Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vilket inflytande har egentligen tidningarna på opinionen?

TheSun,brexit,kampanjer,1990,2016

Formar dagstidningarna sina läsares uppfattningar?

Eller formulerar redaktionerna bara publikens åsikt?

”Brexit” eller ”Remain”? Hur mycket påverkade medierna den brittiska valmanskåren – egentligen?

Givet att fyra EU-kritiska tidningar som Daily Express, Daily Mail, Daily  Telegraph och The Sun varje månad når 28 miljoner läsare med bara sina papperseditioner, så framstår ju det ju inte som osannolikt att åtminstone någon kan ha låtit sig ha påverkats. Det skiljde ju, till slut, trots allt bara dryga miljonen röster.

Jag följde torsdagskvällens och fredagsmorgonens drama via CNN, BBC och Sky News. Dessutom samsände Expressen TV med Dagens industri, och där fick tittarna svenska kommentarer från statsråd, partiledare, företagare, bankekonomer och många andra.

Men de som röstade hade förstås tagit del av den inhemska dagspressens kampanjjournalistik, där exempelvis nationalistiska Daily Express gjorde hela 26 brexit-vänliga förstasidor av de 28 sista ”ettorna” inför själva omröstningen.

Man undrar ju onekligen vad tidningens läsare sedan tänkte, när de efteråt fick höra att Storbritanniens utträde ur EU hyllades av – Donald Trump. Och av Vladimir Putin!

Med sådana vänner… och så vidare.

Det finns redan en radda undersökningar av bevakningen och sådana ska förstås alltid tas med en rejäl nypa salt, men det uppges att 45 procent av artiklarna var brexit-vänliga jämfört med 27 procent för remain-sidan. Och att konservativa politiker citerades fyra gånger så ofta som labours förtroendevalda, vilket torde ha gynnat brexit-kampanjen.

## Efter parlamentsvalet 1992 när John Major oväntat vann och blev premiärminister, slog The Sun – som backat upp de konservativa – fast att det var the ”Sun wot won it”. En sorts ordlek där tidningen tog åt sig äran, kan man väl enkelt säga.

2012, under den statliga Leveson-utredningen, intervjuades The Suns ägare Rupert Murdoch om mediernas inflytande och recenserade då den berömda rubriken som ”smaklös och felaktig”.

Vilket dock inte hindrade hans tidning ifrån att i fredags triumferande skriva en ledare med rubriken ”The Sun swung it”, med anspelning på att remain-sidan ledde i de sista opinionsmätningarna men att det sedan – som 1992 – svängde.

Men har då verkligen Fleet Street, som den engelska dagspressen kallas sedan tryckeribranschen började verka på den klassiska gatan kring år 1500 och den första dagstidningen i London, Daily Courant, flyttade dit 1702, samma inflytande som förr?

Knappast.

## Dessutom: tidningarnas röster är inte så eniga som man kan tro, inte ens de som har samma ägare.

Rupert Murdoch ger exempelvis ut sexdagarsmorgontidningen The Times, som backade upp remain, och på söndagar systertidningen Sunday Times, som däremot stödde brexit.

Detta tolkas allmänt tolkas som att Murdoch, liksom andra tidningsmagnater, lät sina chefredaktörerna som ju känner läsarna bäst välja sida.

Lord Rothermere anses vara mycket konservativ, och hans Daily Mail var en hårdför brexit-agitator. Men söndagsutgåvan Mail on Sunday ville att Storbritannien skulle vara kvar i EU.

Richard Desmonds Daily Express drev brexit-linjen, men hans Daily Star var mer neutral. Och så vidare.

I Sverige är dagspressen mer ideologisk på ledarsidorna, dock inte på nyhetsplats – all forskning konstaterar att nyhetsvärderingen här görs oberoende av politisk färg. Men min känsla är att de engelska tidningarna tar större hänsyn till vad läsarna tycker.