Polisutredningen i Värmland mot den Expressen-reporter som var skäligen misstänkt för brottet föregivande av allmän ställning är nu nedlagd.
Misstanken är avskriven, efter att journalisten har förhörts och Expressen har redovisat hur det går till när redaktionen – som i detta fall – kontaktar personer som kan ha uppgifter som är relevanta i en mordrapportering. (Det är inga konstigheter: exempelvis ringer, mejlar och SMS:ar vi från Expressens olika nummer och adresser och vi berättar alltid vilka vi är. Intervjuer dokumenteras med anteckningar och inspelningar. Och så vidare.)
Polisen i Karlstad uttalade sig dock tidigt om det aktuella fallet och det framstod i flera medier som att det fanns substans i påståendet om att en reporter här utgett sig för att vara polis. Men så jobbar inte vi – och knappast heller någon etablerad svensk media.
Redan i Expressens kvalitetspolicy anges att vi alltid presenterar oss tydligt, med för- och efternamn, samt redovisar var vi jobbar. Och gentemot den som inte är medievan ska vi dessutom vara extra tydliga.
Polisens påståenden föreföll därför något… förvånande. När vi nu tagit del av det så kallade underlaget kan jag nog tillstå att påståendena var direkt olämpliga, eftersom det ju av lätt insedda skäl inte fanns några bevis.
I själva verket handlade det om ett gott reporterjobb, och därför är det bra att vi alla fått denna sak ur världen.
Jag har respekt för att polisen måste utreda eventuell brottslighet, men man bör nog uttrycka sig lite mer försiktigt nästa gång när man saknar ett seriöst underlag. Jag formulerar mig här medvetet diplomatiskt, eftersom jag inte vill låta raljant.