Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ungerns skam – och nu demonstrationer i Finland

Jag talar med Ungerns ambassadör och protesterar mot polisvåldet mot flyktingar och journalister, men hon svarar mig att gränspolisen bara gjorde sitt jobb.

Det är som om att ambassadören inte förstår att vi faktiskt var där. Att vi såg. Att vi kände – smärta.

Att Expressens fotograf Meli Petersson Ellafi slogs ner med batong och att hon liggandes på marken såg polismännen veva mot små barn.

Ibland är världen bra liten. I torsdags hörde BBC av sig och ville ha med mig i direktsänd tv, på grund av att jag skulle ha misshandlats av ungersk polis.

Men så var det ju inte, den som utsattes för övervåld när flyktingar ville passera gränsen från Serbien var Expressens utsända Meli Petersson Ellafi.

När nyheten spreds över världen stod jag dock inne på new Broadcasting House på Portland Place i London – alltså i det gigantiska BBC-komplex som drottning Elizabeth invigde 2013, där det bara vid ”output”-nyhetsdesken finns hela 400 arbetsplatser – bara någon våning ifrån journalisten som nu ville länka upp mig via Skype från Ungern.

Jag hade just lämnat BBC-huset när de ändå bad mig komma tillbaka för att prata om den ungerska polisens agerande, men istället föreslog jag en intervju med Meli Petersson Ellafi som ju onekligen hade mer att tillföra.

Så blev det också, numera går det ju enkelt att koppla upp Expressens medarbetare till exempelvis BBC. Ungefär som när Tomas KvarnkullenExpressen TV rapporterade i Sky News från en båt i Stockholms skärgård under den senaste ubåtsjakten.

## Världen har alltså blivit mindre. Och kanske är det också därför som det folkliga engagemanget nu är så stort: när vi alla ser bilderna på de stackars människor som flyr krig och fattigdom kan vi inte längre blunda för den största flyktingkatastrofen i Europa sedan Andra världskriget.

Nästa tisdag arrangeras insamlingsgalan ”Hela Sverige skramlar”, som kommer att visas i Sveriges Television, Aftonbladet TV, Expressen TV samt på Dagens Nyheters, Dagens industris, Sydsvenskans och Helsingborgs Dagblads sajter. Dessutom kommer TV3, TV4 och Kanal 5 alla att erbjuda den i sina Play-tjänster. Även Sveriges Radio sänder.

Den här kampanjjournalistiken till förmån för offren, för det är ju vad det handlar om, är inte okontroversiell. Varje dag får jag mejl från män – nästan alltid män! – som klagar på att flyktingarna väl borde stanna i ”närområdet”, att de minsann inte sköter sig på sin väg upp genom i Europa och att Sverige i alla händelser inte har råd att ta emot så många alldeles oavsett om de försöker undkomma strider och svält.

I sociala medier skriver och delar sverigedemokrater och anonyma konton samma sak.

De senaste dagarna har det också hävdats att ordningsmakten i Ungern var i sin fulla rätt att ge sig på flyktingar och journalister med vattenkanoner, tårgas, pepparsprej och batonger.

”Menar du att en flykting får vara våldsam bara för att han/hon är en flykting? Menar Du att han som tog kniven på Ikea och stack ner två oskyldiga personer gjorde rätt”, skriver exempelvis en ”Thomas Larsson” från en anonym hotmail-adress.

## Som om det var tillåtet för kravallutrustad polis att använda övervåld bara för att några av flyktingarna, vilket vi också rapporterat om i Expressen, kastat saker mot poliserna.

Jag ringde upp Ungerns ambassadör i Sverige, Lilla Makkay, och protesterade – men fick svaret att hennes nation måste ”skydda gränsen”.

FN:s generalsekreterare Ban-Ki Moon rasade också och sa att han var ”chockad” över agerandet – men då gick Ungerns ökände regeringschef, den nationalistiske Viktor Orbán, ut och slog fast att det egentligen var ”internationell media” som orsakat oroligheterna…

Det är samme premiärminister som med sin statliga mediemyndighet kontrollerar inte bara radio- och tv-licenser utan chefsutnämningar och innehåll i lokala medier. Hans myndighet kan också kräva in bland annat redaktionernas anställningskontrakt, annonsavtal och besluta om böter och avstängningar. ”Ungerns Putin”, som han kallats, respekterar inte fri press.

Det var inte bara Expressens Meli Petersson Ellafi som drabbades vid gränsövergången i veckan.

Reportern Jovana Djurovic och fotografen Vladan Hadzi Mijailovic från Radio Television Serbia fördes till sjukhus efter att ha misshandlats av polisen och fått sin utrustning skadad.

Jacek Tacik, reporter på polska public service-bolaget TVP, slogs i huvudet med batong och frihetsberövades i 13 timmar. Reportern Timea Beck från den slovakiska dagstidningen Dennik N slogs också med batong och handfängslades när hon försökte rädda undan en flyktingfamilj. Den australiske fotografen Warren Richardson sparkades i huvudet och bröstet.

AP, världens största nyhetsbyrå, meddelade att tv-fotografen Luca Muzi förhindrats att filma och att poliser tvingade honom att radera bilder på när en polishund gav sig på en syrisk flykting.

## Så – det görs inte bara kampanjjournalistik, det finns också journalister på plats som försöker dokumentera det hemska som nu sker.

Och världen är mindre nu. Vi som är på tryggt avstånd får veta, och det är därför som så många skänker pengar och tillhörigheter till de behövande. Det är fantastiskt att se hur många som ställer upp, men lika sorgligt att samtidigt se andra vända ryggen åt medmänniskor.

Det är journalistikens uppgift att synliggöra också sådana ställningstaganden, som när vi i går berättade om demonstrationen i finska Torneå mot att vårt grannland tar emot flyktingar från Mellanöstern.