Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad kungen borde sagt

Man måste ändå beundra hur ogenerade försöken att inskränka tryck- och yttrandefriheten är. Som på Sidan 4 i Expressen i går, där en för sina notoriska försök att lagföra det fria ordet känd kristdemokrat än en gäng krävde hårdare tag. Som på DN Debatt i går, där självaste kungens advokat ville i lag förbjuda bilder som såvitt jag vet ingen dagstidning publicerat i Sverige någonsin.

Vi har alltså en situation med en tysk publicering om en prinsessa från Monaco. Och en fransk publicering om en hertiginna från England. Båda dessa publiceringar har prövats i – utländska – domstolar och med dessa två exempel vill man nu under falsk integritetsskyddsflagg triumfatoriskt segla igenom grundlagsändringar eftersom knappast ingen lär vilja argumentera för – de utländska – skandalbilderna.

Eller?

Jag tillhör nog ändå de väljare och undersåtar som vill påminna Hr Riksdagsledamot och Ers Excellens Kungajurist om att det faktiskt inte finns något faktiskt stöd för påståenden – eller ens farhågor om – något ökat antal kränkande övergrepp från mediernas sida.

Ingen känd ökning av förtydliganden. Eller genmälen. Rättelser. PO-anmälningar. PON-klander. Tryckfrihetsprocesser. Förtalsmål. Kort sagt – inget underlag för att med sakliga argument vilja ge sig på Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

Men i denna debatt är det inte vad som skett eller sker som motiverar förbudsivrarna. Istället förs det fram framtvingade framtidsscenarion om sånt som aldrig hänt, och ve den publicist som ifrågasätter detta. Då får man Europakonventionen i huvudet.

I går kväll hade Journalistens chefredaktör Helena Giertta, DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski och jag en Twitter-debatt med professor Mårten Schultz om våra grundlagar. Schultz vill ändra dessa, i vissa fall till det bättre – det vet jag sedan tidigare samtal med honom.

Men nu var vi inte direkt överens, trots att professorn gentilt erbjöd sig att låta fotografera oss andra nakna i våra badrum för att bevisa sin tes om att sådana gärningar borde föranleda snävare TF och YGL. Jag invände, lika artigt, att det väl ändå aldrig hänt att ett grundlagsskyddat media i Sverige gömt några dolda kameror på någon toalett?

Nåväl, också professorn är en känd debattör och kanske väl så. Kristdemokraten kan jag också acceptera, blotta tanken på att den arme mannen skulle råka exponeras för naken hud i en tryckt skrift gör mig mer förstående för hans sak…

Men. Kungens advokat? Är det inte magstarkt att hovauditören vill ändra grundlagar just efter att den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén konstaterat att det nuvarande svenska systemet fungerar rätt väl?

Vi har alltså haft en Tryckfrihetsförordning i Sverige sedan 1766, och jag kan ändå inte erinra mig ett enda tillfälle då svenska kungliga behag hamnat i svensk dagspress. Ändå tar nu statschefens egen advokat chansen att i svallvågorna efter Se & Hörs Kate-publicering försöka skapa opinion.

Tänk om han – och kungen – istället gjort tvärtom. Försvarat intentionerna i de nuvarande grundlagarna och slagit fast att även om de själva minnsan inte tycker att allt i media alltid faller dem i smaken, så är detta just bara tycke och smak. Och det fria ordet är viktigare än sådana godtyckliga invändningar.

Ofta – nästan alltid! – är det fria ordet också viktigare än vad den omskriva eller fotograferade personen tycker om det som publiceras. Enskilda ska inte utsättas för onödiga publicitetsskador. Men tryck- och yttrandefrihet är allas vårt skydd mot mycket värre saker.