Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politikerna och ofria ordet

I går sammanträdde den nya sammansättningen av Pressens Opinionsnämnd (PON) för första gångerna. Ledamöterna kommer att verka i en spännande tid – snart utvidgas jurisdiktionen också till de anslutna mediernas redaktionella sociala medier-konton, och under hösten fortsätter också arbetet med att skapa ett nytt och ännu mer robust medieetiskt system.

Jag ingår i den arbetsgrupp som med representanter från Svenska Journalistförbundet, Utgivarna och Publicistklubben ska föra processen vidare. Det är ett viktigt arbete, inte minst på grund av att ett flertal dagstidningar idag inte är med och finansierar det pressetiska systemet.

Det vore förstås en bättre ordning om dagspressens alla större aktörer kunde samverka inom Tidningsutgivarna, och via branschorganisationen gemensamt delta i Utgivarnas arbete för en starkare pressetik. Men det är en helt annan diskussion.

Nu vill jag tipsa om debattartikeln ”Regeringens skymf mot yttrandefriheten”. På Sidan 4 i Expressen i dag skriver Per Hultengård, vd för Tidningsutgivarna, och Nils Funcke, sekreterare i Yttrandefrihetskommittén, om en lagrådsremiss som förbereds i regeringskansliet.

Detta är en mycket viktig text. Trots att Yttrandefrihetskommittén arbetat fram flera förslag för att stärka tryckfriheten, så överväger alltså regeringen att driva igenom nya lagar som bland annat hotar journalistisk verksamhet. Det är, och nu uttrycker jag mig verkligen diplomatiskt om regeringens intentioner, mycket allvarligt.

Jag har många gånger i denna blogg uppmärksammat alla regeringsförslag som hämmar nyhetsförmedling och inskränker offentlighetsprincipen i Sverige, och exemplen börjar nu bli så många att man måste ställa sig frågan om det finns – en för väljarna icke uttalad – agenda? Hur kan det komma sig att regeringen i det land som har världens äldsta tryckfrihetsförordning så konsekvent agerar för att försvåra för journalistiken?

Extra anmärkningsvärt är ju detta givet det faktum att Sverige kanske har en snarast exceptionellt restriktiv pressetik. Dessutom pågår, som jag nämnde inledningsvis, ett arbete med att ytterligare stärka det självsanerande pressetiska systemet.