Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politiker vill inskränka tryckfriheten – men de här avslöjandena är värda att försvara

Den senaste tidens avslöjanden om riksrevisorerna är bara ett av många exempel på hur viktigt det är med oberoende medier och undersökande journalistik.

Pris,SVT   AB,SVT

Pris,EXP   Pris,DI

I Turkiet har president Erdogans regim, ökänd för att fängsla journalister och ta över regeringskritiska tidningar, under de senaste dygnen sannolikt avstyrt en militärkupp, där kuppmakarna med våld hann ockupera tv-stationerna TRT och CNN Türk samt tidningen Hürryiet.

Här hemma, där den svenska tryckfrihetsförordningen under 2016 firar 250 år, möter publicistiken andra hot. Det faktum att vi var först med att grundlagsskydda det fria ordet gör inte yttrandefriheten immun mot försök att inskränka den.

Opinionsinstitutet TNS har, på uppdrag av mediehusens branschorganisation Tidningsutgivarna, frågat kommunstyrelseordföranden och kommunstyrelseledamöter om deras attityder till tryck- och yttrandefrihet.

Svaren förskräcker.

Ur undersökningen:

/BOCK/ 82 procent av alla kommunpolitiker anser att poliser inte ska ha rätt till meddelarfrihet för att kunna informera media om förundersökningar om brott.

/BOCK/ 58 procent tycker att det bör införas en lag om skydd för privatlivet mot medierna.

/BOCK/ 78 procent vill att pass- och körkortsbilder ska fortsätta att omfattas av sekretess, så att medierna inte kommer åt dem.

/BOCK/ 61 procent menar att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål är löjligt låga och därför bör höjas kraftigt.

/BOCK/ 74 procent anser att det inte vara tillåtet att publicera namn och bild på den som är misstänkt för brott innan dom fallit.

/BOCK/ Och 54 procent tycker att företag och organisationer som lider skada av mediepubliceringar bör ha rätt till skadestånd av medierna.

Det är förstås skrämmande att så många folkvalda politiker vill försvåra för en oberoende journalistik, samtidigt som vi redan har en mycket restriktiv pressetik.

De senaste åren har Sverige fallit på organisationen Reportrar utan gränsers ansedda pressfrihetsindex, den världsranking där diktaturen Eritrea som håller Dawit Isaak fängslad placerar sig sist, och det är oroande att det finns förtroendevalda som vill försämra ytterligare.

## Det är populärt att på hatsajter och via anonyma användarkonton i sociala medier klanka ner på journalistiska medier, alltså de etablerade redaktioner som bedriver en professionell publicistik, men i själva verket produceras snarast sensationellt mycket kvalitetsjournalistik i Sverige.

Jag har tidigare varit ledamot av Stora journalistprisets jury, men jag är glad att jag i höst slipper välja bland årets tunga kandidater…

Ta till exempel prisklassen ”Årets avslöjande”, där det vimlar av egna nyheter som egentligen borde vara givna nomineringar.

Som Martin Rex och Dagens industris granskning av Swedbank.

Richard Aschberg och Aftonbladet om Kommunal-skandalen.

Mattias Carlsson och Mikael Delin i Dagens Nyheter om Riksrevisionens förlorade förtroende.

Christian Holmén och Mikael Syrén i Expressen om Mona Sahlins falska intyg för sin livvakt.

Veleria Helanders ”Uppdrag: granskning”-reportage i SVT om Arlas slöseri och mjölkböndernas situation.

Bo-Göran Bodin och Alexander Gaglianos redovisning i Sveriges Radios Ekot om Svenska kyrkans utlandskostnader.

Anna Bäséns wallraff i Expressen om farliga bantningsmedel.

Eller Sven Bergman och Joachim DyfvermarksUppdrag: granskning”-bidrag till den internationella rapporteringen om Panamadokumenten.

Jag har säkert glömt något stort avslöjande, men redan de här bidragen gör det ju rätt svårt att sortera fram bara tre nomineringar.

## Som tur är finns det fler prisklasser!

Givet konkurrensen om ”Årets avslöjande” tror jag att juryn väljer att nominera Bosse Lindquist i klassen ”Årets berättare”, för hans nyskapande skildring av stjärnkirurgen Paolo Macciarini i ”Dokument inifrån”-serien ”Experimentet”.

Där nomineras säkert också Expressens Magda Gad för reportagen från fattigslummen i Rumänien, problemområdet Seved i Malmö och reportagen om krigen i Ukraina och Irak.

Och så vidare.

Det blir, kort sagt, ingen lek för juryn att först nominera och sedan prisa det senaste årets bästa journalistik i Sverige.

Låt oss vara stolta över det, dessa dagar när det är så viktigt med nyhetsförmedling och opinionsbildning.