerna BMF-TV och France 24 fattat de direkt antipublicistiska besluten att nu sluta redovisa vilka som står bakom terrordåd.

Det är förvisso förståeligt att man i Frankrike, efter det som hänt i Paris och Nice, försöker förhindra fler attacker.

Men det framstår som ogenomtänkt att terrorgrupper som IS skulle sluta slå till, bara för att massmördarnas namn inte kommer att göras kända i delar av nyhetsförmedlingen.

Konstigt, då, att till och med public service-bolaget Danmarks Radio ansluter sig till den nya restriktivitetsprincipen.

Den hållningen kritiseras också av Carsten Bagge Laustsen, terroristforskare och lektor i statskunskap vid Århus universitet, som i Jyllands-Posten slår fast att ”det är ingen bra idé, tvärtom är det en dålig idé”.

I Danmark har det faktiskt varit en riktig debatt om den här frågan, och bland annat Berlingske och EkstraBladet har argumenterat för att också fortsatt redovisa det som är relevant.

Diskussionen har också handlat om rapporteringens omfattning. ”Mediernas terrorbevakning är helt bortom proportioner”, skrev nyligen Politiken-journalisten Jakob Sheikh. Cheferna på TV2 News och Danmarks Radio höll inte med.

– När det sker ett angrepp som i München, så är det självklart att vi rensar innehållet och går i breaking news-läge, konstaterade Jacob Nybroe, nyhetschef på nyhetskanalen TV2 News, för danska Journalisten.

## Vi har inte riktigt haft de här diskussionerna i Sverige under de senaste åren, kanske för ansvariga utgivare här förefaller rätt eniga.

Vi tycker nog alla, som grundprincip, att medier bör berätta om de värsta terroristerna, eftersom den konkretionen bidrar till ökad kunskap om varför de gör som de gör.

Numera råder det även konsensus om värdet av direktrapportering: Sveriges Radio går live på Play mest hela tiden, TV4 och SVT sänder allt oftare på Play och ibland till och med i sina linjära kanaler, Aftonbladet TV och Expressen TV fortsätter som tidigare med live-tv om alla stora händelser.

Jag har respekt för kollegorna i Frankrike, som drabbats så ofta den senaste tiden, men jag tror inte världen blir säkrare bara för att den får veta mindre. Skulle Mohamed Lahouaiej Bouhlel inte satt sig bakom ratten vid strandpromenaden i Nice om bara media inte hade kartlagt de som sköt i Paris?

Jag tror att vi behöver få förklarat oss mycket mer. Taimour Abdulawahab, självmordsbombaren i Stockholm, var 2010 tillbaka i Sverige för att besöka släktingar i Tranås, men hade radikaliserats i Luton i England; han skickade till och med hotfulla meddelanden till Nyhetsbyrån TT och den svenska säkerhetspolisen just innan sina två explosioner. Abdulawahab själv blev det enda offret, men fick vi verkligen veta allt om honom och eventuella medhjälpare? Nej, jag tror inte det – och det gör i alla fall inte mig tryggare. Det som blev känt återgavs, men nog visste säkerhetstjänsterna mer?

Usama bin Ladin är kanske fortfarande världens mest kände terrorist, trots att han förnekade ansvar för 11 september-attackerna på USA och dog 2011. Allt vi känner till om bin Ladins bakgrund gör den enklare att förstå honom än efterträdaren Ayman al-Zawahiri.

Var tid har ju sina terrorister, själv är jag född på 1970-talet när Ulrike Meinhof och Andreas Baader och Röda armé-fraktionen slog till i Västtyskland. IRA, ETA, PLO, Röda brigaderna… det var flygkapningar, bilbomber och kidnappningar.

Idag har vi istället Daesh, den självutropade Islamiska staten, och dess ledare Abu Bakr al-Baghdadi. Honom vi fått veta lite om tack vare att ex-hustrun Saga, 28, låtit sig intervjuas av Expressens Beirut-korrespondent Kassem Hamadé, men här har journalistiken en fortsatt viktig uppgift.

Den ende som väl kan utmana Usama bin Ladin som världens mest omtalade är väl den idag fängslade Ilich Ramírez Sánchez, alias Carlos eller – ”Schakalen”.

Det smeknamnet fick Ramirez faktiskt av en reporter på engelska The Guardian, efter att en Frederick Forsyth-bok med samma namn hade setts bland Ramirez tillhörigheter efter ett misslyckat försök att gripa honom på ett hotell.