Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nu prövas politiker och publicisters engagemang

Det är många som står bakom Salman Rushdie.

Lars Vilks är inte insläppt i samma fina salonger.

Men nu prövas politiker, publicister och alla andra som hyllade satirmagasinet Charlie Hebdo och alla andra obekväma röster och pennor.

När jag skriver det här pågår nattens nya skottdrama inne i Köpenhamn. Uppgifterna är ännu oklara, det talas i danska medier om flera skadade men en lokal tv-kanal har precis backat på uppgiften om ett dödsoffer. Snart vet vi nog mer.

I går var det årsdagen för fatwan mot Salman Rushdie, det juridiska utlåtande från 1988 som Ayatollah Ruhollah Khomeini i Radio Teheran förkunnade när han slog fast att den brittiske författaren måste avrättas för sin bok ”Satansverserna”.

Fatwan utlöste en diplomatisk kris och engagemanget för yttrandefrihet världen över var stort; Expressen tog tydlig ställning för Salman Rushdies rätt att skriva boken som påstods vara hädisk mot islam.

Det var också för att uppmärksamma årsdagen som den kontroversiella Lars Vilks-kommittén i går bjöd in till möte.

Under rubriken ”Konst, hädelse och yttrandefrihet” talade bland andra Frankrikes ambassadör Francois Zimeray om värdet av det fria ordet.

Där var den polska bildkonstnären Agnieszka Kolek, som är kritisk till att islam inskränker friheten för konstnärer, och Inna Sjevtjenko, som leder feministgruppen Femen som utfört nakenaktioner i moskéer för att kritisera kvinnosynen inom islam.

Till mötet kom även en viss Lars Vilks, 68, för att tala, den svenske konstnär som ritade den så kallade ”Rondellhunden” och som därför också åkte på en fatwa 2007.

Ett hot mot honom (Lars Vilks) är i förlängningen ett hot mot alla svenskar”, skrev Dagens Nyheters ledarsida när DN för fem år sedan publicerade en av de kritiserade teckningarna.

## Jag är ingen konstkritiker, men det har heller ingen betydelse vilken verkshöjd Vilks skapelser har. Han äger faktiskt rätt att rita dem och sprida dem.

Men plötsligt – i går! – hörde Niels Ivar Larsen, redaktör för den danska tidningen Information och med religionskritik och yttrandefrihet som sitt särskilda intresse, och som hade introducerat debattmötet, skott efter skott.

Alla försökte ta skydd, Lars Vilks och de båda svenska poliser som utgjorde hans personskydd flydde exempelvis in i ett kylrum, och under terrorattacken dödades en person och skadades ytterligare tre.

Det är ju helt otillständigt.

I inbjudan till tillställningen kunde man ju läsa:

”Var går gränsen? Är det någon gräns? Ska man som konstnär och aktivist sätta sitt liv på spel? Skymmer konst med politiskt budskap det konstnärliga uttrycket? Har vi rätt att häda? Och vågar vi göra det efter terrorangreppet på satirmagasinet Charlie Hebdo?”

Frågorna är än mer relevanta nu.

Direkt efter eldstriden mellan polis och angripare sa Niels Ivar Larsson att debattmötet skulle fortsätta en stund till, trots det som skett, och det tycker jag var en rimlig manifestation. Om alla hade brutit upp, ja, då hade ju yttrandefriheten inskränkts.

## Flera svenska medier har tidigare visat den så kallade rondellhunden. Detta är ur en krönika från 2010 om samma teckning som Expressen återger nu igen: Publiceringen i dag är Expressens ställningstagande för det fria ordet och dessutom en rimlig nyhetsbevakning, där vi visar läsarna den omdiskuterade teckningen. Men det är inte en provokation för provokationens skull.”

De radikala islamister som slog till mot Charlie Hebdo i Paris utmanade allas vår yttrandefrihet.

Precis som nazisterna från Svenska Motståndsrörelsen som i fredags kom till Expressen-huset i Marieberg, men som greps av Stockholmspolisen och ännu i natt satt anhållna misstänkta för förberedelse till grov misshandel och olaga hot mot grupp.

Islamister och nazister tror inte på demokrati, och det gjorde knappast heller den terrorist som kom till debattmötet i går – vem han nu än var.

Men alla vi som sa ”Je suis Charlie” och gick på den mäktiga minnesstunden på Sergels torg, alla vi som fördömer nazister på svenska gator – vi måste också stå upp för Lars Vilks.

Expressen har vältaligt försvarat Dawit Isaak, Taslima Nasrin, Roberto Saviano och många andra omhuldade namn.

Men för en tidning som ska leva upp till sin publicistiska idé – ”Vi värnar yttrandefrihet och förnuft” – kommer den 14 februari inte längre bara förknippas med Salman Rushdie utan också med Lars Vilks.

Jag hoppas att ni är med på det.