Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Turkiets sak är vår – Erdogan vill tysta alla kritiker

Tryckfriheten i Turkiet har det väl inte varit så värst mycket bevänt med, men nu – efter kuppförsöket mot president Erdogan – är det än värre.

45 medier har stängts.

Den turkiska regeringen har åtalat 99 generaler och amiraler för påstådd inblandning i det misslyckade kuppförsöket.

99 stycken!

Dessutom har 257 tjänstemän i premiärministerns kansli sparkats. Precis som 1 500 medarbetare på finansministeriet också fått gå. Liksom 1 577 administrativa chefer för universitetsfakulteter. Och 8 000 poliser. För att inte tala om 15 200 anställda på utbildningsdepartementet. Plus 21 000 lärare.

Det är naturligtvis absurt att tro något annat än att den maktfullkomliga regim som redan tidigare anklagats för brott mot mänskliga rättigheter, nu tar chansen att i ett slå ner på all form av opposition mot det styrande AKP-partiet.

Det första dygnet efter att försöket att störta Recep Tayyip Erdogan hade misslyckats, lynchades på gatorna soldater av folkmassor trogna presidenten.

Det var vidriga scener som bland annat Expressen TV kunde visa, och det enda lilla förtroende som omvärlden nog har kvar för det turkiska rättsväsendet torde utgöras av de enskilda polismän som trotsade mobbarna för att faktiskt skydda de soldater som de egentligen skulle gripa.

## Turkiet är ingen en rättsstat, men nu är det rätt mycket mer absurt än vanligt. Exempelvis har alla akademiker fått utreseförbud.

I går kväll beslöt Erdogan och hans anhang – utsedda i demokratiska val, bör väl tilläggas – att låta införa undantagstillstånd i tre månader. Situationen är mycket allvarlig på grund av Turkiets betydelse för kriget i Syrien, överenskommelsen med EU om flyktingkrisen och Nato-medlemskapet.

Sverige har också nära band med Turkiet, sedan kung Karl XII vistades där 1709-1713 efter den svenska förlusten mot ryssarna i slaget vid Poltava och den efterföljande kapitulationen i Perevolotjna. Redan 1737 skrevs det första handelsavtalet med Turkiet, vi öppnade generalkonsulat i Istanbul 1757 och det svenska palatset där från 1870 är Sveriges äldsta statliga egendom utomlands. I Sverige idag bor omkring 150 000 människor med turkiska rötter.

Så: Turkiets sak är vår.

##Allvarligt också, då, att regimen i Ankara nu ger sig på medier.

Kuppmakarna ockuperade redaktionerna på statstelevisionen TRT, den oberoende nyhetskanalen CNN Türk och dagstidningen Hürryiet. Men myndigheterna nu är inte mycket bättre.

RTÜK, den statliga mediemyndigheten, förbjuder 25 radio- och tv-stationer att sända och har dragit in tillstånden för 20 nyhetssajter. Och det i ett land som redan rasat till plats 151 på organisationen Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetsindex.

Radio- och tv-stationerna som, enligt svenska Journalisten, inte får sända är STV, Samanyolu Haber, Samanyolu Haber Radyo, Can Erzincan TV, Kanal 124, Yumurcak TV, Hira TV, MC TV, Dünya TV, Kanal Türk, Bugün TV, Mehtap TV, Berfin FM, Kanal Türk Radyo, Burç FM, Samanyolu Haber Radyosu, Radyo Mehtap, Haber Radyo Ege, Dünya Radyo, Radyo Küre, Merkür TV, Esra Radyo, Tuna Shoping TV, Samanyolu Haber och Radyo Anadolu.

Dessutom får sajter som Aktif Haber, Haberdar, Meydan, Medyascope, Gazeteport, Rotahaber, ABC Gazete och Karşı inte publicera sig.

Mediyascope, som leds av en känd journalist, Rusen Cakir, blockerades också, men blev sedan tillgänglig. Allt det här är naturligtvis otillständigt, och därmed helt i linje med hur president Erdogan vill ha det. Han, som gått till domstol i Tyskland för att en satiriker ska ha ärekränkt honom, är inte mycket för tryck- och yttrandefrihet.

Det är dock inte alldeles enkelt att förstå vad som sker i Turkiet nu.

Merdan Yanardag, som äger den stoppade sajten ABC Gazete, har exempelvis konstaterat att de domare som lät fängsla just honom ju var anhängare till en viss Fethullah Gülen. Alltså Erdogans ärkefiende, den muslimske ledare som presidenten pekat ut som ansvarig för kuppförsöket.

## Kanske kommer allt att klarna, vad det lider, men för detta behövs ju oberoende medier.

Reportrar utan gränser är en viktig röst för pressfrihet, och organisationens representant i Turkiet, Erol Önderoglu, vet mycket väl vad som står på spel.

Tillsammans med journalisten Ahmet Nesin och människorättsaktivisten Sebnem Korur Fincanci gjorde han under våren bland annat symboliska insatser som gästredaktör för den kurdiska dagstidningen Özgür Gündem, och häktades som misstänkt för ”terroristpropaganda”.

Turkiet må kännas som en avlägsen diktatur när man läser en sådan här text, men i formell mening är det en demokrati i Europa och när militärledarna – dock knappast 99 stycken… – slog till förra veckan var det 15 000-20 000 svenskar i landet.

Hundratusentals svenskar brukar åka till Turkiet för att turista, och få tänker nog då på tryckfrihet. Men vi ska vara tacksamma för Erol Önderoglu och alla hans kollegor som värnar det fria ordet.