Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Viktigare än Obama

Det sägs ju att det som sker i USA, det sker också i Sverige.
I så fall borde vi journalister bry oss mindre om Barack Obamas besök i Stockholm, och mer om det som just nu händer med The Las Vegas Sun.

I torsdags kom Smålands Dagblad ut igen – 26 år efter förra utgåvan. Man talar ju ibland om exempelvis endagars-, tredagars-femdagars- eller sexdagarstidningar. Men 26-årstidningar? Den var ny.
Relanseringen skedde i samband med att Hallpressen gjorde om Smålands-Tidningen, Tranås Tidning, Vetlanda-Posten och Värnamo Nyheter från större format till tabloider.
Senare i höst ska också Jönköpings-Posten, koncernens flaggskepp, få samma smidiga format som exempelvis Expressen haft sedan 1944.
## Man gillar ju när tidningsägare tänker nytt. Och det lär nog behövas. Branschen är i omställning, från det vi kallar för ”print” till ”digitalt”, men det finns fortfarande dem som satsar på traditionella medier.
Som Jeff Bezos, han som grundade Amazon och nyligen la upp 250 miljoner dollar ñ kontant! ñ för anrika Washington Post.
Det har spekulerats hit och dit om vad IT-entreprenören egentligen vill med ”The Post”, tidningen som avslöjade Watergate-skandalen och många andra scoop.
Nu vet vi lite mer. Bezos har haft möte på redaktionen och slagit fast att man ska satsa mer på undersökande journalistik och att annonsörernas intressen inte får påverka innehållet.
Det låter ju hoppfullt, men så har också Bezos råd.
Han behöver inget presstöd.
## Dessa dagar är det många som vill recensera de svenska mediernas bevakning av Barack Obamas besök, men det var faktiskt inte veckans viktigaste medienyhet.
I branschen har diskussionen mest handlat om den exceptionella live-bevakning som Expressen TV, TV4, Sveriges Television och Aftonbladet TV erbjöd tittarna i dagarna två.
Vita husets presskår var inkvarterad på Hotel Marriott, nära DN/Expressen-skrapan i Marieberg, men ingen av de stora amerikanska tidningar som hade skickat sina korrespondenter till Stockholm hade haft möjlighet att live-bevaka som de exempelvis Aftonbladet och Expressen.
Det låter kanske konstigt, men så är det.
Ett exempel: efter Expressen TV:s bevakning av bomberna i Boston fick vår redaktionschef, Anna Rastner, tala på den internationella medieorganisationen INMA:s världskongress i New York om hur vi jobbade. När hon klev av scenen klev chefer från Boston Globe, alltså den ledande morgontidningen i staden där det small, fram och ville veta mer av Rastner om hur ”Primetime” hade jobbat…
## Men resurser är inte allt. Den 13 januari 2014 får Sverige en ny sexdagarstidning.
Det är ETC som med privata medel och, förstås, presstöd ska försöka bli en ny röst. ETC har en tydlig politisk agenda och framställer sig som ett alternativ för de cirka 2,5 miljoner som röstade på de rödgröna. Men så enkelt är det nog inte att locka läsare, befarar jag.
Alla som vill satsa på journalistik är att välkomna, oavsett om de heter Jeff Bezos eller Johan Ehrenberg, men det finns redan en stark konkurrent till ETC på vänsterkanten: Aftonbladet.
Aftonbladet delägs av LO, den politiska chefredaktören kommer direkt från kommunikationschefsjobbet hos Socialdemokraterna, LO finansierar Aftonbladets nya sajt Politism, LO ska betala för praktikanter på Aftonbladets ledarsida… och så vidare.
Inget konstigt med det, och min poäng är en annan än att Aftonbladet är en vänstertidning. Poängen är istället att de flesta av Aftonbladets läsare väljer Aftonbladet för dess journalistik, inte bara politik.
Så ska ETC lyckas, måste det till mer än bara än alternativ nyhetsvärdering.
## Och ska ETC lyckas måste presstödet finnas kvar.
För så enkelt är det ju. Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet må vara de största mottagarna av skattemedel för att driva privatägda tidningar, men titlar som ETC är också helt beroende av politikernas välvilja.
I veckan presenterar Presstödskommittén ett betänkande över hur bidraget ska se ut i framtiden, men ordföranden Hans-Gunnar Axberger har redan innan det lagts fram slagit fast att förslaget är ”uppenbart föråldrat”.
Jag håller med. Över tid är det ohållbart att hålla fast vid en beräkningsmodell som allt för mycket utgår ifrån tryckta tidningarnas prenumerationer. Men hela idén om att skattebetalarna ska subventionera privat journalistik är en gammal ordning som snedvrider konkurrensen.
## I Sverige har lokaltidningsägarna hittat snillrika sätt för att tillgodogöra sig presstöd och synergier.
Förstatidningar köper andratidningar och båda ges ut av samma koncern. Då kan man dela på tryck- och distributionskostnader, men fortfarande få presstöd för andratidningen om den unika innehållsproduktionen där bara är tillräckligt stor.
Denna konsolidering är positiv ur ett publicistiskt perspektiv, eftersom den möjliggör för flera titlar att samexistera på en liten marknad. Men vad det lider måste man stå på egna ben.
Där är nu The Las Vegas Sun. En kristidning som sparade och sparade och till slut började samdistribueras med sin konkurrent. Istället ville man satsa på innehållet, rekryterade kända namn och vann USA:s motsvarighet till ”Stora Journalistpriset”: Pulitzer.
Men nu bryts kanske samdistributionen med The Las Vegas Review-Journal upp, och då riskerar The Las Vegas Sun att helt försvinna.
Kanske förlängde samarbetet i Las Vegas utgivningen, kanske försenade det en nödvändig omställning till nya förutsättningar? Vem vet. Men svaret på den frågan är mer relevant, än att resonera kring om det var rätt eller fel att nyhetsförmedla så intensivt om Barack Obama i Stockholm.