Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Sex fel i mediepolitiken

I veckan samlas Sveriges ledande publicister och mediechefer i Göteborg för att diskutera framtiden.

Alla är ense om det samhällsviktiga i att säkerställa att vi kan erbjuda medborgarna kvalitetsjournalistik.

Men kanske vore det bra om den debatten också fördes i regeringen och i Sveriges riksdag?

Här är sex saker att åtgärda.

Jag jublar förstås åt att Sifo i veckan slog fast att Expressens publik fortsätter att öka och nu är rekordstor: vi har i genomsnitt 1 905 000 läsare per dag!

Men det finns ändå orsak till att, å branschens vägnar, stämma upp i en klagosång och inför Mediedagarna i Göteborg påminna politikerna om:

1. Reklamskatten: Det finns politisk enighet om att den kritiserade punktskatten borde avskaffas, och redan 2002 tillkännagav regeringen för riksdagen att den skulle bort.

Men trots att regeringen i åtta budgetpropositioner slagit fast att reklamskatten bör skrotas, så finns den faktiskt fortfarande kvar. Branschorganisationen Tidningsutgivarna kallar hanteringen för ”ett skämt”.

Varför är den då så provocerande? Jo, det är i praktiken endast ett 40-tal dagstidningar som tvingas betala och cirka 90 procent av skattepengarna kommer dessutom från bara ett tiotal tidningar. Och detta samtidigt som radio, tv, de flesta tidskrifter och Internet inte omfattas av reklamskatt alls.

Konkurrensen är alltså helt snedvriden. Till och med direktreklamen som landar i din brevlåda är sedan 1999 helt skattebefriad, men dagstidningar som satsar på journalistik måste alltså hosta upp.

2. Tryckerimomsen: Branschorganisationen Sveriges Tidskrifter har beskrivit turerna efter en retroaktiv dom från EU-domstolen 2010 som …en Kafkamardröm som inte kan ta slut snart nog”. Bakgrunden är att så kallad kopiering ansågs vara en leverans av vara och inte ett tillhandahållande av tjänst, varför tryckerimomsen sänktes från 25 till 6 procent . I hela 1 700 fall fick därför olika tryckeribolag tillbaka cirka 2,8 miljarder kronor av Skatteverket, eftersom man ju uppenbarligen betalat in för mycket pengar.

Gott så, förstås, men istället har Skatteverket fattat beslut i 3 650 fall av tryckerikunder som – i god tro – dragit av för höga momsbelopp för sina tryckerikostnader. Skatteverket kräver därför in cirka 1,750 miljarder kronor.

Dessa pengar vill exempelvis magasin och dagstidningar nu ha tillbaka av tryckerierna, och i veckan fick de i rätt av Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) i Aller Media-målet:

”Den skatt som enligt huvudbeslutet nu återbetalats till tryckeriet fakturerades således redan vid den ursprungliga tryckerileveransen till bolaget, som då ersatte tryckeriet för skatten. Skatteverkets återbetalning till tryckeriet får antas vila på antagandet att tryckeriet i sin tur kommer att återbetala skatten till bolaget.”

Men: finns de återbetalade pengarna kvar i tryckeriverksamheterna idag – och finns ens alla tryckeriföretag kvar?

Och om inte mediehusen får tillbaka sina pengar av tryckerierna, måste de ändå – på grund av Skatteverkets följdändringsbeslut – betala in samma summor till staten. Nu kräver Skatteverket tidningsförlagen på miljardbelopp, motsvarande 10000 journalisttjänster, heltid, i ett år”, konstaterar Sveriges Tidskrifter i en debattartikel.

Snacka om att detta slår fel.

3. Digitalmoms: Trots att mediebranschen är mitt i den avgörande omställningen från, som det heter, ”print” till digitalt så är momsen på tryckta produkter 6 procent samtidigt som digitala utgåvor fortfarande beskattas med 25 procent.

Orsaken till att nya satsningar drabbas av högre skatt sägs vara en förlegad regel i EU:s momsdirektiv, och när medierna krävt en korrigering har svenska politiker sagt att man vill ha en gemensam EU-linje.

Men: Frankrike, som mig veterligen också är med i EU, ändrar nu den digitala momsen från 20 till 2,1 procent .

Sverige borde följa efter.

4. Spelbolagsreklam: Kanske är statens försök att stoppa dagstidningar från att publicera annonser för lagliga, ofta börsnoterade, spelbolag med verksamhet inom EU det mest flagranta exemplet på hur man struntar i att låta medierna konkurrera på lika villkor.

För samma reklam för utländska vadslagningsfirmor som visas i bland andra TV3 och Kanal 5, ska förbjudas i dagspressen. Och detta trots att staten själv ger kanaler som ”Trean” och ”Femman” sändningstillstånd och tjänar pengar på distributionen via Teracom och Boxer.

Staten försvarar Svenska Spels monopol bara för att försvara skatteintäkter, men Aftonbladet och Expressen har försvarat rätten att publicera annonser i alla rättsliga instanser i Sverige, inklusive Högsta Domstolen, samt i Europadomstolen. Hittills har vi vunnit varje gång.

Nu har regeringen kontrat med att vilja skriva om lagen, så att Aftonbladets ansvariga utgivare Jan Helin och jag ska kunna åtalas och dömas, och Tidningsutgivarna har svarat med att anmäla ”Konungariket Sverige” till EU-kommissionen för fördragsbrott eftersom vi anser att spelmonopolet och lotterilagstiftningen strider mot EU-rätten.

Anitra Steen, styrelseordförande för Svenska Spel, kallar i en debattartikel oss som publicerar dessa annonser för ”bulvaner”. Men vi går bara våra egna ärenden: vi har till och med tvingats hänvisa till Tryckfrihetsförordningen i vårt försvar för att få publicera fritt.

Tänk att man ska behöva söka stöd i grundlagen i processer med staten.

5. Evigt utgivarskap: Högsta domstolens besked i Herlitz-målet, alltså beslutet om att tingsrätten kan pröva om Dagens Nyheters dåvarande ansvariga utgivare Gunilla Herlitz kan fällas förtal för en text på DN.se som publicerades där innan hon tillträdde, var korrekt enligt nuvarande lagstiftning. Den hållningen har jag haft hela tiden, men det gör inte problemet mindre allvarligt.

För om inte lagen ändras omöjliggör den textarkiv på mediesajter och en viktig tillgång till nutidshistoria kommer då att stängas för allmänheten. Justitiedepartementet har nu beslutat att utreda problemet med så kallat evigt utgivarskap, och förhoppningsvis blir det samma preskriptionsregler på nätet som för tryckta medier. Alltså en tidsdräkt från när publiceringen gjordes.

6. Presstödet: Distributions- och driftsstödet, populärt kallat ”presstödet”, är otidsenligt och alla goda syften till trots är det minst sagt märkligt att hundratals miljoner kronor betalas ut till några, men inte till alla, aktörer i en bransch.

En av de största mottagare är för övrigt den norska börsjätten Schibsted som, via Svenska Dagbladet, får cirka 50 miljoner kronor om året trots att koncernen delägs av amerikanska investmentbanker som Morgan Stanley, J.P. Morgan och Goldman Sachs med flera.

Schibsted – som 2013 gjorde en vinst om 1,9 miljarder kronor – räknar också iskallt med att även i framtiden fortsätta få pengar av svenska skattebetalare, men beklagar att de kanske inte blir lika många. I sitt remissvar till Presstödskommitténs slutbetänkande skriver Schibsted detta rent ut:

… mycket olyckligt att konsekvensen av Presstödskommitténs förslag blir att stödet till SvD från år 2017 ska sänkas ytterligare för att utgöra högst MSEK 40. ”

Rimligt? Bedöm du. Svenska Dagbladet är en viktig publicistisk röst som bidrar till konkurrensen, men jag kan bara instämma i Presstödsnämndens remissvar::

De traditionella medierna har länge utgjort och utgör fortfarande centrala institutioner för nyhetsförmedling och opinionsbildning. Statistik över medieanvändning visar dock tydligt att dagstidningen i allt högre grad väljs bort av yngre generationer till förmån för annan medieanvändning.

De förslag som lämnas är inte, mer än marginellt, anpassade till de nya förutsättningar som råder på medieområdet.”

Gör om, gör rätt.

Övrigt: Det finns förstås mycket mer som borde ses över, av politiker som värnar tryck- och yttrandefrihet.

Som exempelvis den bisarra ”kvittningen” efter ett friande utslag i en tryckfrihetsrättegång; kvittningen kan – håll i er nu! – faktiskt få till konsekvens att en tidning som publicerar något helt acceptabelt, men ändå stäms och frias, trots detta kan tvingas betala för den juridiska processen där man bara hävdat sin rätt.

## Jag tror att jag stannar här. Det finns som synes att göra för de som utses till justitieminister, kulturminister och finansminister efter höstens val.


/ GLAD GETING /

Norra Hallands reporter JOSEFINE JULÉN lånade pappas jaktkläder – ” kamouflagebyxor och kamouflagejacka och kamouflagemössa” – och kunde gömd i skogen plåta och filma illegal sprithandel i Fjärås.

/ SUR GETING /

PIERS MORGAN slutar med sin talkshow i CNN.