Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Låt PO granska Bokmässan

Bokmässan är som Almedalsveckan: ett myller av inte bara författare och politiker, utan också journalister på scener och i alla sammanhang – allt oftare, dessutom, med en tv-kamera i handen.
Allt sänds, numera, till och med den debatt om pressetik som Utgivarna höll på temat ”Borde Thomas Mattsson och Jan Helin sitta i fängelse?”.
Allmänhetens pressombudsman, Ola Sigvardsson, verkade inte tycka det – han konstaterade nämligen att kvällstidningarna fälls allt mer sällan av Pressens Opinionsnämnd.
## Snittet för de fem senaste åren, berättade PO, är 1,8 klander för Expressen och 5 klander för Affonbladet.
Hittills i år har Expressen fällts en gäng, men PO berättade i alla fall att vi den gången agerade snabbt och ”föredömligt” när Expressen.se direkt tog bort och bad om ursäkt för en olycklig bildpublicering.
Det är alltså mycket ovanligt att tidningar kritiseras för brott mot god publicistisk sed, som det heter, och statistiken säger ju heller inte hela sanningen. Aftonbladet är den tidning som klandras oftast – man toppar den totala klanderligan och har haft flest fällningar under varje decennium som PO funnits.
Men vad betyder det egentligen? Inte att Aftonbladet gjort fel varje gång.
## Redaktioner kan välja att göra viktiga publiceringar, och om Pressens Opinionsnämnd senare ändå klandrar tidningen må det väl vara hänt. Man kan göra olika bedömningar.
Fel som är orsakade av slarv eller en medveten slapphet inför det publicistiska uppdraget, ska man få skämmas för. Gärna mer än idag, tycker jag som fattat beslutet att Expressen – som enda tidning – ska redovisa klander så transparent som på självaste löpsedeln.
Men aktiva publiceringsbeslut bör utgivare stå upp för, vilket förstås också gör så kallade ”klanderligor” till dåliga underlag för analyser av vilka medier som har en ansvarsfull hållning till pressetik.
Expressens fällning tidigare i år, som handlade om en genrebild på ett hus som nyheten egentligen inte handlade om, var lika onödig som olycklig. Ett misstag som inte borde skett. Jag kan bara beklaga och tillstå att våra rutiner brast.
## Snart kommer Pressens Opinionsnämnd också börja pröva redaktionernas sociala medier-konton. Det är en utveckling som jag tidigare föreslagit och ställer mig helt bakom.
Man måste ha respekt för att det tillkommer nya mediekanaler snabbare än att regelverket hinner uppdateras, men det har naturligtvis varit fel att en dagstidning som gått ut med pressetiska tveksamheter på exempelvis Facebook eller Instagram inte ens har kunnat PO-anmälas.
Nu kommer det självsanerande systemet omfatta också redaktionernas officiella konton, vilket för allmänheten nog bara är en självklarhet.
För oss på Expressen handlar det hela tiden om att söka hitta nya vägar till publiken, och då är Twitter och Youtube och allt vad det nya heter nya möjligheter.
Men gator och torg, då?
## Kanske borde det pressetiska systemet omfatta a l l redaktionell kommunikation och inte bara de kanaler som kan specificeras i förväg? Jag tror vi kan bredda översynen här.
Låt mig ta ett exempel. I veckan har Expressen nominerats i klassen ”Årets innovation” för satsningarna under Almedalsveckan. Juryns motivering löd:
”Extra allt. Överallt. När Expressen bestämmer sig för en massiv satsning på Sveriges opinions-Mecka går de ”all in” och gör platsen till sin. En unik blandning av analogt och digitalt, live och kuraterat, gratis och betalt. Ingen Expressenläsare missade Almedalen. Ingen i Almedalen missade Expressen.”
Vi är mycket stolta för detta, ambitionen är ju att även fortsättningsvis vara dem tidning som prioriterar bevakning av inrikespolitik högst. Men: hur prövar man det som säga på en scen på Hästgatan i Visby? Vem kan, pressetiskt, förhålla sig till alla de intervjuer som vi gör i vår valstuga?
Ingen. Nu kan bara det som publiceras i tv eller våra andra kanaler PO-anmälas, och det är väl ändå inte rätt?
Så mycket som medierna satsar i Almedalen – och på bokmässan! – borde väl det som sprids där i företagens sammanhang också falla inom Allmänhetens Pressombudsmans domäner? Det som sägs och görs i den redaktionella verksamheten där, som intervjuer på scener, borde omfattas av PO:s verksamhet.