Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Rätt av HD – men lagen är fel

Högsta domstolen (HD) slog i dag fast vad som gäller avseende så kallad publicistisk arvssynd. Frågan var om det ska vara möjligt att åtala eller stämma en ansvarig utgivare för en publicering på exempelvis en mediesajt, om den gjordes under ett tidigare utgivarskap – alltså när en annan fysisk person var utsedd till ansvarig utgivare?

Det aktuella fallet handlar om Dagens Nyheter och ett innehåll som först publicerades när Jan Wifstrand var chefredaktör 2006. En företagare vill nu hålla Gunilla Herlitz som ansvarig för detta i rätten, eftersom Gunilla var ansvarig utgivare när företagaren stämde DN.

Ett problem med denna tolkning är förstås att medierna regelbundet byter ansvariga utgivare, och att den som just tillträtt då skulle kunna finna sig instämd för någon publicering som hen faktiskt inte har den blekaste aning om och som kanske dessutom gjorts av reportrar och webbredaktörer som inte heller finns kvar i organisationen. Det är knappast optimalt för någon, inte heller den tryckfrihetsjury som ska pröva saken långt efteråt. Sena processer är förresten också ett oskick; eftersom ärekränkningsmål ju handlar om värderingar är det ju relevant att en publicering prövas snarast. Jag är alltså överens med tryckfrihetsexperten Nils Funcke: ”Publiceringar måste bedömas av samtiden”

HD konstaterar nu att arvssynden gäller: den som för tillfället har det så kallade ensamansvaret, har också att fortlöpande ta ställning till allt som tillgängliggörs på exempelvis sajten – också om det publicerades där för många år sedan. Orsaken till detta är att en digital publicering anses som ständigt pågående och att det inte finns någon preskriptionstid för förtal och grovt förtal som utgår ifrån när materialet lades ut.

HD-beskedet är kontroversiellt och kritiseras idag. Jeanatte Gustafsdotter, vd för Utgivarna, säger till Medievärlden att ”lagen måste ändras”. Utgivarna utvecklar kravet på riksdagen här. Gunilla Herlitz och hennes efterträdare som ansvarig utgivare för DN, Peter Wolodarski, kommenterar saken på DN.se.

Men:

## Givet nuvarande lagstiftning har HD rätt, tycker jag.

## Jag ser inga omedelbara konsekvenser för arkivet på Expressen.se.

## Grundlagen bör dock ändras och det måste införas en preskriptionstid som för exempelvis sajtpubliceringar utgår ifrån förstapubliceringstillfället.

Yttrandefrihetskommittén (YFK) borde ha föreslagit detta, men YFK fokuserade istället på fel saker. Redan när YFK:s betänkande kom kritiserade jag därför den parlamentariska kommittén för att inte ha hanterat frågan om preskriptionstid. Jag skrev då:

”Arvssynden finns kvar för texter på mediesajter. Det betyder exempelvis att jag sannolikt kan hållas som ansvarig för texter på Expressen.se som kanske publicerades innan jag ens var anställd på Expressen. Många, bland dem jag, anser att det borde finnas en preskriptionstid också här.”

YFK tillstod i sitt betänkande att man bara hann hantera så kallade arkivdatabaser, som alltså inte är tidningsarkiv på mediesajter, och beskrev så här:

”Kommittén har diskuterat frågan om preskriptionstiderna men inte i grunden kartlagt och diskuterat följderna av att överge dagens regel om att preskriptionen för ett yttrande som tillhandahålls i en databas börjar löpa först när det tas bort. Däremot anser kommittén att det är angeläget och möjligt att införa samma preskriptionstid för artiklar i s.k. arkivdatabaser som för deras tryckta förlagor, dvs. sex månader från publiceringsdagen vad gäller allmänt åtal.”

Händelsevis är nu YFK:s ordförande Göran Lambertz justitieråd i HD och i en särskild skrivning till HD-beslutet konstaterar Lambertz i dag:

”När det gäller databaser innebär ensamansvaret i praktiken att utgivaren ofta får ansvara för ett mycket stort material som han eller hon inte har haft någon kännedom om och inte har haft någon möjlighet att kontrollera. En sådan ansvarsordning är mindre lämplig, bl.a. därför att ensamansvaret urholkas till ett formellt ansvar. Reglerna kan ändras exempelvis så att preskription sker på samma sätt som för böcker och tidningar. Det skulle innebära att preskriptionstid börjar löpa från den tidpunkt då texten publiceras. Det finns nackdelar med en sådan ordning, men de kan minimeras genom lämpliga lagstiftningsåtgärder.”

Det är bra att Göran Lambertz satt detta på pränt. När YFK presenterade sitt arbete reserverade sig självaste ordföranden, alltså Lambertz, vilket ju inte tillhör vanligheterna och bland det som han uppmärksammade var problematiken med nuvarande preskriptionsregler. Lambertz skrev i reservationen:

”Bland bekymren med den nuvarande rättsliga ordningen märks framförallt risken för att ansvaret med många års fördröjning kan drabba någon som inte haft del i det övervägande som legat bakom publiceringen. Skulle den risken förverkligas uppstår ett betydande och praktiskt viktigt undantag från principen om ensamansvar. En annan märklig konsekvens skulle kunna bli att bedömningen av en viss uppgifts tillåtlighet ska ske vid en tid som är skild från den verkliga tid då artikeln fördes till arkivet. Ytterligare en besvärande omständighet gäller preskriptionsreglerna som kommittén uppmärksammat på olika sätt i sitt arbete.
Risken är annars stor, om dessa ansvarsfrågor ställs på sin spets, att tidningsföretagen upphör med arkivverksamheten. En sådan utveckling skulle allvarligt skada möjligheten att säkerställa tillgången till historiska uppgifter, något som med alla mått mätt vore samhällsskadligt.”

Högsta domstolen gjorde rätt, men det är fel i lagen. Regeringen borde nu omedelbart låta utreda och föreslå en ny preskriptionsregel för webbpubliceringar, så att lagstiftningen blir mer teknikoberoende. YFK föreslog ingen total förändring av tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna och det var en korrekt analys, men att i sitt betänkande inte hantera preskriptionsproblemet var en miss.