Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Historia – och presshistoria

Klockan 22.49 kom nyhetsflashen om Nelson Mandelas död.

”Primetime”, som redan sände direkt i Expressen TV, fortsatte under natten med live-tv från Sydafrika.

Dagen efter gjorde vi 25 sidor i tidningen.

Det var historia – men också presshistoria.

Den sydafrikanska legationen översatte nitiskt de inlägg som dag efter dag publicerades i Expressen. Mellan den 2 januari 1986 och den 31 juli 1991 skrev vi, under Bo Strömstedts chefredaktörskap, varje dag på ledarsidan om den förhatliga apartheid som höll många miljoner förtryckta i Sydafrika.

Greppet känns igen från de nutida ständiga påminnelserna om den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaaks fångenskap i Eritrea, som ju Expressen alltid uppmärksammar på kultursidorna.

Per Svensson, idag på Sydsvenskan, var kulturchef när vi började räkna trebarnspappans dagar ifrån sin familj i Göteborg och efterträdaren Björn Wiman, nu på Dagens Nyheter, tog vid. Idag är det Karin Olsson som på Kulturen förvaltar det strömstedtska kampanjjournalistiska arvet.

## Jag tänker på det här när världens alla medier nu fylls av minnen av den bortgångne ANC-ledaren. När redaktionerna tar fram sina förproducerade inslag och reportage, ändrar ”94 år” till ”95 år” och försöker på förstasidor summera en otrolig livsgärning med tajtast möjligt beskurna porträttbild.

Apartheidmotståndaren Nelson Mandela (1918-2013) personifierade det som Expressen propagerade för, och som ännu stadgas i vår publicistiska idé: nämligen kampen mot ”främlingsfientlighet”. För en tidning som grundades under brinnande världskrig för att motverka nazism, var det förstås självklart att opinionsbilda mot rasismen i Sydafrika.

När Mandela 1990, plötsligt, släpptes ur Verster-fängelset utanför Kapstaden möttes ”Madiba” av ett pressuppbåd med bland andra Sylvia Vollenhoven, Expressens korrespondent sedan fyra år.

Vollenhoven följde Mandela till bostaden i Soweto och en kort tid senare också till Stockholm, dit han reste för att tacka för Sveriges stöd. Nelson Mandela satt på plats 2A på KLM-planet, hustrun Winnie Mandela satt på plats 2B och på 2C satt – Expressens reporter.

– Se vem som är här, vilken glädjande överraskning. Jag minns att du jobbar för en svensk tidning, sa Mandela.

Sylvia Vollenhoven skrev om just detta i förrgår, när vi gjorde hela 25 sidor om Mandelas bortgång, och på Facebook ser jag också ett annat möte: bilden på Mandela tillsammans med Expressens förre vd Åke Ahrsjö, så engagerad i Sydafrikas sak att Ahrsjö efter sin pension flyttade ner och lärde känna det nya ledarskapet.

## Kampanjjournalistiken mot apartheid kan te sig given så här i efterhand. Men så tydliga ställningstaganden var inte alltid okontroversiella när undantagstillstånd och censur ännu rådde i det väldiga landet.

Bo Strömstedt åkte dit för att själv se. Träffade fackliga ledare, deltog i Johannesburgs Stars konferens och ställde i en debatt inrikesminister Stoffel Botha till svars för varför den svarta katolska veckotidningen New Nations chefredaktör Zwelakhe Sisulu, precis som senare Dawit Isaak, satt frihetsberövad utan att ha ställts inför rätta?

Strömstedt träffade också biskop Desmond Tutu, hörde honom tala i katedralen i Kapstaden men gick också – med vår svarta skribent Sylvia Vollenhoven – till den reformerta boerkyrkan i Hoekwil: ”församlingen kompromisslös vit”, konstaterade chefredaktören senare.

”I bänken bakom oss satt P W Botha, Sydafrikas 1989 avgångne president, apartheids hängivne bevarare. Han och hans hustru böjde sina huvuden”, minns Bo i ”Löpsedeln och insidan” (Albert Bonniers Förlag).

## Var tid har sina frågor. Expressen, 70 år den 16 november 2014, har ibland präglats av konsumentjournalistik – som när vi skrev mycket om bostäder och bilar – och ibland om sociala problem som narkotikaproblem. Det finns de som hävdar Expressen tidvis också dominerats av kriminaljournalistik och dokusåpor, men ingetdera stämmer ju idag.

2013 är Expressen fylld av kontraster, med en ambition om att ha den mesta och bästa bevakningen av inrikespolitik men också med ett större inslag av det som tidigare, i centralredaktionens organisationsschema, kallades för ”utland”. För samtidigt som vi gör mer live-tv, som alla ”Primetime”-sändningarna om Mandelas död, blir också fördjupningstexterna allt längre. Jag älskar denna motsättning.

”Roa, oroa och förarga” lovade den förste chefredaktören Ivar Harrie i premiärnumret, och denna helg då vi berättat om ”Idol”-finalen i TV4 upprepar jag gärna varför Nelson Mandela och kampen mot apartheid betydde något extra för just Expressen.

Varför det var i Expressen som den legendariske Afrika-korrespondenten Peter Younghusband, också på Newsweek och Daily Mail, skrev. Varför Expressen senare satsade på Silvia Vollenhoven och senare även Knut-Göran Källberg och Torbjörn Selander som medarbetare på plats.

Den klassiska kvällstidningen har alltid innehållit stort och smått, men det är svårt att föreställa sig någon större än Nelson Mandela och något större än kampanjjournalistiken mot apartheid.

– – – GLAD GETING – – –

Hallands-Posten har digitaliserat hela arkivet sedan 1931, Enköpings-Posten har äntligen en sajt, Metro ersätter tidningens tv-sida med en ”nätsida”. Kanske är det tidens – positva – tecken. Men glöm då inte att det amerikanska nyhetsmagasinet Newsweek efter ett år bara på nätet snart återuppstår också i tryckt form. Kul!

– – – SUR GETING – – –

Tuffare arbetsmarknad för journalister nästa år, enligt Arbetsförmedlingen, och lokaltidningarna i Skånemedia skär bort 20 tjänster samtidigt som Svenska Dagbladet lägger ut mer produktion externt och dubblar sparpaketet till att kapa 30 tjänster. Dagens Nyheter vill också byta ut personal och Talentum stäms av Svenska Journalistförbundet för påstått brott mot MBL under en omorganisation. Mediebranschen är i omställning och den förändringen kan ibland upplevas som brutal.