Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Branschen börjar tvivla på medieutredningen

UPPDATERAT. Medieutredningen som Alice Bah Kuhnke vill så väl med börjar redan förlora förtroendet i mediebranschen.

Om förra veckans stora branschsnackis var beskedet om att MittMedia bildar ett nytt bolag där Schibsted lägger in sin morgontidning och skickar med – enligt uppgift – cirka 400 miljoner kronor och för det får 30 procent av aktierna, så har det nu mest muttrats om den av regeringen tillsatta medieutredningen.

Snart sagt varje mediechef man mött har vittnat om sitt missnöje. I sociala medier ser det ut så här i dag:

Utr3

Utr1

Utr2

Utr8

Utr7

Utr4    Utr6

Många är oroliga för vad som egentligen ska kunna komma ut av den utredning som, enligt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, ska leverera ”drastiska förslag”.

Först fick ju utredaren, Anette Novak, förhandla med kulturdepartementet för att få några futtiga tusenlappar extra i månadsarvode för att göra det jobb som så många sätter så stora förhoppningar till.

Och då ska ni veta att summan som Anette Novak till slut medgavs motsvarar bara cirka fem (5) procent av lönen för vd:n för Sveriges största tv-bolag.

Eller, om man så hellre vill, blott knappa två (2) procent av ersättningen till chefredaktören på landets största nyhetssajt…

Så – redan med denna vetskap om arvodet kan man ju fråga sig hur seriöst detta projekt egentligen är?

Anette Novak ska dessutom samtidigt vara vd för Interactive Institute Swedish ICT, ett statligt bolag med 60 anställda som ingår i en koncern som har cirka 400 anställda och en omsättning nästan lika stor som hela det statliga presstöd som medieutredningen ska ta ställning till.

Novak är duktig, men hinner hon? Har utredningen verkligen getts rimliga förutsättningar? Novak själv kommenterar min oro i ett genmäle till min krönika här.

## Denna veckas mediesnackis var det så kallade samråd som utredningen arrangerade i Stockholmsförorten Husby, ett val av plats som redan kritiserats för att i bästa fall ha varit politiskt korrekt och i sämsta fall bara teatraliskt.

Åsikterna om detta samråd kan sammanfattas så här:

Det rådde totalt kaos kring inbjudningarna. Chefredaktörer fick inte besked om de fick komma, tidningsdirektörer bjöds inte ens in, mediechefer som trots allt välkomnades per mejl fick inte veta när mötet skulle hållas och till råga på allt fick flera företag själva försöka reda ut vilka medarbetare som utredningen hade kontaktat.

Jag kan – för att lätta lite på förlåten – konstatera att till Expressen skickades 22 inbjudningar till bland andra mottagare som inte längre jobbar här, som inte har något övergripande ansvar för verksamheten, som inte arbetar med framtidsfrågor… det var en webbredaktör där… en person som numera är anställd på TV4 här… någon som idag arbetar på Dagens Nyheter där… och så vidare.

Det var faktiskt så oproffsigt att vi inte skickade någon till Husby-mötet, och det gjorde vi rätt i enligt dem som gick dit.

Samrådet i Husby handlade dessvärre inte om att lyssna på branschens behov för att, som det står i direktiven, kunna säkerställa ”…allmänhetens behov av allsidig information och individens möjlighet att vara demokratiskt delaktig oberoende av bostadsort.”

Istället fick de var på samrådet lyssna på ett antal ”inspirationsinspel”, som vore de elever på en folkhögskola som kom till en grundkurs i journalistik. Från scenen förkunnades att det är viktigt att alla får ta del av nyhetsflödet och att medierna minsann måste lära sig mer om Facebook. Alltså ungefär det som sägs, föreställer jag mig, på ett medieprogram på gymnasiet.

Daniel Nordström, chefredaktör för Arbetarbladet i Gävle, var i Husby och sammanfattar sin kritik här. Han skriver bland annat:

”Flera viktiga medieföreträdare som hade sökt sig till Husby försvann ganska snabbt därifrån när de insåg att hur illa upplägget var.”

## Jag vill inte raljera, men det här är allvarligt. Alice Bah Kuhnke har sagt att hon har ”stora förväntningar” på medieutredningen, och om ministern menar allvar borde hon omedelbart försäkra sig om att den inte havererar.

Några exempel till: under detta samrådsmöte flyttades deltagarna, bland dem chefredaktörer och direktörer och tv-chefer, runt mellan olika bord under ett ”diskussionsforum”. Några av mediebranschens tyngsta namn fick höra att man skulle räcka upp handen när det skulle tystna.

Samtalen leddes av bordsledare som i vissa fall inte hade en aning om vad de talade om. En student som hyrts in antecknade febrilt åsikter om presstöd utan att förstå vad som sades och tillstod, till sist, att hen inte visste vad ”presstöd” vad för något? De som satt där insåg omedelbart att noteringarna nog kan tolkas hur som helst.

En banktjänsteman (!) som också var bordsvärd ville att mediecheferna hos hen skulle försöka formulera ”i ord” vad ”kvalitetsjournalistik” är? En av mediecheferna som satt där tänkte då resa sig och gå direkt.

Jag behöver kanske inte rabbla fler exempel på att det ostrukturerade samrådet knappast kan ha tillfört utredningen särskilt mycket av reellt värde, i en svår tid då lokaltidningar läggs ner och public service-bolagens agerande på digitala plattformar ifrågasätts.

Detta känns inte bra. Nästa samråd ska dessutom hållas i Nordmaling, vilket jag vet uppfattas som snarast provocerande för medieaktörer ute i landet där förbindelserna med en ort i Ångermanland med bara 2 500 invånare inte är så goda.

Regeringen vill vällovligt nog att utredningen ska främja journalistik ”…oavsett var i Sverige man bor”, men det finns förstås skäl till att Mediedagarna arrangeras i Göteborg eller till att de största mediebolagen finns i Stockholm. Samråd i storstäder med bra kommunikationer ger helt enkelt fler relevanta röster möjlighet att göras.

## Om utredningen vill veta mer om hur Alice Bah Kuhnkes visioner ska kunna förverkligas borde man lyssna på sina samråd, och inte – som uppenbarligen i Husby – tala till medieföreträdarna så att flera kände sig snarast utskällda.

En sak till. Anette Novak har sagt att utredningen inte ska ha direkta möten med olika medieföretag eller branschorganisationer, en hållning som jag anser är ohållbar.

Naturligtvis borde man ta sig tid att träffa alla stora bolag och viktiga beslutsfattare, annars kommer ju utredningsförslagen att helt sakna legitimitet och eventuella framtida kritiker kan enkelt avfärda det som läggs fram.

Det finns fortfarande tid att få ordning på allt detta, men signalen bör skickas snabbt. Mediebranschen har redan börjat att tvivla.

 

/ GLAD GETING /

SVERIGES TELEVISION brukar göra Mello-tv otroligt bra. Nästa år får hela Europa se det.

/ SUR GETING /

Det ska inte spridas felaktigheter i media. Men HELA HÄLSINGLAND pudlade snabbt och transparent om ”tiggarstoryn” och det hedrar redaktionen.

RÄTTELSE: Jag har korrigerat antalet anställda och förtydligat koncernstrukturen inom Interactive-gruppen. Anette Novak skriver också ett genmäle till denna krönika här.