Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Stoppa förslaget om JK

Yttrandefrihetskommittén vill göra det enklare för Justitiekanslern att åtala för ärekränkningsbrott.

Förslaget kan framstå som okontroversiellt.

Det är det inte – om man värnar yttrandefriheten.

Nu är det bara två dagar kvar på remisstiden för höstens betänkande från Yttrandefrihetskommittén (YFK).

YFK avförde i detta tanken på en ny yttrandefrihetsgrundlag (NYGL), och ville istället behålla Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och Tryckfrihetsförordningen (TF).

Men förslaget är ändå, trots att inte allt revs upp, oroande.

## Den som rycker på axlarna åt YFK och inte ser värdet i att fortfarande förklara och försvara värdet av tryck- och yttrandefrihet, också i en stabil demokrati som Sverige, har inget förstått.

I går skrev jag om det orimliga med den ”kvittning” av rättegångskostnader som föreslås; enligt YFL kan ansvariga utgivare och medieföretag som stämts men friats i förtalsmål ändå tvingas betala för sina rättegångskostnader.

En annan risk är att YFK vill underlätta för Justitiekanslern (JK) att agera mot tidningar, radio och tv.

Det är bara JK som får agera som allmän åklagare vid misstänkta ärekränkningsbrott i grundlagsskyddade medier, och det stadgas dessutom att det krävs ”särskilda skäl” för att JK ska åtala.

## Den här restriktiviteten är bra. Den är förstås heller inte tillkommen av en slump.

JK-åtal mot nyhetsmedier är därför, lyckligtvis, ovanliga.

Den mest kända processen handlade om Expressens avslöjande av ”Spelskandalen” 1990; JK riktade 176 åtalspunkter mot chefredaktör Bo Strömstedt – men 1991 friade tryckfrihetsjuryn Expressen på samtliga punkter. ”176-0”, stod det dagen efter på den klassiska förstasidan.

På 2000-talet har JK bara åtalat en enda gång; 2006 fälldes Expressens chefredaktör Otto Sjöberg för den felaktiga så kallade Mikael Persbrandt-publiceringen.

Detta är alltså vad det handlar om.

Få fall, men stora värden på spel.

## YFK tillstår visserligen i betänkandet att ett slopande av ”särskilda skäl”-kravet kommer att hota det fria ordet.

## YFK skriver: Det kan hävdas att en utvidgning av området för allmänt åtal avseende ärekränkningsbrott får oönskade effekter för tryck- och yttrandefriheten.”

Kommittén fortsätter:

”Redan en ökad risk av att drabbas av allmänt åtal kan tänkas leda till en större försiktighet inom medierna. Det kan medföra att information som borde bli publicerad inte blir det. ”

Bara detta borde fått YFK att hålla tassarna borta, kan man tycka, särskilt som Tryckfrihetsförordningen (1 kap. 4 §) och Yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 5 §) särskilt påminner om hur JK och domstolarna ska förhålla sig.

Till och med YFK konstaterar ju att JK och åklagare ska;

”• betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick,

uppmärksamma syftet mer än framställningssättet och

hellre fria än fälla. ”

YFK vet allt detta.

Och ändå.

## Precis som när det gäller integritetskränkningar är förtalsbrott – vad som än sägs i debatten – inte särskilt vanliga i grundlagsskyddade tidningar, radio och tv.

YFK vet det också, och tillstår:

”…antalet övertramp är fler utanför det grundlagsskyddade området. De är nog många gånger också betydligt grövre än de övertramp som förekommer inom det grundlagsskyddade området.”

Alla som besökt de främlingsfientliga undervegatationssajterna, där rasismen frodas men inga ansvariga utgivare stoltserar med ansvarstagande, vet vad jag talar om.

Också i omodererade artikelkommentarer och, senast i Göteborg, på sociala medier som Instagram förekommer det kränkande formuleringar – inte sällan riktade mot barn. Det är förstås ovärdigt ett upplyst samhälle.

Men YFK konstaterar korrekt att problemet egentligen inte förekommer i etablerade medier:

”Något behov av att få till stånd en mera markant ändring av åtalspraxis på tryck- och yttrandefrihetsområdet torde visserligen inte finnas. Det går sålunda knappast att i JK:s praxis finna mer än möjligen enstaka exempel där det kan ifrågasättas om inte allmänt åtal borde ha väckts.”

Och ändå…

## Trots att alla dessa argument emot en förändring av lagtexten, kommer ändå YFK fram till sitt förslag. Ungefär som om det egentligen inte spelar någon roll.

YFK förklarar sig:

Den restriktiva åtalspraxis som har utvecklats hos JK framstår som fast. Den synes inte heller ha varierat beroende på vem som varit innehavare av JK-ämbetet.”

Det låter ju bra, men riskerna med förslaget underskattas grovt i betänkandet – även av flera remissinstanser. Exempelvis av Tidningsutgivarna som avstyrker förslaget, men skriver:

”Så särskilt många fler åtal torde det i och för sig inte bli…”

Här, tror jag, misstar sig både YFK och Tidningsutgivarna och Svea hovrätt verkar hålla med.

Domstolen är i sitt remissvar förvisso är positiv till ändringen, men ”… med den synpunkten att ändringen sannolikt kommer att innebära en något ökad måltillströmning till domstolarna.”

Hovrätten tror alltså på fler åtal.

## Jag befarar också att det blir vanligare med rättsprocesser mot tidningar, radio och tv.

Varför tror jag då det?

Jo, förra veckan debatterade jag på en advokatbyrå YFK-betänkandet med flera ledande jurister. Där deltog justitierådet Göran Lambertz och upprepade YFK:s slutsatser:

– Det finns egentligen inte något riktigt behov i Sverige av ett förstärkt integritetsskydd på det grundlagsskyddade området.

– Pressen sköter sig i Sverige. Det pågår inga sådana kränkningar som man vill straffa, sa Lambertz.

Det lät ju insiktsfullt och bra.

Men Lambertz berättade också om sin tidigare karriär som just JK och sa – inför en tv-kamera och flera närvarande juridiktidningar – att han under ett personalmöte på JK hade uppmanat personalen att aktivt söka efter mål att driva mot medier.

## Göran Lambertz använde alltså, trots kravet på ”särskilda skäl” och andemeningen i detta, JK-ämbetet till att leta efter åtal mot grundlagsskyddade tidningar, radio och tv.

Bara detta erkännande dementerar ju helt YFK:s påstående om att det inte spelar någon roll vem som är JK.

YFK har följaktligen gått för långt med sitt förslag om att göra det enklare för JK att ta medieföretag till rätten.

Een sådan lagändring leder till en farlig självcensur. Kom ihåg vad YFK skrev:

Det kan medföra att information som borde bli publicerad inte blir det. ”

YFK:s ordförande hette för övrigt – Göran Lambertz.