Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De vinner Stora journalistpriset 2015

I kväll delas Stora journalistpriset ut, och som traditionen bjuder tippar jag sista torsdagen i november alltid vinnarna i de tre kategorierna. Trots att det är tre nomineringar i varje prisklass, lyckades jag 2012 och 2013 pricka rätt om hela fyra av de totalt sex priserna de åren. Det tyckte jag var rätt bra, givet att alla som nominerats av juryn naturligtvis är värda att ropas upp på scenen. (I fjol spådde jag dessvärre fel rakt igenom, men som före detta jurymedlem sa jag ändå: ”Juryn har alltid rätt!”. Den generösa principen kanske inte är lika politiskt korrekt just i år, men om detta senare.)

Nu till mina gissningar.

VINNARNA 2015:

”Årets berättare”: Johanna Lerneby på Sveriges Television.

”Årets förnyare”: Martin Schibbye, Nils Resare och Brit Stakston på Blank Spot Project.

”Årets avslöjande”: Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet och Torbjörn Isacsson på N360.

ÅRETS BERÄTTARE:

Hård konkurrens här. Johanna Lerneby fick inte Stora journalistpriset när hon var nominerad 2011, men i texten ”Skapa ett monster” presenterar hon både god stilistik och en helt ny historia om ”gödselbrunnsmördaren. Det går inte att sluta läsa.

Björn af Kleen på Dagens Nyheter är nominerad för ett relevant reportage om nazister: ”Det ockuperade landskapet”. Men jag tror att juryn kanske konstaterar att just historien om Svenska motståndsrörelsen i Bergslagen faktiskt har berättats förr. Det förtar inte reporterinsatsen (och jag vill gärna nämna Lotta Härdelins fina bilder!) men ämnesupprepningen lär inte undgå prisnämnden.

Alexander Mahmouds text ”Hem till byn” i Tidningen Re:public är årets kanske mest fascinerande bidrag. Otroligt starkt, också en värdig vinnare, egentligen, men kanske ändå lite för likt Diamant Salihus hemvändarreportage bara några månader tidigare (”Vad har hänt med min hemstad Borlänge?”).

ÅRETS FÖRNYARE:

Detta brukar vara den svåraste klassen, givet juryns ständiga balansgång mellan vad som är journalistik och affärsutveckling. En annan utmaning är att finna aktuella nomineringar som redan hunnit bevisa sig som ”förnyare”, och inte försöka trixa med jurymotiveringarna för att försöka smyga in bidrag som egentligen är för gamla. I det avseendet har väl årets jury lyckats sisådär, får man nog tillstå.

Först, då: Martin Schibbye, Nils Resare och Brit Stakston på Blank Spot Project vinner i kväll eftersom detta bidrag har allt. Det handlar om att förnya kvalificerad utrikesjournalistik både till innehåll, presentation och finansiering. Att crowdfunda fram 1,3 miljoner kronor och omsätta dessa i reportage som traditionell media inte gör är ju värt priset i sig. Att Blank Spot Project faktiskt lanserades den 1 februari i år, alltså inom ramen för den faktiska nomineringsperioden, saknar knappast heller betydelse…

Markus Gustafsson och Ian Vännman Omni är värda alla priser – utom att bli Årets förnyare för 2015. Omni utnämndes nämligen till ”Årets innovation” av Tidningsutgivarna och Medievärlden redan 2013. Och WAN-Ifra utsåg Omni till ”Europas bästa nyhetstjänst i mobilen” i april 2014. Båda dessa utmärkelser fick alltså Omni långt innan nomineringstiden till kvällens pris ens öppnats, så här har nog juryn fått dagtinga med sitt samvete för att få ihop tre nomineringar. Omni är spännande, men en nyhetstjänst från 2013 lär inte vinna denna prisklass när det snart är 2016.

Kristoffer Örstadius på Dagens Nyheter vore en värdig vinnare enligt jurymotiveringen tack vare att han vill ”…avslöja sårbarheten i vårt digitala samhälle”. Hans nyheter har fått stor uppmärksamhet. Men den granskande journalistiken ska väl i så fall konkurrera i klassen Årets avslöjande? I Årets förnyare-klassen ska man väl snarare ta fasta på jurymotiveringen om att ”…han på ett förnyande och för journalistiken inspirerande sätt använder programmering och hacking”, men då blir det ju genast mer komplicerat. För det som juryn beskriver är inte nytt. Exempelvis fick Helena Bengtsson, länge Sveriges enda renodlade databasredaktör, idag på brittiska The Guardian, just Stora journalistpriset redan 2010 och har hon dessutom utbildat i databasjournalistik länge. Jag tror att Kristoffer Örstadius kommer att få Stora journalistpriset, men inte i kväll och inte i denna klass. Han vinner istället Årets avslöjande en annan gång.

ÅRETS AVSLÖJANDE:

Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet och Torbjörn Isacsson på N360 är aftonens mest givna gäster på Rotundans scen på Operaterassen med sin SCA-skandal. Jag konstaterade redan i januari: ”Svenska Dagbladets utmärkta drev”.

Bo-Göran Bodin och Alexander Gagliano på Sveriges Radio avslöjade polisens så kallade kvinnoregister. En bra egen nyhet, dessutom effektivt sammanställt på nätet.

Jens Mikkelsen, Federico Moreno och Hussein El-Alawi på Sydsvenskan berättade om de marockanska ”Pojkarna på Malmö central”, alltså fortsättningen på de filmbilder som upprörde så många och som uppfattades som väktarvåld.

LUKAS BONNIERS STORA JOURNALISTPRIS?

Vem som får prestigepriset är svårare att förutse, här finns inga förhandsnomineringar. Men jag tror på Sveriges Radios vd Cilla Benkö, tidigare chef för bland annat SVT:s Aktuellt och SR:s Ekot. Det valet behöver väl knappast motiveras, men det finns många andra som också förtjänar detta. Vi kan dock vara säkra på en sak: det kommer att bli en kvinnlig pristagare.

DEBATTEN OM NOMINERINGARNA

Årets nomineringar har, med rätta, kritiserats för att bara två kvinnor kan prisas. Den snedvridningen har sågats av alla, inklusive mig, och det trots att de bidrag som blev nominerade är värdiga vinnare. Kritiken mot juryn är ingen kritik mot de manliga journalister som nominerats, bara ett konstaterande om att det här varken återspeglar branschen eller vilka som gör Sveriges bästa publicistik. Jag vill påstå att alla är ense om detta förhållande, och jag utgår ifrån att arrangörerna under kvällens gala kommer att nämna debatten som varit.