Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skillnaden mellan riktiga nyhetsmedier och så kallad alternativ media

Filmen på den ungerska tv-fotografen som lägger krokben för en stackars pappa med sitt barn i famnen gav ju onekligen en avslöjande bild av så kallade alternativa medier.

Lyckligtvis finns det motbilder.

Kanske ska man inte förvånas över att en medarbetare på en nationalistisk tv-station, N1TV, ger sig på flyktingar med fysiskt våld.

Petra Laszlo fick sedan visserligen sparken själv, eftersom hennes attacker också på en ung kvinna och en annan man olyckligtvis råkade dokumenteras av andra journalister på platsen, men som en påminnelse om skillnaden mellan påstått alternativa medier och riktiga, seriösa redaktioner förtjänar filmsekvenserna ändå sin plats när vi summerar ännu en dramatisk vecka i nyhetsförmedlingen.

N1TV är det ultranationalistiska partiet Jobbiks egen tv-kanal och beskrivs som antiromskt, antisemitiskt och homofobiskt. Såna medier har vi här i Sverige med, och på dessa hatsajter mobiliseras nu för att bekämpa det engagemang som många känner efter fotografierna på den döde 3-årige Alan.

Svenska mediers propagandamaskineri imponerar lika mycket som det skrämmer”, skrev Sverigedemokraternas Björn Söder på Facebook och hyllade därefter hatsajterna.

Sveriges Television frågade i veckan om jag ville debattera med den förre SD-partisekreteraren i ”Aktuellt”, och det ville jag förstås. Den rasistiska retorik som sprids från SD måste bemötas, bara några timmar tidigare gjorde ju SD-politikern Gunilla Schmidts ett annat inlägg i sociala medier: ”Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!”.

## Sådana här knäppheter kan inte avfärdas, samma morgon som SVT hörde av sig till mig hade ju polisen berättat att flera berusade män hade gripits – med bensindunkar, på väg till ett asylboende som de skulle sätta eld på.

De mörkerröster som piskar upp stämningarna ska synliggöras; etablerad media måste – som när Expressen Kultur blottlade Barbro Jöberger som skribenten bakom opinionsbildaren ”Julia Caesar” – stå upp för sin humanistiska värdegrund.

Men offentlighetens ljus lockar inte de som vill gömma sig bakom pseudonymer eller som helst framträder med ”vi vill hjälpa till i närområdet”-budskap. SD:s distriktsordförande i Västerbotten Petter Nilsson bojkottar just nu Västerbottens-Kuriren, samma tidning som i mars avslöjade att SD:s landstingspolitiker Henrik Agerhäll i flera års tid skrivit rasistiska kommentarer på forumet Flashback.

Gång på gång har Expressen och olika redaktioner granskat hur SD-politiker och andra främlingsfientliga opinionsbildare försökt gömma sig bakom anonyma konton för att kunna massdistribuera sitt hat. Det är viktigt att fortsätta försvara yttrandefriheten på detta sätt.

Någon tv-debatt med Björn Söder blev det aldrig, han var bortrest, men diskussionen lär fortsätta.

## Lyckligtvis står många upp.

Expressens och Röda korsets kampanj ”Jag vill hjälpa” kompletterades av Aftonbladets ”Vi hjälper” och senare också av Dagens Nyheters kändisupprop ”Jag delar”. Metro gjorde en specialutgåva och Svenska Dagbladet lät hela nyhetsdelen handla om flyktingkatastrofen.

Bland andra Värmlands Folkblad och Upsala Nya Tidning har skickat journalister till flyktinglägren i Europa, precis som Nerikes Allehanda – där redaktionen och annonsörerna på bara två dagar också samlade in mer än 250 000 kronor. Dalarnas Tidningar och Dala-Demokraten har tre journalister utsända som följer ”Dalarna hjälper – människor på flykt”, från insamlingarna hemma ända till de drabbade i Budapest.

Sveriges Television och Sveriges Radio driver, ihop med Radiohjälpen, sin ”Insamling för människor på flykt”. TV3 gjorde i veckan ett särskilt stödprogram, ”Hjälp oss hjälpa”, och TV4 var tidiga med att be tittarna om pengar till olika organisationer.

Och – publiken ställer upp, det strömmar det in medel till biståndsorganisationerna.

## Parallellt pågår det journalistiska arbetet.

Låt mig få ge inblick i ett aktuellt pressetiskt dilemma: en hel värld berördes av bilden på Alan, 3, och många har sett hans far berätta om hur mannen som styrde båten familjen flydde på övergav dem alla i vågorna. Expressen fick dock vittnesuppgifter om att det i själva verket var Alans far som förde båten, men det gick förstås inte att publicera ett sådant obekräftat vittnesmål.

Plötsligt kom tv-kanalerna al-Forat och al-Sumaria i Irak med samma story: en kvinna pekade ut Alans pappa. En världsnyhet, förstås, men – kvinnan visade sig vara gift med den man som turkisk polis misstänker vara människosmugglaren, så särskilt objektiv var hon inte.

Och al-Forat och al-Sumaria? Vad vet vi om deras politiska och religiösa position på den irakiska mediemarknaden…?

Nåväl. Expressen nådde vårt eget vittne igen, som tog tillbaka sina uppgifter, och försökte fråga Alans pappa, som inte ville tala med oss, och mitt i allt detta gick Sydney Morning Herald ut med påståendena från Irak.

Det var fortfarande omöjligt för oss att återge anklagelsen, men så kom Wall Street Journal med egna citat från Alans far. Då hade han fått möjlighet att kommentera, då kunde vi redovisa allt. Och sedan fick vi också själva fatt i Alans pappa.

Så kan det gå till, i nyhetsarbetet, när medierna inte ägnar sig åt kampanjjournalistiken.