Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad får man fråga?

EXP,Norge,vittnen

Vad får man egentligen fråga?

Den 16 juni 1945 publicerade Expressen en skakande intervju med två norrmän som överlevt koncentrationslägret Auschwitz: Rubriken löd:

”SS piskade ihjäl fem judar för att sätta sig i respekt”

Det var studenten Samuel ”Sammy” Steinmann, 22, och affärsmannen Herman Sachnowitz, 24, båda från Oslo, som berättade om hemskheterna.

Häromkvällen kunde vi se en av dem, Sammy Steinmann, i Sveriges Television och i dokumentären ”Trikken till Auschwitz”. Sammy mindes mötet med Expressens journalister i Stockholm den där sista krigsvåren:

– De sa: ”Har det här verkligen hänt? Är det sant?” Då blev jag så besviken. Hur kunde de säga så? Då ville jag inte prata mer om det. Jag höll tyst i många år.

SVT,EXP

Det här berörde mig. Som publicist är det självklart att alltid ifrågasätta, att vara skeptisk till det man inte sett men får höra om.

Så källkritiskt ska man förhålla sig, men nu blev – olyckligt nog – konsekvensen att ett viktigt vittne till Förintelsen inte orkade tala om mänsklighetens värsta brott.

## Vad får man fråga om? Och när?

I veckan var det 70 år sedan just Auschwitz befriades, men debatten om hur journalistiken förhöll sig till Förintelsen kom här i Sverige att handla om vad Sveriges Televisions erfarne utrikesreporter Rolf Fredriksson, på Sveriges Radio redan 1976 och senare ”Aktuellts” korrespondent i Östeuropa och SVT:s man i Bryssel, sa till kronprinsessan.

Fredriksson var på plats i Auschwitz när han – med två överlevande i 90-årsåldern intill – inför rullande kamera frågade Victoria om hennes släkthistoria. Fredriksson syftade nog på att drottningens pappa var en nazist som tog över en judiskägd fabrik i Berlin, men säkert också att kungens morfar var en känd nazist som stödde Adolf Hitler.

Rolf Fredriksson:

– Har kronprinsessan funderat kring familjesituationen? Det finns ju släktingar längre tillbaka som var anhängare av nazisterna. Sen finns det Folke Bernadotte som med de vita bussarna räddade folk ur koncentrationslägren.

Victoria:

– Nazismen är någonting fasansfullt. Det är en av mänsklighetens absolut värsta perioder i historien. Men det är en lång historia och det går att ta del av den historien om man önskar.

Jag har funderat mycket på det här och, visst, frågan är relevant givet att drottning Silvia anlitat historiker för att granska sin egen far under Andra världskriget, att drottningen spelat in en egen film om vad hennes utredning kommit fram till. Samt att hovet – häpnadsväckande nog! – anmälde fem tidningar till Allmänhetens Pressombudsman för att dessa publicerat satir om detta.

Medierna friades, förstås, och sammantaget kan man slå fast att det inte saknas allmänintresse kring att få veta hur kronprinsessan ser på saken.

## Men. SVT, som ju följer kungafamiljen i alla möjliga sammanhang för att göra ”Året med…”, saknar inte tillfällen att fråga den blivande statschefen om släktens historia. Det hade inte behövt göras där och då, i Auschwitz med Förintelsens offer alldeles intill.

Jag tycker att Victoria hanterade intervjun extremt väl. Hon hade att ta hänsyn till sin mamma, sin pappa, de stackars gamla överlevanden som stod bredvid henne.

Själv var jag i tisdags på en nypremiär av Teater Galeasens uppsättning ”Vår klass”, skapad av dramatikern Tadeusz Slobodzianek, som sattes upp igen nu i samarbete med Dagens Nyheter med anledning av att Johan Romin, skådespelerskan Sara Sommerfeld och fotografen Örjan Henriksson blev första stipendiemottagare när Michael Bindefelds stiftelse uppmärksammade initiativ för att föra kunskapen om Förintelsen vidare.

Det var starkt.

Vi var inte så många i lokalen, men vi satt desto tajtare. Min plats var emellan Annie Lööf och Göran Hägglund, med Jan Björklund och Anna Kinberg Batra näst efter dem på var sida, och det var som att man hörde varje av allas våra andetag när vidrigheterna från 1941 utspelades igen bara meter ifrån oss.

Det var faktiskt så trångt att jag fick hålla om Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och prins Daniel när de passerade för att nå sina platser – och kanske, vad vet jag, var till och med det behovet av samarbete människor emellan ett budskap till oss i publiken?

”Vår klass” handlar om det som skedde i den polska byn Jedwabne, där också civila polacker – klasskamrater! – deltog i massmördandet av sina grannar. Historien tystades ner, utrotningen skylldes på nazisterna, och först efter flera utredningar – i kommunistiska Polen, i Västtyskland – skrev historiken Jan T. Gross i boken ”Grannar” om bybornas skuld.

## Journalistiken, då? Vilka frågor ställde den?

Anna Bikont, reporter på Polens största morgontidning Gazeta Wyborca, ville skildra Jedwabne-massakern men till och med chefredaktören Adam Michnik, demokratikämpen som satt i fängelse och senare blev rådgivare till Solidaritet, sa nej. Det var för känsligt.

Michnik ändrade sig, och resten är – som det brukar heta – historia. Det blev artiklar och bok och ”Vår klass” är en fantastiskt stark föreställning, som visar vad människor kan göra mot varandra. Men det är teater.

”Vår klass” är en historia, inte historien. Namn, siffror och händelser är inte korrekt återgivna och om konsten får oss att fundera själva kring Förintelsen, återstår fortfarande journalistikens uppdrag: att våga fråga.

 

/ GLAD GETING /

Pia

”Hon ger glesbygden röst”. Så lyder rubriken i VK om frilansaren PIA SJÖGREN, som i går kväll tog emot ”Västerbottens-Kurirens journalistpris”.

Det delades ut för fjärde gången till Karin Hörnfeldts minne, kommunreportern på VK som 2011 gick bort i cancer endast 42 år gammal.

Priset delas ut i samband med VK-redaktionens årliga galakväll och det här är kriteriet:

”Pristagaren är en person som under lång tid stått för god journalistisk etik och brett kunnande, är enträgen, stilist/berättare och har stor integritet.”

Grattis, Pia!

Jag nämner detta eftersom hennes bakgrund är intressant, pristagaren har nämligen prövat sig fram: Journalisthögskolan i Stockholm, redigerare på Dagens Nyheter, Sveriges Radio i Umeå, Sveriges Televisions ”Västerbottensnytt”, TV4 Västerbotten… och nu är hon krönikör i Västerbottens-Kuriren. Samt medverkar ibland i Sveriges Radios ”P1 Morgon”.

Låt oss se Pia Sjögren som ett exempel också för mediehusen: alla bör pröva sig fram.

 

/ SUR GETING /

MARCUS BIRRO är en etablerad debattör och om Birro kandiderar till att bli partiledare, eller har möten med vikarierande partiledare, har det ett uppenbart allmänintresse. Diskutera gärna det.

Men alla personangrepp, allt hån i sociala medier – det är faktiskt vämjeligt att se. Skärp er.