Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Var går gränsen för public service?

Den 10 april börjar Sveriges Radios lokala stationer att göra regionala gratistidningar som delas ut i brevlådorna hos alla svenskar. Samma dag kommer Sveriges Radios nya kvällstidning – som också är gratis – att finnas i kioskerna. Och på kvällen är det premiär för Sveriges Radios nya tv-kanal som är gratis att titta på.

Den 1 april?

Nej, detta är inget skämt.

Den 10 april kommer Sveriges Radio (SR) att utmana inte bara dagspressen, utan också de politiker som beslutat om anslagsvillkoren för public service-bolaget.

För så här är det:

”Nya permanenta programtjänster eller andra tjänster av större betydelse inom ramen för kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten som SR vill lansera ska anmälas till regeringen för godkännande. Anmälan ska även sändas till Myndigheten för radio och tv. Anmälan ska vara utförlig och tydlig och innehålla de uppgifter som kan tänkas krävas för en förhandsprövning. Den ska så långt det är möjligt utformas för att kunna utgöra underlag för en öppen konsultation.”

Så står det i anslagsvillkoren.

## Ändå vill SR storsatsa på nyheter på nätet – med det uttalade syftet att konkurrera ut tidningssajter.

Nej, det handlar inte om att exempelvis stationen P4 Malmöhus ska ge ut en gratis morgontidning om stadsdelen Rosengård och Malmö FF.

Eller att P3-kanalen ska börja dela ut en gratis kvällstidning med nyheter om ”Let´s dance” och Thomas Quick-fallet.

Eller att P1-kanalen gör fri-tv med undersökande journalistik från ”Kaliber”.

D e t var faktiskt skämt.

Det handlar istället om att SR gör om sajten Sverigesradio.se för att den ska bli ”ett alternativ till exempelvis aftonbladet.se”.

Det sistnämnda står att läsa i Radiotidningen, som också berättar att SR-sajtens startsida ska ändras till att handla om ”nyheter och aktualiteter, snarare än programinnehåll.”

## Om inte det här är en satsning som borde föranleda en så kallad förhandsprövning, vilken satsning är det då som regeringen bör ta ställning till?

Sveriges Radios verksamhet regleras av ett sändningsavtal som formuleras av staten. Finansieringen förutsätter förstås att politikerna vill ge SR pengar.

Och nu ska alltså licensmedlen användas för att, hoppas SR, på nätet konkurrera ut de oberoende dagstidningar som sysselsätter 5 000 journalister som bidrar till mångfalden i medie-Sverige.

Rimligt?

## Sveriges Radios satsning på nätet kanske inte uppfattas som kontroversiell? Visst är det väl bra att kvalitetsjournalistiken sprids också där?

Jag är själv en ivrig användare av både SR-sajten och SR:s app; möjligheten att själv kunna välja när man vill lyssna på programmen är ju numera självklar. Men det här handlar faktiskt inte om bara distribution och valfrihet.

I Radiotidningen förklarar den ansvarige på Ekot att man vill bli ”…den självklara nyhetsförmedlaren på webben”. Med fler reportrar och dygnetrunt-rapportering ska Ekot berätta mer om bland annat sport och musik.

Rimligt?

Kanske. Men kom ihåg att många mindre dagstidningar runt om i landet, liksom stora drakar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, tvingas till besparingar och uppsägningar på grund av minskade upplagor och lägre annonsintäkter.

Samtidigt söker tidningshusen nya affärsmodeller för att finansiera kvalitetsjournalistiken på sina mediesajter; under 2013 kommer alla stora tidningar ha lanserat olika betalningslösningar som ska betala för allt det vi gör om Rosengård, Malmö FF, ”Let´s dance” eller granskningen av Thomas Quick-fallet.

Hur påverkas den mångfalden av att Sveriges Radio nu gör mer som tidningarna? Om publiken dessutom får allt detta gratis av public service?

Den saken borde debatteras och, kanske, prövas.

## Min uppfattning är inte att Sveriges Radio ska förbjudas att stärka sin nyhetsbevakning. Självklart inte.

Men om staten säger ja till såna här SR-satsningar, då bör staten vara lika generös när den prövar andra saker som ska garantera den publicistiska mångfald som de betalda tidningar som fler än sju av tio vuxna svenskar läser bidrar till.

Reklamskatten, spelmonopolet, alla förslagen till att inskränka det fria ordet… för en regering som vill värna journalistik finns det mycket att säga nej till, som skulle stärka också andra etablerade medier.