Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bra, Margot Wallström – men mindre Dag Hammarskjöld och mer högljudd diplomati nu

Margot,Twitter

Margot Wallström har kritiserat övergreppen på yttrandefriheten i Turkiet.

Det är bra.

Men.  

I fredags skrev Svenska journalistförbundets ordförande Jonas Nordling ett öppet brev till Ömer Kaya, Turkiets högste diplomat i Sverige, och protesterade mot tillslagen mot nyhetsmedier i ambassadörens hemland.

Samma dag fick även jag ett brev. Från Turkiets ambassad, som är inrymd i Villa Bonde i Diplomatstaden i Stockholm. Fastigheten uppfördes en gång för en av adelsätten Bondes många officerare, Nils Gustaf Bonde, och denna en av Sveriges tre äldsta adelssläkter har ju också sett många diplomater. Kanske passande då, också, att ambassaden ligger på Dag Hammarskjölds väg; döpt efter Dag Hammarskjöld (1905-1961) som ju var var FN:s generalsekreterare.

Vad han, som dessutom var ledamot av Svenska akademien, hade tyckt om själva stilistiken i de båda breven vet jag inte, men Hammarskjölds gärning i övrigt antyder nog att han inte hade uppskattat det som nu sker i Turkiet.

”Censur av media bara på grund av kritik mot regeringens politik är olagligt, till och med när det råder undantagstillstånd”, skrev SJF till ambassadören.

Hammarskjöld hade rimligen hållit med när Journalistförbundet också påminde om att mänskliga rättigheter måste respekteras.

## Turkiet tar nu inga sådana hänsyn. Allt fler reagerar på att myndigheterna förefaller utnyttja den misslyckade militärkuppen för att slå ner all slags opposition. Departementsanställda, lärare, domare, officerare – alla möjliga sparkas eller spärras in, samtidigt som det diskuteras återinförande av dödsstraff. Och detta i ett land som är Nato-medlem och som önskat gå med i EU.

131 medier – såsom tv-stationer, radiokanaler, tidskrifter, tidningar och nyhetssajter – har stängts. Journalister hämtas i sina hem och ställs inför rätta – anklagade för att stödja ”terrorism” – om de inte hinner fly landet.

Jag tror att alla respekterar Turkiets rätt att lagföra kuppmakarna som ville störta den demokratiskt valda regeringen, men det som sker nu framstår faktiskt som helt oproportionerligt.

David Kaye, FN:s sändebud för rätten till yttrandefrihet, Dunja Mijatović, OSCE:s representant för mediefrihet, och Kommittén för att skydda journalister, alltså CPJ, uppmanar i ett gemensamt uttalande Turkiet att ompröva sitt agerande.

Det Europeiska journalistförbundet och det Internationella journalistförbundet manar till återhållsamhet.

Men eländet bara fortsätter.

Många journalister som fallit i onåd har jobbat på den Fethullah Gülen-vänliga dagstidningen Zaman, den som president Recep Tayyip Erdogans regim gjort till sin stora syndabock i medieutrensningen. Zaman ansågs ingå i den oppositionella Gülen-rörelsen, men leds numera av Erdogans förtrogna.

Erdogan är ju inte en man som saknar självförtroende, han har bland annat att deklarerat att det var turkar – och inte Columbus expedition – som först upptäckte Amerika. Och Erdogan har låtit sitt flygvapen skjuta ner Vladimir Putins rysk jakt.

Myndigheterna tvekar nu inte att ge sig på etablerade publicister. Som, konstateras i en opinionstext i dagstidningen Hürriyet i dag, den sekulära liberalen Sahin Alpay som bott i Sverige och talar svenska och har doktorerat på Stockholms universitet. Eller den borgerliga rösten Nazlı Ilıcak, islamisten Ali Bulaç – som dock inte stöder vare sig Gülen eller Erdogan, nationalisten Mümtaz’er Türköne eller den 80-årige filosofen och poeten Hilmi Yavuz, som dessutom är sjuk.

## Jag har i flera krönikor uppmärksammat hur ogenerat attackerna på tryck- och yttrandefrihet sker i Turkiet, ett vanligt turistresemål för oss svenskar, och i mina texter både listat tidningstitlar som dragits in och namngett journalister som ska gripas.

Det är dock inte som så, bör påpekas, att alla medier som inte är trogna regeringspartiet AKP stoppas. Tidningar som Sözcü och Cumhuriyet ges fortfarande ut. Turkiet må placera sig på ynka 151:a plats i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, men detta är ändå inte Eritrea. (Som är sist. Det är i Eritrea den svensk-eritreanske journalisten och poeten Dawit Isaak hålls fången sedan 2001.)

I veckan skrev jag en text med rubriken Turkiet stänger fler medier – kom igen nu, Margot Wallström, Alice Bah Kuhnke och Isabella Lövin”, och argumenterade för att Sveriges regering måste ta tydligare ställning.

I fredags, samma dag som Svenska journalistförbundet skrev till Turkiets ambassadör och Turkiets ambassad skrev till mig, så skrev också utrikesministern på Twitter och på Facebook och kritiserade Turkiet.

Margot,FB

Men: ”Rättstaten garanteras av vår konstitution”, intygade ambassadens pressråd Arif Gulen lugnande till mig. Han skrev också om Turkiets förpliktelser mot internstionella konventioner, men nämner inte satt Turkiet tillfälligt avser att avvika från Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter, vilket Europarådet kritiserat. Även Amnesty International har reagerat.

Givet att 131 medier inte får sprida sitt innehåll är jag fortsatt orolig för det turkiska folket, och det var bra att det svenska Utrikesdepartementet hade ett möte med ambassadör Ömer Kaya i veckan. Men det behövs nog sägas mer.

Dag Hammarskjöld var en stark förespråkare av så kallad tyst diplomati. Men jag vill tro att han – som trotsade stormakter, till och med Sovjetledaren Nikita Chrustjov inför FN:s generalförsamling – hade sagt ifrån högt här.