Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag tror faktiskt att Dawit Isaak kommer att friges

I går kväll skrev U2 med sångaren Bono i spetsen på Expressens upprop för Dawit Isaak: precis som Madonna, Bruce Springsteen och en radda andra artister kräver U2 att den svenskeritreanske journalisten omedelbart släpps.

I 14 år har han suttit där, i någon cell i diktaturens våld, någonstans i Asmara i Eritrea, och därför går mina tankar i dag också till Dawit Isaaks hustru Sofia och deras barn i Göteborg. Jag tror att han skulle vara stolt över dem, hur de har kämpat på, och dottern Betlehem Isaak skriver dessutom krönikor i Expressens västsvenska edition GT. Läs henne här.

I ett stort antal tidningar skriver nu samtidigt, på Dawit Isaaks 5 111:e dag i fångenskap, Sveriges alla ledande publicister på etablerade medier om hans fall. Vi gör det för att uppmärksamma politiker, diplomater och alla andra som kan bidra till en frigivning om att dagar och år må gå, men att vi inte kommer att glömma. Jag är inte naiv, jag inser förstås att juntan i Asmara väl knappast agerar efter att ha läst denna debattext, men jag tror ändå att det har ett värde att vi återkommande agiterar för tryck- och yttrandefrihet.

Och. Jag tror att Dawit Isaak snart är fri. Jag vet naturligtvis inte, så låt oss säga att det är mer av en känsla. Olika uttalanden av eritreanska diplomater låter ju antyda att han är vid liv, och samtidigt har Sverige en ny regering, en ny ambassadör och – rimligen – ett nytt förhållningssätt. Den tysta diplomatin har, som vi skriver i debattartikeln, ”uppenbart inte fungerat”, men jag tror ändå inte vi ska underskatta engagemanget på Utrikesdepartementet. Jag hör ibland röster fördöma UD:s arbete idag, men det är nog en orättvis kritik.

Min känsla är faktiskt positiv, om man nu kan formulera sig så efter 14 år.