Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Riktig journalistik, hatsajter och pressetiska dilemman

Veckans avslöjanden om Svenska kyrkan i Aftonbladet och Sveriges Radio är exempel på utmärkt granskande journalistik. Samma med Svenska Dagbladets nyhet om att Ericsson-chefen Hans Vestberg flugit privatjet för 300 miljoner kronor.

För att inte tala om David Baas nya uppgifter i Expressen om hur Sverigedemokraterna försökte tjäna pengar på järnrörsskandalen eller Daniel Olssons granskning i GT av regeringens flyktingutredare Lars Bäckströms festande med en flyktingdirektör.

Enkelt uttryckt: det finns mycket god publicistik att ta del av i de etablerade medierna, till skillnad från vad som sprids på de hatsajter som Institutet för mediestudier nu presenterat det hittills största forskningsprojektet om.

Kristoffer Holt, medieforskare på Linnéuniversitetet, och Johan Hammarlund, medieforskare på M-Brain, har talat med männen – de är alltid män! – bakom propagandasajterna som illa dolt eller helt ogenerat sprider sin främlingsfientliga agenda. Forskarna har bland annat också kartlagt hur hatsajterna beskrivs i de journalistiska medierna.

## Slutsatsen, som väl inte är särskilt oväntad, är att en majoritet av hatsajternas artiklar refererar vad de riktiga medierna redan publicerat.

Jag deltog i en paneldebatt om forskningsresultaten, ledd av Lars Truedson, och min invändning där, på scenen inne på bokförlaget Norstedts, var att benämningen ”invandringskritiska medier”, som ibland används om hatsajterna, är olycklig på grund av att den bidrar till en värderande normförskjutning. Vi riskerar en sorts acceptans som leder till att vi snart kanske benämner hatsajterna som, exempelvis, ”migrationsdebatterande sajter”…

Det är förstås fel att kalla hatsajter för ”invandringskritiska”. Det går nämligen alldeles utmärkt, om man så vill, att kritisera invandring med en radda argument om samhällsutmaningen med ekonomi, bostäder, utbildning och så vidare – utan att i egna texter föra fram osakliga argument och rena påhitt, utan att använda nedsättande tillmälen och utan att ha kommentarsfält där det sprids i bästa fall personangrepp och i sämsta fall rasism eller rena hot.

Men om man, som exempelvis Avpixlat, till och med sina egna krönikor slänger sig med uttryck som ”islambomben”, ”massinvandring”, ”invandrargetton” och hävdar en ”invandrad aggressiv kultur”, så bär man naturligtvis själv ett stort ansvar för de stämningar som piskas upp. Det finns värre formuleringar, men sådana tänker jag inte återge här.

Tyvärr har vi idag fått ett aggressivt debattklimat. Ta drunkningsolyckan i Västansjö, utanför Norrbyn, där två flyktingar befaras ha dött. Västerbottens-Kuriren skrev om tragedin, varpå chefredaktören Ingvar Näslund i går fick följande mejl:

”Alltid dessa asylanter!

Om det inte är våldtäkter och mord de begår så strular de själva till det! Rätt ironiskt att de tagit sig från Syrien eller något annat arabland på jakt efter ett lättjefullt och bidragstörstande liv där de kan våldta svenska flickor.

På något sätt är det rätt ironiskt att det var en liten fisk som fick dessa kriminella människor på fall!

Lite grann rätt åt dem tycker jag!!”

Vidriga ord, förstås, och hatsajterna bidrar till att legitimera sådan här retorik med sina vinklade skildringar av samhället. Den som inte vet bättre låter sig möjligen luras av sanningar och halvsanningar som också står att finna på sajterna, men här smygs också in rent strunt.

## Avpixlat för konsekvent fram lögner om seriösa nyhetsmedier.

Chefredaktören Mats Dagerlind påstår exempelvis att Expressen ägnat sig åt ”olagliga dataintrång”, ”åsiktsregistrering” och annat som inte stämmer. Sannolikt vet Dagerlind att detta inte är sant, men hans läsare kanske inte kan lika mycket om allmänna nyhetsmedier. Så det är väl därför som Avpixlat kan fortsätta att kalla meningsmotståndare för ”vänsterextremister”, ”vänstermedier” och så vidare.

Ja, ja… nu ska Avpixlat dessutom agera mot Lars Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier och dessutom producent för radioprogrammet ”Medierna”. Dagerlind hävdar att Sveriges Radio ”åsidosatt pressetiska principer”, och vill att medieinstitutets utgivna antologi om hatsajter ska makuleras eller kompletteras med en text av honom. Avpixlat-utgivaren hotar med ”rättsliga åtgärder”, och ska anmäla Truedson både till Pressens opinionsnämnd och Svenska journalistförbundets yrkesetiska nämnd.

Det blir förstås inget av alla dessa anklagelser, men syftet är väl också bara att mobilisera ytterligare missnöjesyttringar?

## Riktig journalistik, då?

Lika lite som att all så kallad ”alternativmedia” kan dras över en kam, det handlar ju om aktörer från nazistsajten Nordfront till populistiska Nyheter idag, kan man hävda att den riktiga journalistiken är alldeles självklar.

De senaste dagarna har redaktionerna ställts inför svåra överväganden, som när Stockholmspolisen gick ut en bild på en man som misstänktes ha knuffat en person på spåret. Sådana publiceringsbeslut är inte givna: polisen eftersöker ju regelbundet personer, men det är inte medias uppgift att skapa en offentlighet som kan orsaka någon ”…oförskyllt lidande genom publicitet”, som det heter i de pressetiska reglerna. Expressen valde dock att redovisa bilden denna gång, men när mannen väl var gripen beslöt jag att låta anonymisera den. Varför? När fotot redan var spritt? Jo, för att omständigheterna var oklara. Rätt eller fel?

Ett annat aktuellt och svårt övervägande gällde en känd svensk speedwaystjärna, som greps av polis efter en tävling. Nästan alla medier, bland dem Expressen, beskrev misstanken som ett ”allvarligt brott”. Aftonbladet skrev dock ut den konkreta brottsrubriceringen, men avpublicerade snabbt uppgiften. De lokala medierna, som Nerikes Allehanda och Sveriges Radio P4 Örebro, redovisade däremot detaljerna. Rätt eller fel? Pressetik är ingen exakt vetenskap, men jag tycker att det kan vara rimligt att regionala redaktioner ser ett större allmänintresse och därför berättar mer om brottsutredningen om en lokal profil.

Vestmanlands Läns Tidning gjorde samma bedömning i tv-programmet ”Brottsplats”, där man visade en övervakningskamerabild på en kvinna som misstänktes för bedrägeri mot en äldre man. Kvinnan identifierades tack vare VLT. Men tänk om hon ändå är oskyldig? Rätt eller fel att visa fotografiet?

## Man kan inte veta. Men vi borde kunna vara överens om att hat och hot inte hör hemma i några medier, och att främlingsfientlighet och rasism bör beivras. Jag vill inte förbjuda ”alternativmedier”, jag hoppas bara att de väljer att kritisera migrationspolitiken i mer saklig och konstruktiv ton.