Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tolv år senare – samma uppdrag

Tolv år har gått sedan Dawit Isaak greps av diktaturen i Eritrea.

Han har fortfarande inte åtalats och än mindre dömts för något brott. Han hålls fortfarande inspärrad utan chans att försvara sig – skyldig bara till att ha varit journalist.

Tolv år.

Det började ju så bra. Efter en lång frihetskamp blev Eritrea 1993 ett självständigt land, och många var de delegationer som – också från Sverige – reste till Asmara för att imponeras av den nya nationens försök att snabbt lägga kriget bakom sig, resa sig ur fattigdomen och skapa en ny demokrati.

En förebild för hela Afrika.

Men så blev det inte.

Militärjuntan behöll makten, den självutnämnde presidenten Isaias Afewerki lät fängsla oppositionen, de oberoende dagstidningarna stängdes och några fria val hölls aldrig.

Eritrea är 2013 en diktatur med den minsta pressfriheten i världen. Det finns ingen rättssäkerhet och människor flyr hela tiden från landet.

Om den grymme härskaren går alla möjliga rykten: Afewerki är galen, Afewerki är alkoholist, Afewerki är döende, Afewerki är utsatt för kuppförsök…

…men än håller han greppet om sina stackars undersåtar och i tv-tal efter tv-tal orerar han om Eritreas påstådda utveckling.

## Men Eritrea står vid det internationella samfundets skampåle. FN riktar sanktioner. EU kritiserar. USA kritiserar. Amnesty International kritiserar. Reportrar utan gränser kritiserar.

Hela omvärlden kritiserar – utom de regimtrogna eritreaner som lever i exil, och i stabila demokratier som exempelvis Sverige demonstrerar för diktaturen.

Man kan sucka uppgivet över medlöparna, skaka på huvudet åt presidenten – men vad hjälper det? Inte hjälper det Dawit Isaak och de miljoner människor som är i diktaturens våld.

I morgon är det tolv år sedan Dawit Isaak greps bara för att han skrev för tidningen Setit.

Dryga veckan efter 11 september-attackerna mot World Trade Center och Pentagon, när världsopinionen var upptagen med att fördöma terrorn mot USA, så slog Isaias Afewerki till mot dem som debatterade demokrati i Eritrea.

Journalister och politiker greps. Ingen åtalades, ingen dömdes, flera har redan dött.

## Dawit Isaak är medborgare också i Sverige, men hittills har den svenska diplomatin – både den tysta och de utspel som gjorts – varit lönlös. Eritrea struntar i allt och alla, bannor från Stockholm håller inte någon Asmara sömnlös.

Journalistiken, då?

Vad kan medierna göra nu, tolv år senare, för att hjälpa Dawit Isaak och det eritreanska folket?

Vi kan fortsätta hans arbete.

Rapportera och kampanja.

Informera om Dawit Isaaks öde och påminna om att han har hustru och tre barn i Göteborg.

Berätta om det som händer i Eritrea.

Det är – fortfarande – journalistikens uppdrag.