Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Usel dag för fria ordet

Torsdag blev en dålig dag för den svenska tryck- och yttrandefriheten.

I dag kan det gå fel igen.

Remisstiden för det betänkande som Yttrandefrihetskommittén (YFK) lagt löper ut i dag.

Vi får hoppas att fredagen blir bättre än torsdagen.

Detta hände i går:

## Kammarrätten i Stockholm förordade i sitt remissvar om YFK ett nytt integritetsskydd i grundlagarna. ”Lagstiftningsbehovet kan anses större inom det grundlagsskyddade området…”, skriver domstolen till och med.

Som kanske enda remissinstans hittills påstår Kammarrätten att det sker allvarliga övertramp i tidningar, radio och tv: ”…där förekommer integritetskränkningar i en omfattning som är tillräcklig för att i sig visa ett faktiskt behov av ny lagstiftning.”

## En annan rättsinstans, Högsta domstolen, fattade i går ett beslut som kan få allvarliga konsekvenser för nyhetsmedier som hotas med stämningar för fullt lagliga publiceringar.

En kriminell man, kallad ”35-åringen” i medierna, greps och anhölls och häktades som misstänkt för mordet på utrikesminister Anna Lindh. Alla medier rapporterade.

35-åringen stämde sedan Sydsvenskan och dåvarande ansvariga utgivaren Hans Månson för grovt förtal och krävde skadestånd. Månson friades på alla punkter av tryckfrihetsjuryn, men 35-åringen överklagade Malmö tingsrätts beslut om att 35-åringen skulle stå för tidningens rättegångskostnader.

Hovrätten över Skåne och Blekinge gav Sydsvenskan och Månson rätt igen, men då gick 35-åringen till Högsta domstolen (HD). Ochi går slog HD fast rättegångskostnaderna ska kvittas, men att detta inte ska tolkas som att HD överprövat tryckfrihetsprocessen:

Genom juryns frikännande är skuldfrågan slutligt avgjord.”

35-åringen slipper alltså betala Sydsvenskans försvar, vilket i praktiken innebär att Sydsvenskans lagliga artiklar om ett ministermord kostar tidningen hundratusentals kronor på grund av att en känd kriminell lät stämma tidningen – tillika på skattebetalarnas bekostnad med rättshjälp. Bisarrt.

”Så länge de omständigheter som anförs för kvittning inte innebär att den frikände pekas ut som skyldig till brott, utgör oskyldighetspresumtionen inte hinder mot kvittning”, skriver HD.

Här syftar HD på den regel i Europakonventionen som stadgar att den som är oskyldig – som Hans Månson – inte efteråt får behandlas som brottslig. HD är noga med att poängtera detta, men stödd på Tryckfrihetsförordningen från 1991 och formuleringar från Tryckfrihetsförordningen 1949 och dess sakkunniga 1944 kvittar man alltså ändå kostnaden:

”De aktuella publiceringarna rörde misstanke om ett allvarligt och synnerligen uppmärksammat brott. Artiklarna innehöll detaljerade uppgifter om NN:s person och hans förflutna. De fick också stor spridning. Mot den bakgrunden fanns det befogad anledning för NN att få sin sak prövad i domstol. Det var inte heller på förhand givet hur en jury skulle bedöma frågan om tryckfrihetsbrott. Med beaktande av det nu sagda och omständigheterna i övrigt finns det skäl att kvitta kostnaderna i tingsrätten.”

Varför är då detta allvarligt?

Jo, det kostar ju ett antal hundra tusen kronor att försvara sig i en tryckfrihetsprocess. Men om kriminella kan få skattemedel för att stämma, och medieföretag löper risken att få betala dyrt för att frias, då blir det istället ekonomiskt lönsamt för medierna att göra upp i godo och ge, säg, 100 000 kronor till en våldsman också om publiceringen inte var brottslig utan sannolikt hade friats.

Är detta bra? Nej, kvittningsbeslutet i går skapar en osäkerhet som inte värnar tryck- och yttrandefriheten.

## Nästa dåliga nyhet i går var regeringens nya förslag om en lag mot kränkande fotografering. Denna kan få svåra konsekvenser för nyhetsförmedlingen.

Regeringen har redan tvingas backa en gång, efter tung kritik från lagrådet, men försöker nu igen med en lag som ska stoppa smygfotografering:

För straffansvar ska krävas att fotograferingen sker olovligen. Vidare att fotograferingen sker i hemlighet och att den fotograferade befinner sig på en plats som tillhör hans eller hennes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden, dvs. inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Straffet föreslås vara böter eller fängelse i högst två år.”

Men ”…fotografering i syfte att granska misstänkta missförhållanden i samhället” ska vara tillåten, skriver regeringen. Vidare:

“Regleringen är tänkt att träffa endast de mest klandervärda fallen. Under sådana förhållanden torde fotografering som sker i syfte att publicera bilderna i ett grundlagsskyddat medium inte påverkas annat än i ytterst begränsad omfattning.”

Detta låter ju bra, vem vill inte låta lagföra en snuskgubbe som monterat en kamera på en skoltoalett? Exempelvis.

Men lagförslaget är ändå problematiskt, eftersom en pressfotograf i förväg måste ta ställning till om hen kan ta bilden eller inte?

Det betyder att bilder som borde ha tagits och publicerats inför allmänhetens ögon kanske aldrig tillgängliggörs. Olyckligt.

Det inser nog också regeringen, och för – därför? – ett resonemang om meddelarfriheten som snarast antyder att medierna minsann kan hålla sina fotografer hemliga, om de vill vara säkra på att dessa inte ska kunna straffas i tveksamma fall:

Upphovsmannen till bilden har rätt till anonymitet och är alltså inte skyldig att röja sin identitet”, skriver regeringen. Men jag håller med Svenska Journalistförbundet och organisationen Utgivarna, som direkt sågade det nya förslaget.

## Det här var, sammantaget, flera dåliga nyheter för den svenska tryck- och yttrandefriheten på en och samma dag.

Och i dag, fredag, ska Högsta domstolen meddela dom i det så kallade ”Spelmålet” mellan riksåklagaren och Expressens tidigare chefredaktör Otto Sjöberg och Aftonbladets tidigare chefredaktör Anders Gerdin.  Det  är också mycket viktigt.