Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla

Sveriges Radio-debatten har blivit till en diskussion om en sajt, om hur en startsida ska se ut och om hur en webbredaktion ska bemannas.

Det är olyckligt.

Public service är viktigare än så.

Men det är också viktigt att försvara de förutsättningar för en mångfald på mediemarknaden, som gör det möjligt för exempelvis lokala morgontidningar att i framtiden konkurrera med Sveriges Radios lokala (gratis)nyheter.

Sedan en vecka är jag i de jämtländska fjällen, och i den lilla mataffären vid skidliften här säljs förstås Östersunds-Posten.

Det är om Östersunds-Posten, alltså ”ÖP”, som den nu pågående Sveriges Radio-debatten egentligen handlar om.

ÖP har bevakat sitt spridningsområde i hela 136 år, och de senaste 89 åren har man gjort det i konkurrens med Länstidningen i Östersund.

Fajten mellan de båda redaktionerna har – påstår jag – gett Östersundsborna en spänstigare lokaljournalistik än på många andra orter, som dominerats av en enda stor tidning, och naturligtvis har också Sveriges Radio med kanalen P4 Jämtland bidragit till mångfalden här.

## Men nu rasar en debatt i branschmedier, på debattsidor, i tv och i radio om public service-bolaget i framtiden kan få en allt för dominerande ställning. Det är en viktig diskussion som tyvärr kommit att handla om Sverigesradio.se ska ha si eller så många ”nyhetspuffar” på sin startsida.

När direktörer och chefredaktörer från båda sidor går igång på högvarv blir tonläget högt och argumenten låga, och till detta är också jag skyldig.

När jag för en dryg vecka sedan skrev två krönikor om otydligheten i statens anslagsvillkor för Sveriges Radio, så skulle jag nog ha varit tydligare med att min kritik gällde oklarheten kring kravet på att public service-bolag ska begära statlig så kallad förhandsprövning av nya tjänster.

Jag undrade, lite med glimten i ögat, givet dagens vaga reglering av public service, om P1-kanalen skulle kunna dela ut en gratis morgontidning? Och om P3-kanalen skulle kunna lansera en gratis kvällstidning?

Detta var ironi som inte riktigt gick fram – det fanns public service-anställda som till och med trodde att jag ifrågasatte SR:s rätt att överhuvudtaget finnas på nätet…

## Men Sveriges Radio-debatten handlar inte om huruvida SR:s internpublikation, Radiotidningen, hade rätt eller fel när man skrev att den nyhetssajt som relanseras på onsdag ska bli ”…den självklara nyhetsförmedlaren på webben”

I debatten är det följaktligen också ointressant att Sveriges Radios vd gått ut i sin egen radio och dementerat den egna Radiotidningens uppgifter om den egna sajten.

Det som är viktigt är:

Vilket uppdrag ska SR ha?

Kritik mot SR bör inte, som ofta nu, avfärdas med att ”vi-har-ett-uppdrag…”. För just det uppdraget ska vi ju alla definiera, och det uppdraget kan alltid definieras om – efter en offentlig debatt.

Enkelt uttryckt är alltså exempelvis Bengt Ottosson, styrelseordförande för Tidningsutgivarna, tillika vd för Expressen, en lika viktig röst som Sveriges Radios vd Cilla Benkö när SR:s framtida uppdrag ska formuleras.

## Statens inflytande över Sveriges Radio är stort när det gäller sändningsavtal, myndighetsutövning, finansiering och tillsättande av de styrelseledamöter som utser SR:s vd. Men konspirationsteorier om ”statsradio” kan man helt avfärda när det gäller nyhetsvärdering. Det är trams. Journalisterna på Sveriges Radio är extremt professionella.

Det är viktigt med ett starkt public service, och en genomsnittlig dag lyssnar också cirka 70 procent av befolkningen mellan 15-79 är på SR. Lyssnarna har högt förtroende för innehållet och SR tilldelas regelbundet prestigefyllda priser för programmen.

Men ibland kan man, inte minst när man hör vissa public service-anställda, bibringas uppfattningen att Gud först fattade beslut om public service – och sedan började han räkna de tio dagarna och skapa allt annat.

Men public service är ingen högre makt, den ska istället bidra till pluralistisk mediemarknad där bland andra nyhetsförmedlande och opinionsbildande dagstidningar får konkurrens av allmänägda medier som vi alla – via våra politiker – har inflytande över.

## Balansen mellan medieslagen är viktig. Om man värnar mångfald vill man exempelvis att Östersunds-Posten ska kunna fortsätta att bidra med publicistik om Jämtland.

Lokaltidningar som ÖP är ryggraden i svensk journalistik.  Även om det är fantastiskt att man kan köpa också Expressen i servicebutiken här i fjällen, så åvilar det ändå ÖP att bevaka byggärenden i Härjedalens kommun, skriva om spången i Rogens naturreservat  och berätta om isvägen över Storsjön är säker.

Sveriges Radio kommer, trots riksdagens årliga uppräkning av anslaget från rundradiokontot, inte att kunna ta det journalistiska ansvar för Jämtland som Östersunds-Posten har tagit sedan 1877.

Men risken är att en alltför expansiv utvidning av public service-uppdraget på nya plattformar gör det omöjligt för ÖP att i framtiden finansiera sin lokaljournalistik. Det hotet blir inte verklighet med nya Sverigesradio.se den 10 april, men vem vet hur det ser ut om, säg, 10 år?

Det kan låta långt bort, men i sitt remissvar till public service-utredningen skriver SR att man helst vill ha 8-åriga perioder för sändningstillstånden.

## Det finns faktiskt historiska förklaringar till spänningen mellan tidningar och radio. När AB Radiotjänst bildades 1924 var dagspressen av grundarna och länge fick inte radion producera sina egna nyhetssändningar, dessa gjordes istället av Tidningarnas Telegrambyrå. Och så vidare.

Dagens ordning med konkurrens om nyheterna är bättre, men det vore ansvarslöst att inte i god tid ta upp till diskussion om hur mycket public service bör få utmana exempelvis Östersunds-Posten på nätet.

Kommer ÖP att om kanske tio år kunna få betalt av sina läsare för lokala nätnyheter – om SR Jämtland erbjuder, åtminstone till viss del, samma innehåll gratis?

Jag vet inte, men värnar man fria oberoende privatägda mediers möjligheter att bidra till mångfald vill man nog åtminstone resonera om olika scenarion och svar.

136 års utgivning av en lokal dagstidning indikerar trots allt ett stort ansvarstagande för nyhets- och opinionsbildningen i Jämtland. Den demokratiska gärning som exempelvis Östersunds-Posten gjort förtjänar respekt.