Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pressfrihet är ingen smakfråga

En SVT-fotograf misshandlas när han bevakar en politisk demonstration. En DN-fotograf utsätts för fysiskt våld när hon tar bilder på fotbollsfans.

När det händer tar vi alla avstånd.

Men varför är det så få som står upp för att det är lika oacceptabelt att medarbetare på Dispatch International hotas?

Och hur kan man kräva att tidningen Journalistens chefredaktör ska avgå – när hon bara påminner om att ”yttrandefrihet och pressfrihet” ju gäller alla?

När Erik Fichtelius valdes till ordförande för organisationen Utgivarna skrev han ett tänkvärt inlägg på branschtidningen Medievärldens sajt under rubriken ”Varför har vi journalister?”. Vd:n för Utbildningsradion konstaterade bland annat:

”Det finns goda skäl till att vi i en djupt rotad västerländsk liberal presstradition skiljer på news and views, nyheter och åsikter.”

Utgivarna är en sammanslutning för seriösa publicistiska företag som just Utbildningsradion, Sveriges Television, Sveriges Radio, Expressen, TV4 och många fler. Men till denna krets av ansvariga utgivare, som vill samarbeta om bland annat medieetik, kan vi inte räkna något som kallas för Dispatch International och som inte direkt skiljer på nyheter och åsikter, för att uttrycka sig försiktigt.

Den senare är en pinsam publikation som jag tidigare kallat för ”muslimfientlig”, och relationen verkar ömsesidig eftersom den ansvariga utgivaren för Dispatch International, Ingrid Carlqvist, bland annat kallat mig för ”Chefredaktören som hyllar kriminella”. Och så sent som i går anklagade en Roger Sahlström på Dispatch International journalister på Expressens för att ”ljuga”.

## För ett kamporgan som Dispatch International är naturligtvis Expressen rena rama röda skynket. Såna som håller med om det som står på sajter som Dispatch Internationals brukar ju också tillmäla oss på Expressen att vi är just ”kommunister” och ”landsförrädare”, men det som retar lika mycket är nog att vi är en liberal tidning – en gång grundad för att motverka nazismen, fortfarande i kamp mot främlingsfientligheten.

Jag har, som ni förstår, inte så mycket till övers för Dispatch International – som blandar rubriker som ”Ensamkommande flyktingbarn möter Karl Marx”, ”Journalister som desinformatörer” och ”Hitler hade varit stolt över anti-rasisterna”. Här skrivs också om ”svenska Stasi” och ”Sveriges Gestapo”, och en färsk artikel dömer ut miljölarmen från FN:s klimatpanel…

Det är alltså som det brukar vara på undervegetationssajerna: en blandning av politisk propaganda, rena rama stollerierna och allt detta med syftet att ifrågasätta det så kallade politiska etablissemanget – inklusive de riktiga nyhetsmedierna.

Den främlingsfientliga agendan lyser igenom. Det är faktiskt precis som Helena Giertta, chefredaktör för Svenska Journalistförbundets medlemstidning Journalisten, konstaterar i en krönika om Dispatch International:

”Vi kallar den antimuslimsk, den skulle kunna kallas främlingsfientlig, den publicerar rasistiska artiklar.”

## Så här långt har jag nog orsakat ännu fler – anonyma, förstås – inlägg på olika hatsajter om att Expressen sviker den svenska folksjälen. Och säkert blir det också en och annan Twitter-post från Carlqvist & Sahlström, de brukar ju inte vara sena med sin ”mediekritik”. Men.

I Expressen tror inte bara på ett inkluderande, humanistiskt samhälle som står upp för de svaga som hatsajterna vill sålla bort – och helst stänga ute från Sverige.

Expressen tror också på det fria ordet. I vår publicistiska idé slås uttryckligen fast att Expressen ska stå upp för ”yttrandefrihet”, och det gör vi på många olika sätt. Som när vi kampanjar för den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, som när vi yrkar på vidgade möjligheter för visselblåsare att tipsa om missförhållanden på myndigheter och företag, som när jag anmäler Försäkringskassan till Justitiekanslern för brott mot efterforskningsförbudet. Men. Som sagt.

Den yttrandefrihet och pressfrihet som Journalistens  Helena Giertta påmint om, den tillfaller faktiskt också sådana som Ingrid Carlqvist och Roger Sahlström.

Vad man nu än må tycka om deras åsikter och innehållet i Dispatch International, så är det faktiskt inte acceptabelt att Carlqvist och Sahlström – enligt vad de berättat om i just Journalisten – hotas när de rapporterar från olika politiska manifestationer.

Journalistens reporter Johannes Nesser uppmärksammade arbetssituationen för Dispatch International, och det blev ett himla liv. För det fick man tydligen inte göra. Det har ifrågasatts om medarbetarna på Dispatch International verkligen är journalister? Om deras vittnesmål är verkliga? Men mest av allt har det rasats emot att Journalisten ens skrev om saken.

## Men det är en direkt antipublicistisk hållning att relativisera det som Dispatch International utsatts för. Vi andra, som är med i Utgivarna och arbetar på redaktioner som får ”Stora Journalistpriset” och ”Guldspaden”, kan hysa vilka uppfattningar som helst om Dispatch International och det otrevliga faktum att de – som det påstås – dokumenterar vilka som motdemonstrerar mot främlingsfientligliga. Men grundlagen gäller också för Dispatch International.

Ja, jag vet att Roger Sahlström som intervjuades i Journalisten är dömd för att misshandlat en man. Ja, jag vet att Dispatch International är vedervärdigt. Ja, jag vet att flera debattörer inte anser att han och Ingrid Carlqvist förtjänar att kalla sig för journalister.

Men vem är journalist? Erik Fichtelius tog inte upp det, i sitt brandtal för journalistiken, men det finns ingen examen och inget medlemskap i något fackförbund som gör en person till mer journalist än någon annan. Det fungerar helt enkelt inte så i Sverige, av den enkla orsaken att tryck- och yttrandefriheten ju inte ska kunna hotas genom att någon – vem? – drar in en yrkeslegitimation för en misshaglig journalist.

Så vi får nöja oss med att knyta näven i fickan. Skaka på huvudet. Le illmarigt.

Men vi måste se värdet i att grundlagsskyddet gäller också Dispatch International. Det är bara att instämma i Helena Gierttas ord:

”Är det rimligt att vi ska göra en åsiktsbedömning av vilka journalister som är okej att hota och vilka som inte är det? Nej förstås inte. Vi står för yttrandefrihet, att en journalist inte ska hotas, oavsett vilka åsikter hen har.”

 

/ GLAD GETING /

EVA HAMILTON slutar som vd för SVT. Hon har varit en bra tv-chef, både för tittarna de senaste åtta åren och för public service på lång sikt.

/ SUR GETING /

Det diskuteras mer publicistik än någonsin nu. Synd att det krävs ekonomisk kris för vissa mediebolag och många uppsagda journalister för att debatten ska dras igång.