Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kanske konkurrerar medieslagen inte – kanske har vi nu helt olika roller

Ställ dig själv frågan: hur följer du egentligen nyhetsflödet i dag?

Nio dagars terrorbevakning nu och mediekartan har redan ritats om. Det sägs ju ofta att teknikutveckling och förändringar av läs- och tittarvanor sker långsammare än man kanske först hade förutspått, men att de ändå blir mer genomgripande än vad många nog hade föreställt sig.

Radio, tv, internet – vi har hela tiden underskattat de nya medierna. Det gällde också mobiltelefonen, möjligen surfplattan med.

Idag – efter flera terrordåd i Frankrike, gripanden i både Belgien och Turkiet, terrorlarm i Tyskland och ett anhållande i Sverige – kan vi konstatera några saker.

Sveriges Television, som får 4 566 000 000 kronor i licensmedel, misslyckades helt förra fredagskvällen. Trots det som skrevs på sajten. Rapporteringen kom igång för sent och dagen efter, när SVT fick beröm för Claes Elfsbergs lugna närvaro, var det ändå för studiotungt. (Ungefär som då Barack Obama landade i Sverige. Expressen TV sände direkt från Arlanda när Air Force One rullade in mot terminalen men SVT visade samtidigt en diskussion om presidentbesöket – från en studio på Gärdet. För att nu bara ta ett känt exempel på att moderna tv-aktörer måste våga avstå snygga studiomiljöer och trygga experter, till förmån för det som är här och nu ute på fältet.)

Såvitt jag kan bedöma har Sveriges Radio haft en fantastisk bevakning – från förra lördagen. Men de första timmarna dröjde det i etern, trots tre reportrar på plats i Paris, och lyssnarna fick först repriser och endast korta uppdateringar innan det så extremt professionella SR-maskineriet gick igång. Egna radioprogram som ”Medierna” och ”Nordegren & Epstein” har med en plågsam självkritik blottlagd att SR nu, 2015, gjorde om misstagen från Palmemordet 1986 och Estoniakatastrofen 1994. Här handlar det dock inte bara om huruvida man ska gå ut i P1 eller P4, anar jag, utan om redaktörskap: det är ju bara att rensa – man kan direktreferera via Skype hemifrån, om det nu behövs en programledare snabbt. Typ.

## De offentligt finansierade mediebolagen har, också givet sina hela åtta miljarder kronor i anslag, ett särskilt ansvar för att informera allmänheten. Det är därför som engagemanget från publik och mediekollegor är så stort i den pågående efterdebatten.

Vd-arna Hanna Stjärne och Cilla Benkö vet förstås allt detta; den nya divisionschefen för SVT Nyheter, Anne Lagercrantz, aviserade redan förra helgen en ”snabbutredning” om vad som gick snett och den tillträdande Ekot-chefen, Svenska Dagbladets redaktionschef Olle Zackrisson, lär också börja med att säkerställa att det blir mer breaking news och mindre musik i radion nästa gång.

TV4, då? Fyran drog förvisso igång sin live-tv efter kvällstidningarna när det small i Paris, och har i veckan inte direktsänt lika mycket som Aftonbladet TV och Expressen TV. Men TV4 var snabbare än SVT och den 500 kvadratmeter stora studion, som enligt Resumé kostade cirka 30 miljoner kronor, står ju i särklass.

Trots SVT:s försäkringar om att börja sända mer nyhets-tv, var det ändå ingen ambitiös flödes-tv igång på SVT Play under exempelvis terrorlarmet i Hannover i onsdags eller i går. TV4 sände förvisso inte lika omfattande som kvällstidnings-tv om Bryssel-uppgifterna, men man sände i alla fall. Det gjorde inte SVT när jag försökte titta, fast det kanske heller inte är det viktiga. Fajten för SVT och TV4 står nog inte om omedelbar live-tv, inte i framtiden i alla fall, för den kommer publiken konsumera på andra ställen och på andra sätt i synergi med så mycket annat innehåll.

## Den senaste dryga veckan har det blivit än tydligare att de traditionella tv-kanalerna, med sitt självklara fokus på linjär-tv och stora och snygga sammanfattningar i dyra studior, har en extremt viktig roll som nyhetspaketerare i en tid då utbudet är större än någonsin. Alla vi andra redovisar senaste nytt i mobilflashar, textreferat och live-tv. Men SVT och TV4 ger oss allt detta, om än lite senare, på plus minus 30 minuter eller så i sina fina prestigesändningar.

Så. Missförstå inte allt snack om att ”gammel-tv minskar” och så vidare: många miljoner svenskar tittar fortfarande på samma sorts summerande nyhetsprogram som förr. Om man tittar på den senaste MMS-listan över mest sett i broadcast är det sex olika nyhetsprogram från SVT och ett från TV4 på topp-10. På veckotopplistan är tre av de tio mest sedda program nyheter. Så – räkna inte ut nyheter i tablå-tv, det är ännu ett urstarkt koncept att redigera ihop det som skett och addera en ståuppa där någon utsänd svarar på programledarens förskrivna frågor. Alla stora medier skulle vilja ha det genomslaget och alla avundas den kompetens och de resurser som SVT och TV4 har för detta.

Men nyhets-tv på digitala plattformar, som live-tv som går igång direkt, är något helt annat. Aftonbladet TV och Expressen TV har förstås mycket att lära och utveckla inom rörlig bild, såklart, men när det gäller breaking news-rapportering handlar det inte om smink, studior med högt i tak och vacker bildproduktion. Det handlar om journalistikens själva kärna – när, var, hur, vem, varför? – och den förutsätter en helhetsberättelse med inte bara tv utan också text, stillbilder, grafik och den snarast totala innehållsleverans som de svenska kvällstidningarna tack vare konkurrensen sinsemellan förmått produktutveckla.

Kort sagt:

– Sjukt bra, recenserade Alex Fager, faktachef på Svenska Yle, alltså Finlands motsvarighet till SVT och SR, både Aftonbladet TV och Expressen TV i senaste utgåvan av ”Den Finlandssvenska Mediepodden”.

Jag kan rekommendera den podcasten, men poängen är väl snarast att mediemarknaden snabbt skiktas. Kvällstidnings-tv är en genre som lämnar mycket i övrigt att önska, som stora underhållningsprogram och barn-tv och till och med långa körschemaproducerade nyhetsshower, inget av detta gör vi idag, men det är faktiskt här som nyhets-tv på digitala plattformar kommer att konsumeras.

Det är väl så redan nu, möjligen, men under transformationen från gamla till nya medievanor kommer också de gamla aktörerna (läs: kanalerna) att vilja vara med och göra exempelvis digital live-tv. Det är inte så konstigt, men deras verksamheter kostar enormt mycket mer än de mer naturliga hemvisterna för nyhets-tv på nätet (läs: kvällstidningarna) så det här är rimligen bara en övergångsfas.

Och ur ett konsumentperspektiv är trenden också önskvärd: med kvällstidnings-tv-alternativen som primära nyhetsförmedlare, för att citera en konkurrent i min egen kategori, blir det mer mångfald och fler som vill utmana – och det samtidigt som miljoner tittare alltså fortfarande ser den kvalitets-tv som ”Nyheterna”, ”Rapport” och ”Aktuellt” erbjuder i sina populära kanaler.

## Tidningarna då?

Det var Norran som var först med att berätta om polisjakten i Boliden, när den i Sverige misstänkte terroristen greps, och det blev en för alla en påminnelse om det jag alltid säger: nämligen att lokaltidningarna är ryggraden i svensk media.

”Brottsplats Sverige”, alltså TV4, hade nyheten om gripandet och bortsett från Expressens avslöjande av den efterlyste irakierns identitet är det inte så många egna terrornyheter som publicerats först i print.

Svenska Dagbladet hade inget alls om Parisattackerna dagen efter dåden, på grund av tidig deadline, men kom senare igen. Dagens Nyheter är heller ingen nyhetsrapportör, men har haft kvalificerade analyser och bra reportage. Morgontidningen har definitivt en roll att spela i nyhetsekosystemet, men inte som förr – ”detta har hänt” – utan snarare som kommentator.

## Den intressanta slutsatsen här är att olika medier hittar olika roller. Tv-kanalerna gör sin grej, alltså broadcast i form av summeringsprogram, och morgontidningarna ger fördjupning. Kvällstidningarnas digitala plattformar är dit man går för att följa pågående skeenden och dessutom se, i live-tv, vad som händer. Allt detta är public service, vi har bara olika finansieringsformer.

Sveriges Radio, tror jag, kommer att göra a l l t som jag nämnt. Den är en unik publicistisk produkt, radiojournalistiken, och den överlever förstås kritiken om förra fredagens nyhetsinsatser.