Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Publicistik – inte vilken verksamhet som helst

Mediebranschen står inför ännu större förändringar än dem vi sett den här veckan.
Många är tyvärr nödvändiga.
Men.
I måndags meddelade Scandinavian News Design att Expressen.se kommer att prisas för presentationen av vår granskning av främlingsfientlighet på hatsajter, alltså de reportage som Föreningen Grävande Journalister redan belönat med ”Guldspaden”.
I onsdags beslöt Justitiekanslern att inleda förundersökning om misstänkt brott mot efterforskningsförbudet, sedan jag anmält Försäkringskassan och dess säkerhetschef för jakt på Expressens källor efter våra avslöjanden. Och i fredags tilldelades Terese Cristiansson ”Frilanspriset” av Poppius.
Terese, som tidigare var Expressens korrespondent i Kabul, får priset just för sin rapportering från kriget. Juryn skriver:
”Terese Cristiansson har som första svenska journalist levt tillsammans med talibanerna och hon fortsätter oförtrutet sin bevakning av Afghanistan.”
Juryn kunde inte ha mer rätt; just när Terese – välförtjänt! – nominerades var hon där igen och fick fram de enda bilderna på männen som misstänks för mordet på Sveriges Radio-rösten Nils Horner.
## Jag tycker att alla dessa exempel på hur Expressens journalistik uppmärksammas tjänar som bra exempel på varför publicistik inte är vilken verksamhet som helst, utan en samhällsviktig gärning som är en av själva förutsättningarna för en demokrati.
Publiken verkar hålla med. Under en vecka har Expressen i genomsnitt 4 148 000 läsare, och eftersom vår konkurrent Aftonbladet under samma period når 5 532 000 kan man konstatera att kvällspressen fortsätter att öka sin räckvidd.
Men mediebranschen saknar inte utmaningar. Kartan ritas ju om, konkurrensen hårdnar, och detta blev till en tung vecka för många journalister när först TV4-gruppen meddelade att man vill sluta sända lokal-tv och sedan Västgöta-Tidningar aviserade neddragning.
140 tjänster bort från Nyhetsbolaget som gör nyheterna åt Fyran och ytterligare tio tjänster bort från främst Skaraborgs Läns Tidning, Fal­köpings Tidning och Västgöta-Bladet.
Redan i fjol försvann, enligt Journalistens sammanställning, cirka 400 journalistjobb och alla stora tidningar har genomfört olika sparpaket. Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet – vi har alla tvingats förhålla oss.
Lägg till detta minskade resurser också på lokala tidningskoncerner som MittMedia och ProMedia, för att bara nämna några, och det är uppenbart att den så kallade omställningen går snabbare än någon önskar.
## Paradoxalt nog görs det fort­farande mycket bra innehåll i medie­husen. Jag nämnde tidigare flera goda Expressen-exempel, men en titt på nomineringarna till de senaste årens kandidater till ”Guldspaden” och ”Stora Journalistpriset” vittnar om att kvalitets­journalistiken faktiskt fort­farande står stark.
Som 5-sidorsreportaget vi publicerade i går: reportern Diamant Salihus starka skildring av hur han som barn och krigsflykting för 22 år sedan kom från Kosovo till Borlänge, och hur han upplever Borlänge i dag. Stark läsning, jag ringde ”Dia” i går och tackade honom för hans ord.
Finns det då ingen koppling mellan redaktionernas resurser och vad journalisterna presterar?
Jo, naturligtvis. Men utvecklingen är inte entydig: för TV4, som väl är mest aktuellt i debatten nu, ökar tittandet på ”Nyheterna”. Fyran har de senaste åren belönats med både ”Stora Journalistpriset” och ”Guldspaden” och det finns mer live-tv att se i Play-tjänsten. Många satsar mycket digitalt – som public servicejättarna Sveriges Radio och Sveriges Television.
Så – bilden är komplex. Mest dyster är den väl i norra Sverige, där Tidningarnas Telegrambyrå inte längre har några riksredaktörer och där inte heller några stora dagstidningar är representerade.
Men samtidigt som Fyran slutar med lokal-tv där, så kommer nu Norrbotten Media med en lokal edition av tv-kanalen 24Norrbotten i Kiruna och Gällivare. Det ska bli hyperlokal-tv för Malmfälten, ungefär som stora regionaltidningar som Upsala Nya Tidning, Corren och Norrköpings Tidningar redan har lokala tv-kanaler i sina spridningsområden.
## Den lokala journalistiken är nära medborgarna och har tagit ett stort samhällsansvar i 100, ibland 150, år. Den titel som jag började min karriär på, Enköpings-Posten, grundades exempelvis 1880.
Den lokala journalistiken är satt under press, inom alla medieslag, men jag hoppas att branschen tillsammans med läsare, lyssnare och tittare finner sätt att säkerställa dess fortlevnad.
Om det inte är möjligt i framtiden, så måste politiken ta sitt ansvar. Det är inte en önskvärd utveckling, helst vill man ju att det ska vara möjligt att bedriva privat oberoende medieverksamhet utan offentlig finansiering och inblandning från staten.
Men det finns förstås en gräns.
Det som sker nu stärker public service, och kanske kommer vi på allvar få en debatt om hur licensmedel – och vad det lider skattepengar? – ska fördelas.
Jag är inte färdigtänkt här, men o m  det är rimligt att det allmänna tar ansvar för att det finns, säg, olika tv- och radiokanaler på en ort, säg Umeå, så kanske det allmänna också borde bidra till att det finns tidningar och sajter?
Västerbottens-Kuriren och Folkbladet startades 1900 respektive 1917 och är omistliga delar i den lokala nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen. Jag tar dem bara som exempel, jag kunde nämnt andra medier eller till och med andra medieslag.

/ SUR GETING /

En SVT-reporter gick in på aktionsgruppen ”Rädda Tull­husets” Facebook-sida och uppmande missnöjda att komma till hennes inspelning. På kvällen sändes inslaget i ”ABC Nytt”, men så oseriöst ska väl inte sociala medier användas?

/ SUR GETING /

Det slarvas i debatten. Många hävdar att TV4 lägger ned lokal-tv på grund av det nya sändningsavtalet – men kravet på att göra lokal-tv som förr har inte funnits sedan 2008.