Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ubåtsjournalistik och mediekritik

Nej, ubåtsjournalistiken var naturligtvis inte perfekt. Det förekom misstag, slarv och säkert också övertolkningar.

Men, men…

När ambassadör Rolf Ekéus utredde 1980- och 1990-talens ubåtskränkningar, så konstaterade han i sin utredning:

”Tv, radio och press förefaller inte sällan ha blivit utnyttjade eller låtit sig utnyttjas av olika aktörer. Det är ingen överdrift att säga att också nyhetsmedia rycktes med av de dramatiska skeendena och själva stundtals framträdde som aktörer i sig.”

Och i förre överbefälhavaren Bengt Gustafssons bok, ”Sanningen om ubåtsfrågan” (Santerus), läser jag:

”I allt väsentligt var det massmedia som från U137:s grundstötning gav upphov till hysterin i frågan.”

Så – vad kan vi konstatera om den gångna veckans bevakning? Och då syftar jag inte på avundsjuka ironier från de konkurrenter, som twittrade om att Expressens Niklas Svensson och flera fotografer minsann flög helikopter när försvaret genomförde den största operationen i Sverige sedan kalla kriget!

De kollegor som på redaktioner som Lajkat och Metro satt på behagligt avstånd från väder, vind och osäkra vittnesmål i skärgården, behövde ju bara oroa sig för antalet ”likes” i sociala medier – inte hur de så snabbt som möjligt skulle förflytta sig över stora vattenytor.

Mer fältvana journalister kunde möjligen ha informerat Twitter-kritikerna om att också militär och polis använder sig av helikopter när så behövs – men, men…

## Det finns dock en uppenbar problematik här. Försvarsmakten agerar förvisso med stridsbåtar, helikoptrar och markförband bara 40 kilometer från rikets huvudstad. Men det som alla verkligen vill veta är hemligt. Säkerhetsklassat. Kvalificerad sekretess. Vi får kort sagt nöja oss med presskommunikéer – och det vi själva ser.

Så: det är faktiskt inte så enkelt.

Dagens Nyheters reportage-team ertappades på militärt skyddsområde och fick radera sina förbjuda foton; DN påstod att tre av marinens fartyg ”fått kontakt” med undervattensfarkost; DN visade dessutom en bild på en ”mystisk man” på en brygga – men den mystiske mannen visade sig senare vara pensionären Ove, som bara var ute för att fiska öring.

Aftonbladet hävdade att en svensk båt kört på en rysk ”huvudsändare” i vattnet; Aftonbladet blåste också på med att Jas-plan ”lyft”, som om dessa hade något med ubåtsjakten att göra.

Svenska Dagbladets avslöjade att FRA uppfångat ”en nödsignal” till Ryssland och spekulerade om en ”skadad miniubåt”, uppgifter som i vart fall inte bekräftats.

Expressen då? Jo, vi har förlöjligats i bland annat SVT för att vi under rubriken ”tungt beväpnad” hade en bild på den så kallade DN-båten, alltså det flytetyg som Dagens Nyheters utsända hade hyrt, en före detta militärbåt som såg ut just som en militärbåt. Men SVT nämnde dock inte att även ”ABC” visat foto på den.

## En så omfattande rapportering som denna kräver självklart självkritik.

Men mediekritiken var inte direkt felfri, den heller. I programmet ”Debatt” diskuterades bevakningen av ubåtsjakten av en programledare som talade om ”pansarfartyg” – trots att Sverige inga så kallade pansarklädda fartyg haft, trots att pansarkryssaren HMS Fylgia utrangerades 1952 och trots att hela Sverige-klassen av pansarskepp är borta sedan länge; HMS Sverige avrustades 1953, HMS Gustav V och HMS Drottning Victoria båda 1957.

Men kan man begära att en programledare ska kunna sin flotthistoria så? Och rabbla den under en direktsändning i SVT? Nej, jag tycker nog inte det.

I ”Aktuellt”, dock, under en annan mediekritisk debatt om ubåtsjournalistiken, visade SVT först två inslag med gamla – felaktiga – uppgifter om marinens fartyg, och ställde sedan mig till svars i studion för slarvigt språkbruk i nyhetsförmedlingen…

I det senare exemplet kan man nog inte heller skylla på programledaren, snarare på redaktören för sändningen, men något säger det oss kanske om vådan med att börja recensera en rapportering som är ännu pågående. Och om utmaningen i att i realtid sammanfatta komplicerade skeenden.

## Mycket klokt har dock sagts. Medierna saknar tillräckligt kompetens om försvarsfrågor, få journalister har genomgått militär grundutbildning och det blir ofta väl många 50+ män i alla studior där det som sker – eller: inte skett – ska analyseras.

Men hantverksmässigt finns det också annat att fundera kring; chefer på stora mediebolag har tidvis hävdat att det varit rätt att inte göra journalistik, som exempelvis live-tv, bara för att inget då just hänt. Med det resonemanget ska deras mediebolag rimligen helt stänga ner sina nyhetssajter då och då och kanske avstå från att sända ”Rapport” eller andra program, om det nu inte formellt förklarats krig i vårt land.

En sådan syn på publiken är ju direkt föraktfull, som om alla tittare ser och läser allt som mediecheferna har i sina nyhetsflöden på stora centralredaktioner.

Jag tycker istället att den nya tekniken som ger möjlighet att om och om igen förklara, sammanfatta, analysera och – när det händer något – omedelbart nyhetsförmedla är fantastisk.

Det är med tillgänglighet – läs: flödes-tv – som det gamla mediet television kan konkurrera med nya kanaler och helst så om det sker i nära integration med text och grafik.

 

     / SUR GETING /

JENS LARSSON och STEFAN ÅSBERG, båda reportrar på SVT, utsattes för en oschysst klippning när sekundkorta sekvenser från deras direktsända ståupp:or användes av programmet ”Debatt” för att förlöjliga nyhetsreportrars arbete. Det var en ovärdig redigering som METTE FRIBERG borde be dem om ursäkt för.

      / GLAD GETING /

kvarnkullen_split_screen

TOMAS KVARNKULLEN gjorde inte bara EXPRESSEN TV i veckan, när SKY NEWS ville samsända med ”Primetime” och ställa några frågor om ubåtsjakten fick vi se honom där med. Danska, finska och norska tidningar och tv-kanaler har faktiskt bett om att få vidaresända ”Primetime” denna vecka och det är vi stolta över.