Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Motröster på Sidan 4

Det är möjligt att tycka tvärtom utan att försöka tysta motröster med tillmälen på Twitter eller, i värsta fall, med trakasserier, hot eller till och med våld.

Därför kommer Expressen att på Sidan 4 ge plats för skribenter med ett tydligt anslag:

”Expressen har fel!”

Jag har länge tyckt att debattklimatet måste bli bättre, mer inbjudande till invändningar mot den egna hållningen. Under hösten har Expressen exempelvis publicerat artikelserien #demokratihotet, som handlade om vad politiker utsätts för.

Egentligen är det väl inte världens mest originella idé, att upplåta utrymme för åsikter som inte överensstämmer med tidningens egen hållning, eller för kritik mot redaktionens nyhetsvärdering eller arbetsmetoder, men jag tycker ändå att det här försöket med att låta ett antal personer polemisera med Expressen har sin plats.

På Sidan 4, alltså vår debattsida, kommer det därför från och med i morgon och en tid framöver att publiceras texter som ska påminna oss alla om att det går alldeles utmärkt att – som dessa skribenter – säga emot, föra fram egna ståndpunkter och att göra det i en saklig, god ton.

## Jag gör mig ingen illusion om att ett antal genmälen på Sidan 4 skulle förändra allt, men vill att de ska tjäna som exempel. Jag hoppas att fler ska konstatera att man inte behöver vara anonym eller använda sig av falska alias på nätet för att kunna föra fram sitt.

I ”Etiska regler för press, TV och radio” stadgas bland annat: ”Var generös med bemötanden”. Här påminns också om det i nyhetsjournalistiken så självklara: ”Hör båda sidor”.

I artiklar och inslag ska alla parter få komma till tals, men i opinionsjournalistiken, då?

Ofta är det ju om ledar- och kultursidor, eller om krönikörer och fristående kolumnister, som det stormar och för dem finns väl inga krav på objektivitet? Nej.

## Det är en viktig princip att opinionsjournalistiken ska stå så fri – men det betyder inte att den inte kan debatteras. Det är tvärtom viktigt att den ifrågasätts och kritiseras, men med detta kan inte menas att en sorts konsensus alltid ska forceras fram. Eller att redaktörer och utgivare ska behöva deklarera sin egen personliga uppfattning.

Publicister som Jan Helin, chefredaktör och vd på Aftonbladet, Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter, och jag själv har den senaste tiden uppmärksammat det allt mer konfliktorienterade debattklimatet. Det fördömande, för att inte säga fördummande, tonläget på främst sociala medier men också i andra meningsutbyten blir till ett hot.

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har citerats av många som varnat för den här negativa utvecklingen. Jag gör det igen, eftersom Oscarsson sammanfattar saken så klokt:

Det är förstås viktigt att samhällsdebatten sätter tydliga gränser för vilka stolleprov som kan accepteras. Men när åsiktskorridoren blir så smal att även många av våra mer klassiska socialdemokratiska, liberala, konservativa ställningstaganden också kan kallas samhällsfarliga eller betraktas som rejäla tankevurpor, då riskerar vi att helt missa de riktigt skruvade verklighetsuppfattningarna och de sant samhällsomstörtande idéerna.”

I intervjuer, bloggar, krönikor, poddar och debatter har jag försökt förklara framhålla problemet med alla helst ska tycka rätt lika; ”fel” kan man knappast tycka, för så milda omdömen ges numera sällan, istället tillskrivs den som inte tycker rätt betydligt värre tillmälen.

Det finns naturligtvis dem som inte vill tillstå den nuvarande ordningen, som – med egen politisk agenda – vill hävda att det minsann inte är så illa; var och en kan ju fråga sig varför de påstår så, vilka intressen de företräder på en höger-vänster skala och om det möjligen finns någon koppling mellan den retoriken och några av de mest frekventa avsändarna av tweets när ordningen i debatten ska upprätthållas…

## Debattklimatet utmanas från två håll. Å ena sidan har vi den smala åsiktskorridor där etablerade opinionsbildare rör sig, där inget helst bör sticka ut, där inte ens frilansande tidningskrönikörer bör provocera med egna tankar. Å andra sidan har vi också undervegetationssajterna och det näthat som sprids via anonyma sociala medier-konton.

Med en önskan om en fri debatt avser vi seriösa yttranden, inte personangrepp och det som kan vara förtal eller hets mot folkgrupp. Sådant förpestande av det offentliga rummet förtjänar fortfarande att synliggöras.

På Sidan 4 kommer från i morgon ett antal sakfrågor att belysas ur perspektivet att det varit fel i Expressen.

Inte faktafel, sådant hanterar vi på annan plats och med medie-Sveriges mest generösa policy för rättelser och redovisande till och med på löpsedeln av eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Nu handlar det bland annat om vad tidningen tyckt på ledarsidan, vad enskilda kolumnister framfört eller om hur redaktionen agerat. Det är rätt fritt för skribenterna att välja här, ambitionen är att påvisa att det går alldeles utmärkt att ta till sig tyckande som man inte håller med om.

Säkert kan både annat och mer göras för att bidra till ett bättre debattklimat. Jag ser fram emot fler initiativ.

 

/ GLAD GETING /

Resumés intervjuer ”…med nyckelpersonerna som var med när den svenska mediekartan ritades om” är i all sin enkelhet utmärkt branschjournalistik. Läs på Resume.se

 

/ SUR GETING /

Om uppgiften att en journalist försökt ta sig in på MICHAEL SCHUMACHERS sjukhus utklädd till präst stämmer, är det förstås skandal.

Expressen skrev 1977 om hur tyska journalister försökte ta sig in på sjukhus i Stockholm, utklädda till läkare, när drottning Silvia skulle föda Victoria.