Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Skådespelare och knarkhandlare?

Tänk er följande: Expressen eller Aftonbladet, vi kan kalla tidningen Aftonpressen för exemplets skull, bestämmer sig för att avslöja en känd svensk tv-stjärna och skådespelare som knarkhandlare. Aftonpressen låter tre journalister agera som chefer i filmbranschen, hyr rum på 5-stjärniga hotell där man träffar henne, flyger profilen till Las Vegas och Los Angeles… och så vidare. Hela tiden byggs en relation upp mellan skådespelerskan och de tre reportrarna, som hon tror ska ge henne hennes livs roll. Flera veckor senare erbjuder hon sig att fixa fram knark till sina nya vänner – från Aftonpressen.

Osannolikt? Ja. I Sverige skulle detta inte ske, inte med en skådespelare som föremål för en sådan granskning av moral. Möjligen skulle en stor redaktion kunna brottsprovocera en justitieminister eller överbefälhavare för att undersöka om hen agerar djupt omoraliskt eller till och med brottsligt, men det skulle göras så många proportionalitetsbedömningar innan en sådan operation blev aktuell att jag nog inte behöver spekulera mer om olika eventuella förutsättningar.

För exemplet ”Aftonpressen” har, hävdas det nu, ägt rum men det handlade då om engelska Sun on Sunday och skådespelaren Tulisa Contostavlos. Det var Mazher Mahmood, alltså den ”falske shejken”, som han kallas efter flera fall av undersökande journalistik när han poserat just som en ”fake sheik”, som skrev och nu har Tulisas agent gjort en anmälan till motsvarigheten till Allmänhetens Pressombudsman.

Man kan tycka vad man vill om arbetsmetoderna och proportionaliteten här, men fallet är faktiskt mer intressant än så. För efter nedläggningen av News of the World, som var örikets största tidning innan ägaren Rupert Murdoch tvingades stänga ner den efter den stora avlyssningsskandalen, den som ledde till Leveson-utredningen, tycker mig ha noterat en återhållsamhet på det som kallas för ”Fleet Street”.

(Bonusinfo: Reportrar och programledare på BBC får inte längre säga Fleet Street, tidningarna är ju inte kvar på gatan numera, men många BBC-medarbetare säger så ändå. ”Fleet Street” är ju begrepp för den samlade dagspressen.)

Visst, söndagstidningarna har avslöjat otrogna fotbollsproffs och en och annan politisk skandal har förekommit. Men den största titeln Sun on Sunday har varit en mycket mer försiktig aktör än sin föregångare, News of the World. Det har dock skett en successiv förändring på slutet. Tulisa-publiceringen visar på den.

Vad har detta för betydelse? Sun on Sunday har deklarerat att man följt de pressetiska reglerna, att man – som sker i England – lämnat över redaktionens bevis till polisen, att det nu pågår en förundersökning mot Tulisa. Så långt inget nytt.

Men parallellt pågår diskussioner om ett nytt självsanerade pressetiskt system, en modell som dagspressen själv sjösätter innan parlamentet hinner genomföra något av det som Leveson föreslog, och i det perspektivet är det intressant att den idag största söndagstidningen börjar agera mer offensivt.