Det här en medienyhet i Resumé som man vill veta mer om: ”Tingsrätten tvingar SVT och TV4 att lämna ut material”. Jag läser storyn om det kriminella nätverket Original Gangsters (OG), och rättegången om två fall av mord och mordförsök i Göteborg och Nässjö, som att Sveriges Television och TV4-gruppen inte har velat lämna ut sina inspelningar till åklagarmyndigheten.
Men sedan läser jag på Sveriges Radios sajt: ”Nya uppgifter: Mordet i Nässjö ett beställningsjobb”. Här redovisas P4 Jönköpings uppgifter, men det sägs inget om den självklara problematiken för en redaktion att släppa ifrån sig exempelvis intervjuer.
Jag gissar att vi snart vet mer om det här, men också att många läsare, lyssnare och tittare tycker att det är givet att exempelvis SVT och TV4 beredvilligt ska bistå rättsväsendet med underlag för brottsutredning. Så fungerar det också på sina håll, i Storbritannien kan man i tidningarna – när man tagit del av undersökande journalistik – ibland läsa att ”…vår dossier med bevis är tillgänglig för polisen”. Det ser ni dock inte i svensk press, här är rågången mer tydlig. Och det är nog bra.
Utan att ha alla detaljer om den här processen, så är ändå värt att påminna om att det är en god ordning att medierna inte hur som helst lämnar vidare det som inhämtats med journalistiska arbetsmetoder. Ytterst handlar det om förtroendet för källskyddet, som är grundlagsskyddat, och även om en domstol under vissa förhållanden kan besluta om att material ska lämnas ut så är det till slut upp till den enskilda redaktionen hur man ska agera. Det kan, ibland, finnas större värden att försvara än att respektera ett domstolsbeslut – hur märkligt det än kan te sig. I USA, exempelvis, händer det regelbundet att reportrar vägrar att efterleva rättsväsendets krav på att källor ska röjas och därför händer det också att journalister istället väljer att sitta av ett straff i fängelse. I Sverige aktualiserades den här problematiken när DN bekräftade att en reporter hade haft spaningsledaren Hans Holmér som källa till reportage om Palmemordet, ett beslut som DN – med rätta – då kritiserades hårt för.
Varför vore det då så besvärligt om bevis som kom från media gavs till polis, åklagare och domstolar? Det är väl inte mer än rätt om allt kommer fram i en rättegång? Nja. ”Tredje statsmakten”, som pressen kallats sedan 1800-talet, regeringen och riksdagen anses vara de första två, ska ju förhålla sig oberoende till övriga statsmakter. Enkelt uttryckt ska medier så långt som det är möjligt inte agera i samarbete med andra offentliga organ, och bara det gör utlämnanden av till och med publicerat material svårt. För om innehållet är offentliggjort sedan tidigare, då kan väl myndigheterna – som alla andra – söka fram det i tidningsarkiv, via sajternas sökfunktioner eller på tv-kanalernas Play-tjänster? Inte behöver väl polis, åklagare och domstolar äventyra mediernas trovärdighet då?
För det är vad som sker om man bara det kan misstänkas att media går polisens och åklagarens vägar. Nu handlar det om OG-gänget och SVT och TV4, och hur tror ni OG kommer att uppfatta dessa medier om de hjälper till att fälla OG-ledaren i en huvudförhandling? Ökar kanske då hotbilden mot SVT- och TV4-journalister som ska åka hem och ringa på dörren hos OG-medlemmar? Js, ni förstår.
Det här är ingen enkel fråga.