Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Göran Lambertz tuffa vecka

Yttrandefrihetskommittén är klar och alla partier är överens.

Bara ordföranden reserverar sig – mot alla politiker.

Det är i sig unikt.

Men så heter ordföranden också – Göran Lambertz.

Vilken vecka för justitierådet och ordföranden i den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén (YFK).

Först gick domaren i Högsta domstolen ut i media och anklagade den nu friade Thomas Quick för att, trots allt, vara en mördare.

Sedan fick han lämna över YFK:s slutbetänkande till justitieministern och samtidigt konstatera att hans försök att reglera det fria ordet mer misslyckats.

## Lambertz ville exempelvis driva igenom en ny brottsrubricering, ”grov integritetskränkning”, men fick nej av både experter och ledamöter.

Bland annat konstaterar kommittén att ”det i princip inte förekommer några sådana integritetskränkningar inom det grundlagsskyddade området” (läs: de etablerade medier som har utsett ansvariga utgivare).

Och dessutom slås fast:

”Kommittén anser att det finns en risk att en ny straffbestämmelse får en återhållande effekt på de grundlagsskyddade mediernas publicistiska verksamhet.”

Detta är, anser jag, ett viktigt försvar för den – faktiskt pressetiskt återhållsamma – journalistik som idag publiceras i tidningar, radio och tv i Sverige.

## Göran Lambertz själv har i debatter tillstått att exempelvis Expressen knappast aldrig skulle riskera att dömas för det nya brott han velat skriva in i grundlagen.

Ändå har Lambertz, på oklara grunder, drivit frågan. Under Almedalsveckan debatterade vi den igen och där deltog Mats Svegfors, Sveriges Radios vd, som förtjänstfullt pressade Lambertz på eventuella faktiska exempel på de integritetskränkningar som han önskade beivra?

Svaret blev hypotetiska fall där styvpappor kanske skulle komma att smygfotografera sina döttrar i kränkande sammanhang och sedan trycka upp och sprida dessa bilder på – visitkort!

Ställd inför detta, minst sagt teoretiska, hot mot unga flickor tillstod Mats Svegfors leende att han i så fall omedelbart skulle ansluta sig till lagstiftningsivraren…

## Men jag ska inte ironisera. YFK har tydliggjort behovet av att ständigt försvara tryck- och yttrandefrihet också i en stabil demokrati som vår.

Kommittén nämner pressens ”självsaneringssystem” som ett motiv till att inte lagstifta hårdare, men det finns annat som den inte hann med att diskutera tillräckligt.

Som risken för att polis och åklagare vill agera mot en redaktion genom att exempelvis göra husrannsakan och beslagta journalisters datorer i en brottsutredning.

Detta är mycket allvarligt hot mot allmänhetens förtroende för mediernas förmåga att skydda sina källor, men YFK har helt enkelt inte hunnit föreslå hur redaktionerna bättre ska skyddas mot tvångsmedel.

Frågan anses dock så viktig att den inte bara kan analyseras ur förundersökningsperspektiv, utan ”…förtjänar enligt kommittén  att belysas också utifrån ett perspektiv där det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset står mer i förgrunden än intresset av effektivare brottsutredningar.”

## YFK:s uppdrag var att utreda behovet av en teknikoberoende grundlag. Svaret, den här gången, blev nej. Men mycket återstår att ta ställning till.

Yttrandefrihetskommittén kom till 2008, efter Tryck- och yttrandefrihetsberedningen som hade börjat redan 2003. Hela sex gånger på några decennier har frågorna utretts och mer finns att fundera kring.

Bör exempelvis det ”utgivningsförbud” som finns i Tryckfrihetsförordningen och som kan användas i krigstid, för tidningar som gjort sig skyldiga till brott, tas bort?

Bestämmelsen aktualiserar uppenbara yttrandefrihetsaspekter men även en vidare diskussion om hur riket ska styras och skyddas vid krig, krigsfara och nödsituationer”, menar YFK.

Och hur är det egentligen med bestämmelser i Yttrandefrihetsgrundlagen om att straffa den som sprider inspelningar till barn och unga som kan verka ”förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga”? YFK konstaterar: ”Det kan övervägas om denna bestämmelse, bl.a. med tanke på internets genombrott, är otidsenlig och bör avskaffas”.

## I de sociala medierna hånades i går Göran Lambertz och jämfördes med Ulf Brunnberg, som inte heller rosat mediemarknaden i veckan.

Men det hedrar Lambertz att han driver sin sak: när alla nu vill fria Thomas Quick och när alla fördömer polis, åklagare, advokater och domstolar – då är det bra att det finns obekväma röster och att dessa kommer till tals.

Rätt eller fel, fint eller fult. Tryck- och yttrandefrihet är inget värt om alla säger sig vara överens och ingen vågar ha en avvikande uppfattning. Det är vad alla fina ord i grundlagarna egentligen handlar om.

BRA AV YFK:

# Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) behålls, föreslår Yttrandefrihetskommittén (YFK).

# Det svenska modellen med så kallat ensamansvar (läs: systemet med ansvarig utgivare), anonymitetsskydd och meddelarfrihet finns kvar.

# Förslaget om ett nytt integritetsbrott, ”grov integritetskränkning”, avfärdas.

# Så kallad arvssynd ska inte längre gälla artiklar i digitala arkiv, om texten också publicerats i en tryckt tidning. Då blir det samma preskriptionstid och en ansvarig utgivare kan sedan inte stämmas för riktigt gamla publiceringar, som gjorts av utgivarens företrädare, som finns kvar i arkivet.

# Förbud mot förhindrande av spridning av yttranden. Brevbärare ska följaktligen inte längre kunna vägra att dela ut post med ett innehåll som de inte tycker om.

DÅLIGT AV YFK:

# Arvssynden finns kvar för texter på mediesajter. Det betyder exempelvis att jag sannolikt kan hållas som ansvarig för texter på Expressen.se som kanske publicerades innan jag ens var anställd på Expressen. Många, bland dem jag, anser att det borde finnas en preskriptionstid också här.

# Det föreslås inget meddelarskydd i offentligfinansierad privat verksamhet. Inte minst vårdskandalerna har visat att det behövs, så att journalister kan tipsas om missförhållanden.

# Det blev heller inget stärkt skydd mot användningen av tvångsmedel mot redaktioner.

# Tidningar, exempelvis, ska ibland tvingas betala sina egna advokatkostnader även de friats i en tryckfrihetsprocess. Det är förstås absurt. Den som är oskyldig måste alltså betala för att få försvara sig, medan den som kanske okynnesstämt en tidning slipper ta den ekonomiska konsekvensen.