Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Persbrandt-filmen

Del åtta i artikelserien om kokain handlade om Mikael Persbrandt, skådespelaren som i våras dömdes till fem månader i fängelse för narkotikabrott av Stockholms tingsrätt och som nyligen fick straffet omvandlat till villkorlig dom och samhällstjänst, motsvarande två månader i fängelse, av Svea hovrätt.

Det var för övrigt tredje gången som Persbrandt lagfördes för knarkbrottslighet.

I granskningen ”KOKAIN – FRÅN FESTEN TILL DÖDEN” kunde Expressen visa hur Mikael Persbrandt – som senast nekade till brott i både tingsrätt och hovrätt – inte bara festade med grovt kriminella, varav en var dömd för mordförsök, utan att han tillsammans med gängmedlemmar också tog just kokain. Persbrandt uppmanade dessutom festdeltagare att skalla ner poliser.

Det var starka filmbilder som blottlade mer än bara ett samhällsproblem. De drogliberala åsiktsyttringar som faktiskt blivit vanligare i debatten brukar ju ifrågasätta den svenska hållningen till narkotika, men det är få opinionsbildare som försvarar den här verkligheten med brottslingar och hot mot polisen.

Reaktionerna på publiceringen blev blandade, en del tyckte att det var bra att media äntligen talade klarspråk om en kändis knarkbrott och andra tyckte att det var ojuste att identifiera honom med namn och bild. Just om det här skrev jag för övrigt om i en tidigare krönika, Hyckleriet i media om knark”, där jag bland annat konstaterade:

Krönika,Persbrandt En publicering som den Expressen gjorde i går är alltid genomarbetad och föregås, vilket inte alla verkar ha kännedom om, ofta av flera kontakter med omskrivna eller deras företrädare. Då går man exempelvis igenom ett omfattande publiceringsunderlag och därefter tar redaktionen – om det finns sakliga invändningar – intryck av eventuella önskemål. Ibland avstår redaktionen sedan relevant material, eftersom syftet med en publicering ju aldrig är att orsaka onödig publicitetsskada utan endast att redovisa det som är av uppenbart allmänintresse. Så har också skett denna gång, vilket väl möjligen inte har framgått av debatten hittills, men det är Expressens särskilda grupp för undersökande journalistik som arbetat med den här artikelserien och det har varit en mycket ambitiös och seriös process. Nåväl.

I går fick jag frågor från branschmedia om artikelserien, och till Resumé sa jag:

Resume,Persbrandt

För Dagens Media förklarade jag så här:

DagensMedia,Persbrandt

Branschmedierna ville också att jag skulle kommentera kritik mot Expressen från en anhörig till Mikael Persbrandt, men sådan dialog för vi inte på mediesajterna.