Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Klarspråk om lokal journalistik…

”Ibland vet man inte vart debatten tar vägen och vi hade en part i detta som hade ett intresse av att driva det på ett visst sätt. Och det är ju en tidning som jag tror snart dör digerdöden.”

Så sa Lena Malm (S) om Expressens västsvenska edition om GT under en tv-sänd paneldebatt. Klantigt, förstås, och bra att hon bett om ursäkt. Men det är förstås är upplysande för väljarna att få höra kommunfullmäktiges ordförande i Göteborg tala klarspråk om vad hon tycker om lokal journalistik.

Göteborg är rikets näst största stad och, att döma av återkommande avslöjanden i bland annat Sveriges Televisions ”Uppdrag: granskning” om den så kallade Göteborgsandans baksida med mygel och korruption, en stad som verkligen behöver oberoende genomlysningar.

Men morgontidningen Arbetet lades ner. Gratistidningen Metro har inte längre några medarbetare på plats. Kvällstidningen Aftonbladet har stängt lokalredaktionen på Avenyn. TV4 Göteborg slutade sända i fjol. Och Stampens flaggskepp har, enligt en rapport av Södertörns högskola för Jordbruksverket i höstas, inte bara flyttat redigeringen från GP-huset på Polhemsplatsen till Trollhättan: ”En av de tidningar som minskat redaktionen mest är Göteborgs-Posten som nästan halverat antalet journalister från 2004, från 290 till 160 medarbetare.”

GT, Västsveriges största kvällstidning, finns dock kvar. Förvisso med mindre resurser än tidigare, sådan är dessvärre den strukturella utvecklingen i mediebranschen, men ändå: GT – som getts ut sedan 1902 – är fortfarande en stor spelare på den lokala marknaden. Inte minst digitalt, där GT till och med är störst. (2014 hade GT 17 % fler unika webbläsare än Göteborgs-Posten på desktopsajten och 75 % fler på mobilsajten; hittills i år är GT hela 42 % större än Göteborgs-Posten på desktop samt 69 % större mobilt.)

Som en av de ledande S-politikerna i Göteborg har Lena Malm naturligtvis granskats av medierna. Som när GT avslöjade att Malm som ledamot i Göteborgs överförmyndarnämnd arvoderades med 57 660 kronor i månaden, för ett uppdrag som – enligt henne själv – motsvarande en arbetsdag per månad. Efter GT:s nyhet ändrades ersättningen…

Lena Malm ville heller inte tillåta GT att tv-sända kommunfullmäktiges debatt om en eventuell folkomröstning om trafiksituationen i Göteborg, och ändrade sig först efter att GT:s chefredaktör Frida Boisen påmint om att kommunallagen faktiskt stadgar att mötena är offentliga. Numera sänds alla sammanträden.

Det är alltså fullt begripligt att Lena Malm inte alltid uppskattat GT, särskilt inte som GT kampanjade framgångsrikt för ett så kallat lokalt folkinitiativ om trafiken. De stora partierna ville inte ha någon folkomröstning, men så blev det och väljarna tyckte inte som Lena Malm och hennes partikamrater.

Fast. Politiker får förstås kritisera medier, de med, och det är till och med välkommet att särskilt opinionsbildning och kampanjjournalist debatteras. Men att offentligen spå att en lokal tidning ”snart dör digerdöden”, framstår inte som så särskilt genomtänkt av Lena Malm – samtidigt som den regering hennes parti leder deklarerat att det är ett hot mot demokratin att just lokaltidningar försvinner.