Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Johan och Martin stöder Dawit Isaak

Här skriver Martin Schibbye och Johan Persson på Expressens upprop för Dawit Isaak. Bilden som Jens L´Estrade tog när Niklas Svensson intervjuade de så kallade Etiopiensvenskarna, efter deras hemkomst och presskonferens i fredags, är naturligtvis en symbolhandling. Men faktiskt en rätt viktig sådan.

Martin och Johan satt i ett fängelse i Etiopien i över 400 dagar, Dawit har nu suttit i ett fängelse i Eritrea i över 4 000 dagar.

I dagens Expressen kommenterar Schibbye och Persson situationen för den svensk-eritreanske kollegan, som inte ens åtalats och än mindre dömts för något.

”Det är tufft att veta att han sitter kvar”, säger de bland annat till Niklas Svensson.

X X X

I intervju efter intervju imponerar Sveriges nya journalisthjältar med sitt ovillkorliga försvar för yttrandefriheten. Detta samtidigt som så många andra försöker utnyttja deras öde för att politisera den humanitära tragedin och göra inrikespolitik av den.

En Anders Johansson skrev häromdagen bland annat detta på Aftonbladet Kultur:

Vad förenar Pussy riot, Lars Vilks, Johan Persson och Martin Schibbye? Ett cyniskt svar: den västerländska liberalismens omättliga behov av deras öden.”

Och vidare:

Vad jag menar är att det finns en besatthet av yttrandefriheten som princip, som i värsta fall ställer sig i vägen för de konkreta frågorna.”

Anders Johansson fortsätter sedan med en harang som, i korthet, utmynnar i att medierna behöver exempel på hot mot yttrandefriheten och gärna sådana långt bort.

Summering:

”På sätt och vis är denna kapitalistiska logik ett större hot mot det fria ordet (vad det nu är) än de regimer som motarbetar reportrar världen över.”

Alltså: de svenska mediernas – förlåt, liberala mediernas – engagemang för bland andra Martin Schibbye och Johan Persson är enligt Anders Johansson egentligen värre än de diktaturer som fängslar journalister. Och så vidare.

Man häpnar… eller kanske ändå inte! För så här skrev ju Åsa Linderborg, chef för Aftonbladet Kultur, 2009 i en text om Irak-kriget:

Det här får mig att fundera över kampanjen för Dawit Isaak, som jag i sak stödjer helhjärtat och bara kan elogera Expressen för. Jag är övertygad om att liberalernas engagemang är ärligt och djupt känt, samtidigt som det är uppenbart att Isaak fungerar som en snuttefilt för ömmande samveten. Innerst inne vet liberalerna att de gjort fel som stött ockupationerna av Irak och Afghanistan, och som blundar för den etniska resningen av palestinier. Bakom övergreppen ligger bilden av muslimen som den underlägsne Andre, icke-demokratisk, oupplyst, irrationell, hotfull … minareten som förtäckt missil.

I Dawit Isaaks tragiska öde har liberalerna ingen skuld. Genom att göra honom till ett isolerat problem kan man skyla över sina inhumana ställningstaganden i andra stora frågor.”

Alltså: efter några vänliga ord om Expressens kampanj för Dawit Isaak, så anklagas bland annat vi – ”liberalerna” – för att hålla den sedan 2001 fängslade trebarnspappan som blott som en ”snuttefilt för ömmande samveten”. Det ni.

Och genom att uppmärksamma hans fall gång försöker alla dessa hemska liberaler, ”skyla över sina inhumana ställningstaganden i andra stora frågor.”

Vad ska man säga, egentligen, när en vänsterdebattör kritiserar liberala mediers ”besatthet av yttrandefriheten” och en annan vänsterdebattör slår fast att sådana – viktiga! – ställningstaganden är en ”snuttefilt för ömmande samveten”?

Jag vet inte. Mer än att Martin Schibbye och Johan Persson imponerar mer i sin klarsyn på yttrandefriheten, och att det ska bli intressant att följa deras fortsatta förehavanden i spalterna.

De har förstås inte hunnit läsa all agitation för sin sak, där vissa opinionssidor mest försökt utnyttja Etiopiensvenskarna för att dela ut inrikespolitiska tjuvnyp.

Men om Schibbye och Persson fortsätter företräda det fria ordet lika rakryggat som de gjort hittills, kommer de ju snart att vända ryggen till alla de som för egna syften har försökt skvätta på andra i ankdammsdebatter.

Jag vet inget om Schibbyes och Perssons framtidsplaner, mer än att de ska ge ut en bok, men för Dawit Isaak och alla andra fängslade journalisters skull hoppas i alla fall jag att de fortsätter att vara besatta av yttrandefriheten.