Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Falskt rykte kan öka risker

Mediekritiken borde handla om avsaknaden av starka, lokala medier i Stockholmsområdet.

Men debatten slår fel när det sprids felaktigheter om den viktiga nyhetsförmedlingen.

Oroligheterna i Stockholms förorter har blivit till en världsnyhet som CNN, New York Times och många andra stora medier rapporterar om. I går kväll undrade al-Jazeera om jag kunde medverka i tv-kanalen och berätta hur det var i Husby när jag var där i torsdags.

Samma kväll talade jag i Rinkeby Centrum kort med BBC som var på plats för att filma utbrända bilar, och där var också bland annat Russia Today och Danmarks Radio.

Så: givet all denna uppmärksamhet är det möjligen lite förvånande att det är Joakim Lamotte, utsänd till Husby av SVT Debatt, som hittills stått för det mest omdömeslösa

## Lamottes spridande av rykten kan till och med ha utsatt riktiga nyhetsreportrar och fotografer för fara. Men mer om det senare.

Upploppen som började i Husby i söndags jämförs i den internationella rapporteringen med kravallerna i London 2011 och Paris 2005, och därför är det kanske inte så konstigt att både de amerikanska och brittiska utrikesdepartementen nu utfärdat olika ”resevarningar” för sina medborgare i Sverige.

Bilbränder, en nedeldad skola, attacker mot polisstationer och stenkastning mot brandmän och poliser är naturligtvis allvarliga brott.

Men det var nog fler än jag som i går höjde lite på ögonbrynen när utländska ambassader började informera sina landsmän om riskerna i Stockholmsområdet.

Här har journalistiken en viktig uppgift.

## När upploppen började för sex dagar sedan kritiserades medierna för att vi inte snabbt nog hade egna medarbetare på plats i Husby, som kunde dokumentera de påstådda polisövergreppen.

Redaktionerna, också Expressen, anklagades för att rapportera per distans och allt för mycket förlita sig på polisens uppgifter och det som sades i sociala medier.

Den kritiken var korrekt.

Vi gjorde visserligen hela tre sidor redan i måndagstidningen, men Expressen och andra redaktioner borde varit i Husby snabbare.

Redan på måndagen var dock medierna där – men anklagades då direkt för något annat: nämligen att uppmärksamheten i tidningar och tv lockade fler våldsverkare att bli mordbrännare.

Här finns ju en uppenbar motsättning, förstås, men som publicist är det rätt enkelt att konstatera att nyhetsförmedling handlar om att vara närvarande som oberoende vittne och förklara för publiken vad som händer.

Expressen har berättat i tidningen och på sajten, men det är i tv-programmet ”Primetime” som tittarna i direktsändning har kunnat följa utvecklingen. Det har varit en utomordentlig bevakning på plats ñ ofta med Niklas Svensson, Daniel Alsén och kanske mest Jens L´Estrade i händelsernas centrum.

## Uppdraget är inte ofarligt. Flera medarbetare har varit i hotfulla situationer. En natt omringades ett team av maskerade män med gatstenar… och så vidare.Men det är viktigt att vara där och många andra mediebolag som exempelvis TV4 News, Sveriges Television och utländska tv-kanaler har bett om att få visa filmer från Expressen TV.

Precis som under kravallerna i London och Paris kan medierna numera realtidsskildra, utan det filter som myndigheter och företrädare för aktivistgrupper kan utgöra.

Det är bra.

Och precis som i London, Paris och under protesterna och oroligheterna i exempelvis Teheran 2009 och Kairo 2011 har användargenererat material varit viktigt.

Den som inte stått framför – ibland maskerade och beväpnade – kriminella tror kanske att de här unga männen, för att är alltid män, söker att synas. Så är det dock sällan.

Våra fotografer får ofta vika undan kameran och försäkra folk att de inte kan identifieras; det här är inte personer som vill bli igenkända och en intensiv rapportering från främst Expressen och Aftonbladet gör att inte alla uppskattar vår närvaro.

## Bland annat därför var Joakim Lamottes falskheter om att kvällstidningarna så farliga. I går skrev han nämligen en blogg med rubriken ”Aftonbladet och Expressen betalar oss för att bränna bilar i Husby”.

Påståendet om att ungdomar engageras för detta är naturligtvis fel, och så långt ifrån verkligheten att de dementier som snabbt spreds från Aftonbladet och Expressen i exempelvis Resumé, Journalisten, Dagens Media och via Tidningarnas Telegrambyrå knappast behöver upprepas här.

Det är naturligtvis ingen seriös journalist som tror att svenska medier betalar ungdomar för att anlägga bränder.

Men Joakim Lamotte, som i veckan var i Husby för SVT Debatt, tror kanske det – en tidigare bloggpost hade nämligen rubriken ”När Husby brinner jublar journalistkåren”…

Jag kan bara konstatera att det inte firats på Expressen och har inte hört något hurrande från Metro, Sveriges Radio, Dagens Nyheter eller något annat media.

Lamotte skrev om ”de surdegsbakande hipsterjournalisterna”, och bara detta inlägg i en annars relevant diskussion om mediebevakningen borde förstås ha diskvalificerat honom från att få genomslag för lögnen om betalning för bilbränderna.

Lamotte hävdade att organisationen Lugna Gatan/Fryshuset ”…bekräftar // bilden av hur kvällstidningarna får redan kriminellt belastade ungdomar att begå brott”. Detta dementerades direkt av Lugna Gatan/Fryshuset.

## Men ändå har över 10 000 människor ”delat” länken till Lamottes bloggpost på Facebook och han uppger att texten haft över 300 000 visningar. Det visar på kraften i sociala medier, men också hur illa det kan bli om man inte är källkritisk och publicerar sånt som inte stämmer på grund av man inte kontrollerat fakta med de som pekas ut.

Jag vet inte vad Lamottes chefer tycker om att han är i Husby på uppdrag för SVT Debatt och sedan sprider sånt här på sin privata blogg, men för mig är det angeläget att klargöra att Expressen inte går kriminellas ärenden.

Under den senaste veckan har vi också tackat nej till bilder, på grund av vi misstänkt att de tagits av gärningsmän.

Så agerar seriösa och källkritiska journalister.

Lamotte spred alltså ett rykte som var så osannolikt att vi skrattade åt det när det först kom till vår kännedom. I torsdagskväll, vid 22-tiden, stod jag själv och talade med två Rinkebybor när estnisk tv kom fram och ville få uppgiften att ”svenska medier betalar unga för att sätta eld på bilar” bekräftad.

De båda Rinkebyborna skakade på huvudet och jag skrockade till lite, den estniska reportern visste ju inte vem jag var – kanske en av dem i Sverige som råkar veta mest om hur tidningar som Expressen får tillgång till bilder.

## Men skrattet fastnade i halsen när Joakim Lamotte gick ut med detta rykte och jag och flera kollegor i går fick ägna oss åt att korrigera, istället för att fokusera på den mer samhällsviktiga journalistiken om förorternas problem.

Vi skulle hellre velat ägna oss åt att bjuda in ännu fler ungdomar, boende, föreningsföreträdare, poliser, politiker och andra till ”Primetime” för att analysera.

Nu hoppas jag bara att alla som i sociala medier spridit Lamottes  bloggpost också sprider rättelserna.

Och jag hoppas att hans påståenden inte ökar hotbilden mot de journalister som är ute och försöker skildra det som sker.