Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konsumenterna har också ett ansvar för framtidens lokaljournalistik

Vem är det egentligen som ska ta ansvar för att säkerställa den professionella publicistik som så många säger är helt nödvändig för demokratin?

Annonsörerna?

Alice Bah Kuhnke?

Nej, publiken.

Den stora mediefrågan är hur den lokala journalistiken ska kunna finansieras i framtiden?

Sverige är ju, som det brukar heta, världens fjärde eller femte mest tidningsläsande folk.

Ändå är mediegruppen Stampen, ägd av familjerna Hjörne och Hörling, som ger ut 14 västsvenska lokaltidningar med Göteborgs-Posten och Bohusläningen som flaggskepp, i rekonstruktion och hotas av konkurs.

Och MittMedia som ägs av Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation, och som majoritetsäger Promedia-gruppen där Eskilstuna-Kurirens Stiftelse är minoritetsägare, står inför ett svåra strategibeslut.

Med svag balansräkning och bara sex procent digitala intäkter, funderar MittMedias nya ledning på hur 28 lokaltidningar i 63 kommuner ska klara omställningen från print?

## Ni kan problematiken. Och den är lika giltig för en idag stor och lönsam tv-kanal som, säg, TV4 när tittarna vad det lider kommer att se på Youtube och Netflix eller kanske användargenererad video på Facebook, istället för att som idag välja Fyran först av de kommersiella alternativen.

Alla privatägda medier står inför samma utmaning, och mest dramatiskt är det hittills för dagspressen. Så kallade nya medievanor gör att allt fler väljer bort papperstidningar.

Men bilden är inte entydig. Bland konsumenter i 80-årsåldern hade hela 91 procent en morgontidningsprenumeration 2008, och fortfarande är siffran 85 procent. Bland dem i 70-årsåldern är nedgången ännu mindre, från 82 procent till 80. Men.

I yngre målgrupper är medieutvecklingen mer dramatisk; 2008 prenumererade 50 procent i 30-årsåldern på en morgontidning, men i fjol bara 23 procent. De lär inte bli fler.

Stockholms morgontidningar försöker därför ta betalt för innehållet på nätet, och på Twitter deklarerar chefredaktör Peter Wolodarski att Dagens Nyheter nu har cirka 60 000 digitala abonnenter. I maj skrev också Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén hoppfullt:

Nära 30 000 har tecknat en digital prenumeration, de flesta betalar 185 kronor i månaden för att ta del av kvalitativ journalistik.”

Men. Hittills är det ändå bara några få procentenheter som anslutit sig, och det ser inte mycket bättre ut på lokaltidningarna runt om i landet.

Trots att det uppenbarligen finns en stor betalvilja för att ladda ner och strömma musik och film, så är det – hittills – inte tillräckligt många som vill slanta upp för samhällsjournalistik.

DN, Svenskan och alla mindre publikationer utgör en omistlig del av det öppna demokratiska samhället, men hur ska de ha råd att skicka reportrar och fotografer till krig eller kommunfullmäktigen?

## Det står stora värden på spel här, och många sätter sin tillit till staten. Det är inget orimligt krav att politikerna bidrar till förutsättningar för att säkra seriös utgivning av nyhetsförmedling och opinionsbildning på olika plattformar.

Jag är ingen vän av att skicka skattemedel till aktieägare, men det vore ett ännu högre pris att betala om det inte fanns någon lokaljournalistik.

Anna Gullberg, chefredaktör för Gefle Dagblad, har bjudit in Alice Bah Kuhnke till MittMedia för att diskutera framtiden, vilket GD presenterat som kultur- och demokratiministerns första besök på en tidningsredaktion i detta viktiga ärendet. Det är det inte. Men det är bra att Bah Kuhnke får se och höra vad som kan ske i lokalsamhället om en tidning från 1895 försvinner.

Det är också bra att medierna testar olika saker, men branschtidningen Resumés chefredaktör Johan Såthe har nog rätt i denna analys:

”Jag tror inte att Göteborgs Posten nätstrategi att hårdvinkla stora internationella nyheter på en lokal sajt är en vinnande i längden. Den Stampen-ägda tidningen får med den här nyhetsvärderingen helt olika varumärke för sin journalistik på nätet respektive papper.”

Jonas Nordling, Svenska journalistförbundets ordförande, säger i senaste ”Journalistpodden” att de svenska tidningsägarna alltid skytt konkurrens genom att köpa upp andra aktörer eller helt enkelt avstå från att distribuera sina egna alster i områden där andra finns, och det är en korrekt analys. Men nu står vi här.

Det är tjänar inget till att beklaga att Facebook och Google finns på den svenska annonsmarknaden – mer än att de borde skatta för sina intäkter – och vad statens medieutredare Anette Novak presenterar för förslag till offentligt stöd till morgontidningarna vet vi inte förrän i höst.

## Men redan nu kan den som värnar om samhällsviktig information från etablerade medier börja betala för den.

Vi debatterar ofta presstöd, reklamskatt, digital moms och alla andra åtgärder som lagstiftaren kan bidra med.

Men den enskilde konsumenten har också ett ansvar. Den som vill veta om det ska byggas skolor på orten, vilka sjukhusavdelningar som är öppna eller stängda, hur det lokala fotbollslaget spelade… ja, den får börja bidra. Varje medborgare är faktiskt skyldig att engagera sig.

Det är bara att börja betala för sin tidning eller nyhetssajt, stänga av sin annonsblockeringstjänst på datorn och engagera sig i det demokratiska samtalet.