Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Svår publicering – men rätt nyhetsvärdering av Ekot

Sveriges Radios avslöjande i går om Jimmie Åkessons spelvanor var en lika självklar som kontroversiell nyhetsvärdering.

Sverigedemokraternas ordförande kan ju i morgon kväll leda landets tredje största parti och bli vågmästare i riksdagen.

Nyheten i kvart-i-fem-”Ekot” handlade inte om SD-ledarens privatliv, trots att han satsande sina pengar tillsammans med sambon och trots att han gjorde det med sitt eget kontokort. Nej, radiogranskningen handlade om politiskt förtroende.

När Dagens Eko-chefen Anne Lagercrantz beskrev sitt beslut att publicera de graverande uppgifterna bara timmarna före Sveriges Televisions slutdebatt, och bara dagarna före själva valet, så konstaterade hon:

”En person med den här sortens spelmönster kan bli sårbar ekonomiskt och riskerar att utsättas för utpressning. Uppgifter om hans spelbeteende har också redan nått utanför Åkessons krets på grund av beloppens storlek och Åkessons plats i offentligheten.”

Och vidare:

”Den journalistiska bedömningen är oberoende av vilket parti personen företräder. Den är knuten till positionen. Varje partiledare med anspråk på att leda landet får också vara beredd på att få sitt omdöme och sin riskbenägenhet granskad.”

En partiledare har valt ett liv i offentligheten och accepterat en snarast total genomlysning av sin handel och vandel. Därför var det givet för Sveriges Radio, liksom för alla seriösa nyhetsmedier, att redovisa dessa uppgifter när de bekräftats och Jimmie Åkesson getts chansen att kommentera att han satsat motsvarande hela sin lön efter skatt hos utländska spelbolag.

## Men nyheten är ändå kontroversiell. Hur kan Dagens Eko ha tillgång till en partiledares kontokortsuppgifter? Hur kommer det sig att spelbolag på Malta bekräftar för Dagens Eko att han är kund hos dem?

Det finns förvisso bara åtta partiledare i riksdagen, men många fler utanför har ett vanligt kontokort eller en affärsrelation till ett utländskt spelbolag. Det är följaktligen begripligt att även andra än Jimmie Åkesson undrar vilka uppgifter som egentligen läcker ut från banker och spelarrangörer.

När den danska Se & Hör-skandalen rullades upp i våras, var vi många publicister som fördömde de återkommande integritetskränkningarna, i form av att man betalade en anställd på en betalningstjänst för att hen skulle förse redaktionen med bevis på vilka inköp som kändisar hade gjort.

Omoraliskt och olagligt, naturligtvis, men vi var också många som slog fast att om kontokortsutdragen hade innehållit verkligt relevanta uppgifter, ja, då hade Se & Hör – eller mer välrenommerade morgontidningar som, säg, Jyllands-Posten eller Berlingske, om de också hade haft materialet – snarast haft en skyldighet att berätta om det. Om korruption, vapenhandel eller nåt sådant.

Det måste alltså göras proportionalitetsbedömningar. Som när brittiska Telegraph kom över en icke offentlig databas innehållande kostnadsutlägg, och portionerade ut skandalerna dag efter dag för att ge storyn om hur parlamentsledamöterna myglade största möjliga chans till genomslag.

## Men var det då rätt av radion gå ut med Jimmie Åkesson-nyheten nu? Ja, i enlighet med konsekvensneutralitetsprincipen – en gång myntad som begrepp av förre Ekot-chefen, Erik Fichtelius – ska medierna strunta i att det råkar vara val när som helst.

Den som kan sin presshistoria vet också att ansvarsutkrävning görs hela tiden. Även för sådant som sker utanför tjänsten.

Lennart Geijer-affären (1977) om justitieministerns eventuella besök hos prostituerade brukar alltid nännas. Ove Rainer-affären (1983) gällde skattemoral. Harward-affären med Olof Palme gällde inte bara skatten, utan utmanade också bilden av den osjälviske landsfadern. Mona Sahlin-affären (1995) avsåg regeringsbildardugligheten. Laila Freivalds valde (2000) sin privatekonomi före partiets ideologi. Gudrun Schymans alkoholmissbruk (2003) handlade, precis som när hennes deklarationer granskades, om huruvida hon hade kontroll? Göran Persson personifierade för några politikerföraktet när han fixade en lägenhet år Anitra Steen (2006). Cecilia Stegö Chilo och Maria Borelius framstod som ekonomiskt trixande och politiskt omogna (2006). Ulrika Schenström var omdömeslös när hon var full med en tv-reporter (2007). Sven Otto Littorin (2010) antyddes ha gjort något brottsligt och Håkan Juholt (2011) initierade, slutligen, sin avgång när han inte visste hur han skulle göra med riksdagens bostadsbidrag.

Jag kan göra min lista längre, men den räcker nog för att påvisa att Jimmie Åkesson inte är den första politiker som får svara för sina privata göromål i radio och andra medier. Det gör faktiskt till uppdraget.

## Att som ansvarig utgivare fatta beslut om att göra alla dessa personliga omständigheter offentliga inför alla är dock inte lika lätt som det låter här, men jag känner Anne Lagercrantz på Ekot som en omdömesfull redaktör. Mellan 2005-2011 var hon chef för TV4 Nyheterna.

Jag har också den största respekt för Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman, radions grävreportrar som gjorde inslagen om Jimmie Åkesson och som tidigare tilldelats både ”Stora Journalistpriset” och ”Guldspaden”.

Den här publiceringen må vara mindre komplicerad än den om Saudiaffären, men den rymmer fler pressetiska överväganden än exempelvis de avslöjanden som mina kollegor David Baas och Christian Holmén gjort om SD den här veckan. Expressens rubriker har handlat om främlingsfientlighet och om kandidater som trotsat sitt partis så kallade ”nolltolerans mot rasism”, det är en journalistik som SD-anhängare på nätet kan rasa emot men som ingen seriös oberoende bedömare ens ifrågasätter.

Jimmie Åkessons svindlande spelvanor är något annat. Och Anne Lagercrantz skriver därför på radions sajt:

Åkesson leder ett riksdagsparti. Han aspirerar på att ta ansvar för Sveriges finanser och kan efter valet få en vågmästarposition med stort inflytande över svensk politik.”

Men. Alla som i sociala medier nu skämtar – spekulerar! – om Jimmie Åkessons eventuella spelmissbruk bör skämmas. Det är faktiskt ovärdigt.

Och jag tror heller inte att den här historien får någon omedelbar påverkan på väljarstödet. Många har redan förtidsröstat, och de som sympatiserar med Sverigedemokraterna överraskas nog inte i någon större usträckning av ännu en skandal.