Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hoten i Linköping

20130913-111345.jpg
En gång var jag kallad till den särskilda säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt för att vittna mot en dubbelmördare som utnämnts till en ledande position i ett mc-gäng, men som också hade hunnit med att ringa och mordhota en Expressen-reporter. Det blev påbackning på det fängelsestraffet, förstås, eftersom Expressen ju bandade löftet om att attackera tidningen. Några år senare satt jag och några kollegor och åt lunch på en restaurang på Djurgården och såg dubbelmördaren sitta vid bordet bredvid – samtidigt som hans vakter drack öl… (Vakternas chefer uppskattade inte våra avslöjande smygbilder på permissionsspektaklet och det blev ett himla liv inom kriminalvården.)

En annan gång var jag åhörare i Svea hovrätt när en känd våldsman lagfördes för hot mot en Expressen-journalist. Åklagaren var under huvudförhandlingen tydlig med att brottsligheten var extra allvarlig eftersom den ju riktat sig mot medier, som har ett viktigt informations- och renhållningsuppdrag i en demokrati. Våldsmannen dömdes. Några minuter efter rättegången hotade han dock flera av oss andra – bara några meter från domstolens ytterdörr… (Polisen utredde, men det blev inget nytt åtal trots att det vara flera som hört allt.)

Så där kan jag hålla på. Exemplen är många, men självfallet oacceptabla; vi har inte bara tryckfrihet i Sverige, vi har också en ordning om att man inte hotar eller brukar våld mot misshagliga medier. Ändå förekommer det.

I dag berättar vi i Expressen om de kriminella grupper i Linköping som agerat hotfullt mot lokaltidningen, Corren, efter en helt relevant nyhetsförmedling. Journalister på Corren har sökts upp, det har mejlats hot och till med tidningshusets reception har fått besök av arga män. Sveriges Radios ”Medierna” gjorde ett bra inslag om situationen i Linköping i lördags. En av alla kollegor som regerade på reportaget var Expressens biträdande chefredaktör Per-Anders Broberg som omedelbart ville initiera en granskning av dessa gäng.

Nu har Expressen varit i Linköping och sökt upp dem som hotar journalister. En av dem – som i onsdags var hotfull mot Correns reporter inne i tingsrättslokalerna – fortsatte med att i går säga att Expressens kamera skulle slås sönder. Ännu en gång var han alltså hotfull inne i en domstol.

Det är oacceptabelt. Det är en skandal att kriminella försöker pressa tidningar till att inte rapportera – och det är en ännu större skandal att det kan ske i domstolarna samtidigt som det pågår rättsprocesser mot de misstänkt kriminella. Hur ska då ensamma vittnen, som saknar redaktionernas resurser, våga stå upp mot gängen?

Corren i Linköping har stått upp. Det hedrar alla anställda där, inte bara journalisterna utan också alla andra som företräder tidningen i olika sammanhang och som i Linköping kan råka springa ihop med brottslingarna.

Tidningschefen Charlotta Friborg och hennes medarbetare förtjänar en eloge för att de står upp för det fria ordet