Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Kände du Nils Horner?

Veckans vanligaste fråga:

– Kände du Nils Horner?

Det gjorde vi väl alla.

Eller:

Han och alla andra utrikeskorrespondenter lär ju oss andra känna hela världen.

Den här medieveckan kommer vi inte att minnas för Aftonbladets publicering av Mia Skäringers kritiserade debattartikel, Norrbottens-Kurirens och Norrländska Socialdemokratens skrotade betalvägg eller ens den tydliga skillnaden mellan ansvariga och oansvariga utgivare som ju exemplifierats av hur redaktioner och sociala medier-skribenter på Twitter och Facebook förhåller sig så olika – pressetiskt, alltså – till den fotbollssupporter som skadades i bråket på Möllevången i Malmö.

Nej, den här veckan handlade om Sveriges Radio-korrespondenten Nils Horner, 51, som sköts till döds på öppen gata i Kabul – mitt under reportagearbete.

## Kände jag Nils Horner? Nej. Träffade jag honom? Jag vill gärna tro det. Jag har ett bestämt minne av att jag har hälsat på honom – men minnen kan spela oss spratt, ungefär som när man hälsar på kändisar som man tror att man känner, men som man senare kommer på att man faktiskt bara känner igen…

Efter ännu en debatt om den omställningsprocess som mediebranschen är i, hoppade jag i veckan in i en taxi för att åka tillbaka till tidningen. När jag sa var jag skulle, vände sig föraren om och frågade:

–     Kände du Nils Horner?

Säkert hade han många gånger haft Nils Horner i högtalarna i bilen, rapporterandes från Asien och Mellanösterns alla hörn, i den där taxin. Det verkar ju nu som om alla hade en relation till de där reportagen, och jag vill gärna – dessa tunga dagar – se det som något positivt. Som att det Nils Horner gjorde hade en mening.

I tider som dessa, det var Trygghetsrådet som arrangerade den där debatten och många frågor handlade om mediernas möjligheter att också i framtiden kunna erbjuda arbetstillfällen och kvalitetsjournalistik, är det angeläget att påminna sig om varför exempelvis utrikeskorrespondenter utsätter sig för så stora faror.

## Expressen utlovade redan i reklamen inför tidningens första nummer, för snart 70 år sedan, att vara på plats världen runt.

På våra första nyhetssidor i den här söndagstidningen ser du några exempel:

*** AFGHANISTAN: Reportern Terese Cristiansson, som i tre år var vår korrespondent i just Kabul, och fotografen Martin von Krogh, som senast var med Terese om Indien för att berätta om utsatta kvinnor, är på plats. I dag avslöjar de övervakningsbilderna på männen som misstänks vara Nils Horners mördare. Dådet var en sorglig världsnyhet som alla från The New York Times till Al-Jazira uppmärksammade, och nu får vi för första gången se foton från händelsen.

*** FILIPPINERNA: Reportern Annesofie Näslund, Expressens korrespondent i New York, och vår USA-fotograf Axel Öberg är tillbaka i Tacloban – som drabbades hårdast när tyfonen Hayian i november dödade 8 000 människor. De träffar barnen som de också mötte direkt efter naturkatastrofen.

*** SYRIEN:  Reportern Kassem Hamadé, vår korrespondent i Beirut, är tillsammans med fotografen Christoffer Hjalmarsson, som nyss plåtade upproret i  Ukraina där han var med reportern Diamant Salihu, är i Damaskus. De har träffat en mamma och hennes dotter som fått sitt hem i Aleppo sönderbombat i inbördeskriget i Syrien.

De här reportagen är bra exempel på klassisk kvällstidningsjournalistik – berättande som berör! – men också på varför man i möjligaste mån måste vara på plats.

## Vi försöker göra riskbedömningar, men sådana är verkligen ingen exakt vetenskap. Nils Horner var ett proffs som till och med kontrollerade bildäck och säkerhetsbälten när han skulle åka någonstans, väl medveten om att trafiken ofta är farligare än terrorismen, men inte ens den mest försiktiga går säker på en gata i exempelvis krigets Kabul.

Så: ska man göra allt för en story?

Svaret är förstås: nej, naturligtvis inte.

Men Nils Horner och de andra utrikeskorrespondenterna tänker inte så, de är där för att vi ska få lära känna världen och därför är deras vittnesmål så viktiga. De kommer hem till oss, i tidningarna på hallgolvet och i teven på väggen. För att inte tala om i rösterna i radion.

Man vill bara tacka dem alla.

– Kände du Nils Horner?

Jag önskar att jag hade.

/ GLAD GETING /

AIK höll supporterseminarium i går med föredrag och debatter om bland annat mediebevakningen av fans. Jag var deltog och tycker att det var ett bra initiativ.

/ SUR GETING /

Häromveckan dömdes en högerextremist som sökt upp Expressens redaktion i Göteborg, alltså GT, och kallat oss för ”kommunister”, till fängelse.

I fredags var det en ny protestaktion, på vår redaktion i Malmö, alltså Kvällsposten, med ett helt annat budskap. Nu älskar vi alltså nynazister…

20140314-141118.jpg

”I ständig opposition”, sa en gång Expressens förre chefredaktör OLLE WÄSTBERG