Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Pressfrihetens dag – och ökar stödet till Dawit Isaaks fångvaktare

I dag är det Pressfrihetens dag, men bara i år har 158 journalister runt om i världen fängslats och ytterligare 24 har dödats.

Dawit Isaak har suttit inspärrad utan dom, eller ens möjlighet till rättegång, i 4 969 dagar nu.

Den svensk-eritreanske reportern och poeten skrev för Setit, en tidning i Asmara, när diktaturens säkerhetspolis slog till en septembermorgon 2001.

Dawit Isaak fick äta klart frukosten med sina barn, men Setit stängdes och medarbetarna frihetsberövades.

Allt det där vet ni redan, Expressen och andra svenska medier kampanjar ju oförtrutet för att Dawit Isaak ska släppas, men vad som nog är mindre bekant är att EU beslutat att öka stödet till Eritrea.

## Ni läste rätt: den stat som är värre än Nordkorea när det gäller att tysta det fria ordet ska få mer skattepengar från EU-medborgarna.

Eritrea blev i höstas det 156:e landet att acceptera FN-konventionen mot tortyr, men det var nog en klen tröst för diktaturens alla politiska fångar som Amnesty och Reportrar utan gränser så ofta påminner om.

EU välkomnade ändå beskedet. Och trots att EU i fjol konstaterade att det omfattande biståndet om cirka en miljard kronor till Eritrea hittills inte gett några påtagligt goda resultat, så har EU nu beslutat att istället ge tre gånger så mycket pengar till Eritrea mellan 2015 och 2020.

Ni läste alltså rätt: det land som åtta (8) år i följd har ansetts ha minst pressfrihet i hela världen ska få cirka tre miljarder kronor från en av EU:s utvecklingsfonder.

EU:s generösa stöd till den hårdföra regim som aldrig – aldrig! – hållit allmänna val är inte villkorat med några krav på reformer för mänskliga rättigheter.

Miljoner eritreaner som lever i fattigdom, inte kan förlita sig på ett oberoende rättsystem och dessutom inte har tillgång till fria medier får istället hoppas på de löften som en rådgivare till president Isaias Afewerki, Yemane Ghebreaben, utställde till en italiensk FN-delegation i mars. Då hette det att Eritrea ska genomdriva demokratiska reformer ”på sitt sätt”– inom tre till fem år…

## Samtidigt som tusentals desperata eritreaner flyr hemlandet, och många dör i Medelhavet efter att trängts på livsfarliga smuggelbåtar, avstår EU chansen att kräva exempelvis respekt för tryck- och yttrandefrihet i Eritrea.

Det är känt att sju av de elva journalister som greps 2001 har dött i fångenskap eller tagit sina liv. Dawit Isaak tros dock leva, vilket också Eritreas ambassadör i Israel har påstått för Expressen.

Men flera av dem som greps 2009, när militärjuntan också slog till mot medier, har faktiskt släppts.

Yirgalem Fisseha Mebrahtu, Bereket Misghina, och Basilios Zemo från Radio Bana, Meles Negusse Kiflu, som jobbade för både Radio Zara och Radio Bana, Girmay Abraham från Radio Dimtsi Hafash och Petros Teferi överlevde alltså, konstaterade organisationen Reportrar utan gränser i ett sällsynt positivt uttalande.

Mohammed Said Mohammed, Biniam Ghirmay, Esmail Abd-el-Kader, Araya Defoch, Mohammed Dafla, Simon Elias och Yemane Hagos som också greps 2009 släpptes redan 2013.

Diktaturen är som synes lite oberäknelig, minst sagt, eftersom gripandena för sex år sedan inte handlade om att man slog till mot en oppositionell redaktion; istället stängdes lilla Radio Bana i huvudstaden, en station som hade sänt utbildningsprogram som regimens eget skoldepartement hade sponsrat.

## I den bästa av världar, och då ska vi komma ihåg att Eritrea fortfarande inte har något fredsavtal av med Etiopien och dessutom har straffats med FN-sanktioner för att ha stött en islamistisk terroristgrupp, har Eritrea tagit intryck av kritiken. Då ska frisläppandena 2013 och i år uppfattas som steg i rätt riktning.

Men omvärlden har dessvärre dåliga erfarenheter. Det Habeas corpus-yrkande som gjordes från Sverige 2011, och som bland andra Expressen ställde sig bakom, har Högsta domstolen i Eritrea fortfarande inte tagit ställning till, vilket är i strid med internationell rättspraxis.

Eritrea har också vägrat att samarbeta med Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, som flera gånger granskat övergreppen i Eritrea och dessutom tagit upp fallet Dawit Isaak specifikt.

Kan man lita på en sådan stat?

Kanske har vi inget val. Den tysta diplomati som Sverige hittills har tillämpat har uppenbarligen inte fungerat – Dawit Isaaks familj väntar fortfarande på honom i Göteborg.

Kanske kommer heller inte en president som utmanat USA, FN och EU att lyssna på hårda ord i offentligheten från Sveriges statsminister Stefan Löfven eller kung Carl XVI Gustaf.

Kanske är det ökat bistånd till Eritrea som är svaret på frågan: hur får vi Dawit Isaak till Sverige?


/ GLAD GETING /

DAGENS NYHETERS förstasida för en vecka sedan var värdsklassjournalistik. Det är på sådana båtar som bland andra eritreaner försöker ta sig till Europa.

/ SUR GETING /

En ny BRÅ-rapport säger att 30 procent av alla svenska journalister har hotats.