Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Littorin drar tillbaka PO-anmälan

Sven Otto Littorin har dragit tillbaka sin anmälan till Allmänhetens Pressombudsman mot Expressen.

Samtidigt fortsätter den större diskussionen, den om hur det pressetiska systemet bör organiseras i framtiden

Jag tror att en gemensam Medieombudsman för dagstidningar, radio och tv är rätt väg att gå.

Häromveckan uppmärksammades i flera medier att förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin hade anmält Expressen till Allmänhetens Pressombudsman (PO), efter flera artiklar om hans engagemang i ett gruvbolag som kontrolleras av en affärsman med högerextrema åsikter.

Det står var och en fritt att PO-anmäla en tidning, om man anser sig utsatt för publicitetsskada.

## Men: transparens om kritik och möjlighet att komma till tals kan vara en väl så bra – och snabbare – upprättelse för den som är missnöjd.

Så jag kontaktade Littorin, erbjöd genmäle – och nu har han meddelat PO-kansliet följande:

Den 27 juni anmälde jag Expressen till Pressombudsmannen för ett antal artiklar som tidningen publicerat i vilka jag menar att man överträtt gränsen för vad som är i enlighet med god pressetik. Jag har därefter fått tillfälle att få ett genmäle publicerat och jag har också fått till stånd en bra diskussion med tidningens chefredaktör. Därmed är jag nöjd och ber därför att få dra tillbaka min anmälan.”

Alla pressetiska tvister löses dock inte med förtydliganden, genmälen eller ens rättelser. Ibland vill den som uppmärksammats driva sin sak till exempelvis PO och vidare till Pressens Opinionsnämnd (PON).

Då det blir det viktigt med tydlighet. Under Almedalsveckan bildades, formellt, den nya publicistorganisationen Utgivarna med företrädare för dagspressen, tidskrifter, public service och kommersiell tv.

I styrelsen sitter bland andra Eva Hamilton, vd för Sveriges Television, Cilla Benkö, tillträdande vd för Sveriges Radio, Tomas Brunegård, ordförande för Tidningsutgivarna, och jag.

Vi har mycket att diskutera och alla verkar, hittills, överens om att det är viktigt att försvara det ansvariga utgivarskapet och att freda fria ordet och journalisters arbetsförutsättningar från eventuella framtida (lagstiftnings)inskränkningar.

## Men Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri ska lämna Tidningsutgivarna (TU) och därmed också Utgivarna. Vad det betyder för det pressetiska systemet är ännu oklart

TU delfinansierar dagens självsanerande system. Och även om morgontidningarna som ställer sig utanför TU förklarar sig villiga att betala för PO/PON, så varnar förre PO, Pär-Arne Jigenius, i en debattartikel i just Dagens Nyheter för att ”…pressens betalningsvilja för självsaneringen (kommer) att minska.”

Jigenius kritiserar även Utgivarna som han kallar för ”en vackert tecknad papperstiger” som riskerar att bli ”en parodi på säkerhetsrådet”. Detta återstår väl att se.

Om Utgivarna kan få igenom en gemensam Medieombudsman, till man kan vända sig oavsett vilken mediekanal det handlar om, så är det en stor förbättring för alla jämfört med dagens system med exempelvis PO, PON och Granskningsnämnden.

Men man bör också nyansera mytbilden av vad som de facto publiceras i svenska medier. Tidningar, radio och tv är faktiskt ytterst restriktiva.

Många färska exempel påvisar den svenska pressens återhållsamhet. När Filippa Reinfeldt i söndagens DN gav sin första intervju om separationen från statsministern, så var det väl första gången som någon av dem fått direkta reporterfrågor om detta?

När Anja Pärson i radioprogrammet ”Sommar” berättade om sin kärlek till en kvinna, så tackade hon också medierna som vetat om kärlekssagan – men respekterat hennes önskan om att själv få avslöja sin relation.

När Victoria och Daniel är ute och går med prinsessan Estelle, så kan de visa upp sin bebis utan att pressfotograferna tar oönskade bilder. Har ni ens sett några andra bilder än de från dopet och hovets egna på vår blivande drottning?

Och så vidare.

Jag vill påstå att denna återhållsamhet är något rätt unikt, och kanske är det också därför som många kändisar faktiskt vågar ställa upp när de väl bestämt sig.

När personer som Lena Philipsson, Per Holknekt, Katarina Hultling och Annbritt Pettersson väljer att kommentera svåra saker – som skilsmässor och sjukdomar – för just Expressen är det, tror jag, för att det finns en medvetenhet om att svenska medier trots allt är rätt balanserade.

## Naturligtvis kommer de som verkar i offentligheten, som en Sven Otto Littorin, ibland att reagera på publiceringar men den svenska modellen med självsanering är ändå att föredra före hårdare reglering.

Expressen har gått i bräschen för införande av rättelsespalter, mer tydlig redovisning av PON-klander och till och med angivande av fällningar på löpsedlar.

Vi kommer att fortsätta vara drivande i debatten om pressetik – eftersom vi tror att den bidrar till god journalistik.