Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Annie Lööf och Silvia… vände det nu?

Här är dagens tidningskrönika – ett utvecklande av det jag bloggade om i går kväll:

Konstitutionsutskottet prickar näringsministern för att hennes departement försökte stoppa en tidning från att avslöja en skandal.

Pressens Opinionsnämnd friar fyra tidningar som publicerade en satirbild på drottningen – som hon inte gillade och därför anmälde.

Vände det i går?

Nej, tryck- och yttrandefrihetsvänner bör nog inte korka upp än.

Korkat vore tro att den senaste tidens inskränkningsivrande från juristlobbyn och några lagstiftare skulle komma på skam, bara för att Annie Lööf (C) ertappats med att försöka förhindra Aftonbladets undersökande journalistik och för att drottning Silvias försök att få flera medier fällda misslyckades.

## Nej, nyligen har riksdagen röstat igenom fotoförbudslagen och regeringen vill utvidga den kritiserade kreditupplysningslagen, den som försvårar så för journalister som granskar kriminella och förtroendevalda.

Men ändå.

Det är positivt att konstitutionsutskottet försvarar offentlighetsprincipen genom att slå fast att näringsdepartementets agerande mot Aftonbladet var fel.

Statstjänstemän, inte ens politiskt tillsatta, ska ju inte medvetet motarbeta medier som utför ett uppdrag åt medborgarna.

Det är också positivt att Pressens Opinionsnämnd avfärdar hovets anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) mot tidskriften Tiden samt tidningarna Aftonbladet, Expressen och Sydsvenskan.

Vi – precis som Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan – publicerade alla konstnären Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage där drottningen skrubbar bort en nazistsymbol.

## Bilden har påståtts vara kränkande, men den var också satir. Ett debattinlägg i ett idéburet vänstermagasin. Politik, alltså, och dessutom konst.

Opinionsbildning och konst är ju inget som det pressetiska systemet ska recensera, och pressombudsmannen Ola Sigvardsson skrev också direkt av den PO-anmälan som riksmarskalken Svante Lindqvist skickat in på drottningens uppdrag.

PO frångick till och med det normala förfarandet, att låta tidningarna först svara på anmälan, innan han sa nej till drottningen. PO skrev bland annat:

”Drottningen är en av Sveriges mest kända och offentliga personer. I den rollen får hon acceptera bedömningar och kommentarer av hennes verksamhet som även är starkt negativa.

Till det kommer att Drottningen har en position där hon alltid har möjlighet att i offentligheten försvara sig mot nedsättande eller i hennes ögon felaktiga påståenden.”

Jag tycker att man måste ha respekt för drottningens känslor, hon tog uppenbarligen illa vid sig av det fotomontage som först visades i Tiden och därefter i en radda dagstidningar.

## Men det är en viktig princip att monarkin, och till och med medlemmar av kungafamiljen, måste kunna debatteras med satir och konst.

Det hör förstås också till saken att Silvia själv, till och med på hovets hemsida, låtit ge sin version av drottningens fars medlemskap i det tyska nazistpartiet och hur det gick till när han tog över en judisk mans fabrik.

Opinionsnämnden anslöt sig nu till PO:s uppfattning om att fria alla anmälda tidningar. PO skrev i sitt beslut:

”När en kontroversiell bild publicerats och snabbt blivit omdiskuterad är det inte orimligt att andra tidningar vill visa sin läsekrets vad diskussionen handlar om.

Att ge spridning åt material av detta slag är en del av mediernas samhälleliga roll, där fri information ska motverka ryktesspridning och felaktiga uppfattningar i det offentliga samtalet.”

Jag tycker att det är rätt att också Pressens Opinionsnämnd friar tidningarna.

Det pågick en intensiv debatt och att då bara referera det verk som Elisabeth Ohlson Wallin hade gjort för Tiden, utan att redovisa det för flera miljoner dagstidningsläsare, hade onekligen varit en märklig publicistisk hållning av de fyra morgontidningar och två kvällstidningar som lät visa montaget.