Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Chefredaktören som inte läst Johan T

Jag var en gång på en rättegång. En kriminell stod åtalad för att ha hotat en Expressen-reporter, han var en redan tidigare misstänkt rånare och känd våldsman. Efter huvudförhandlingen hotade den här brottslingen flera andra journalister, bland annat mig, och senare dömdes han för hot mot vår kollega. Straffet blev extra hårt – just för att offret var journalist.

Det är bra att samhället markerar mot de som ger sig på exempelvis kriminalreportrar som rapporterar om den undre världen; nyhetsförmedling informerar medborgarna och medierna har därför, av lagstiftaren, getts vissa vissa privilegier såsom exempelvis meddelarfriheten i Tryckfrihetsförordningen.

Men samhället är inte bara de folkvalda politiker som stiftar grundlagar, det är också du och jag – och vi har också ett ansvar. Operachefen som på sin Facebook-sida ogenerat accepterade sexistiska inlägg om en kulturjournalist på Expressen, Gunilla Brodrej, kritiserades exempelvis av både chefer och debattörer och de reaktionerna var bra. Den som så oseriöst kritiserar en journalist förtjänar att ställas vid skampålen.

Jag tänker på detta när jag läser Daniel Nordströms kloka bloggpost om Johan T Lindwall, nyhetsledande hovreporter på Expressen. Johan T var först med att Victoria dejtade en kille som hette Daniel Westling, först med… ja, allt det där kan ni ju. Det är förstås därför som det är just Johan T  som SVT intervjuar före och efter Estelles dop, det är förstås därför som alla medier återger Johan T:s avslöjande om att Carl Philips flickvän Sofia skulle få gå på dopet. Och så vidare.

Man kan tycka vad man vill om monarkin och journalistiken om kungafamiljen, men det är osmakligt att läsa sånt här:

Jag sa en gång – ungefär! – att nätet var moget för människorna, men att människorna inte var mogna för nätet. Man kan förstås nyansera detta genom att tillägga att alla naturligtvis inte är anonyma nätrasister, men alltför många använder tyvärr tekniken till att sprida strunt. Också om journalister. Som detta inlägg:

Jag tvivlar ju på att de som skriver såna här saker vet ett smack om nyhetsarbete, jag är rätt säker på att de inte har en aning om hur andra redaktioner gång på gång återger uppgifter som Johan T Lindwall har varit först med.

Men det är ju inte bara nätet. En Roger Nordin i Radio Rix kallade Johan T för ”slemmig” i sändning.

Och: tydligen uppstår reaktionerna på grund av intervjuer som Lindwall har gett efter dopet. Tänk på det. Personangrepp efter att en specialreporter som bevakat ett stort evenemang har intervjuats. Tror ni att en sportkrönikör som är tagen efter en svensk medaljmatch i fotbolls-VM skulle hånas så? Eller en musikrecensent som varit med om sin största konsertupplevelse? Knappast. Men bara för att så många har åsikter om statsskicket, så är det också för en del fritt fram att attackera de journalister som bevakar hovet.

Jonas Nordling, ordförande för Svenska Journalistförbundet, har talat om ”journalisthat” och reaktionerna på kungajournalistiken i allmänhet och, tyvärr, Johan T Lindwall i synnerhet har denna vecka helt saknat proportioner. Bland annat retweetade en före detta partiledare och en före detta minister ett inlägg där Johan T kallas för ”en skam för alla som jobbar inom media”.

Samma Twitter-post retweetades också av en journalist – den politiske chefredaktören på Östran/Nyheterna, Peter Akinder. Man skulle möjligen kunna tro att Akinder recenserar Johan T efter sin subjektiva men ändå professionella bedömning. Men icke. Han var bara subjektiv. För tillfrågad om sina kunskaper om den aktuella hovjournalistiken tillstår han för en annan Expressen-reporter:

”Jag har inte läst en enda artikel…”

D e t  är vad jag kallar mediekritik. Chefredaktör Akinder borde lära av chefredaktör Nordström och vara mer påläst nästa gång som han skickar vidare kritik, tycker jag.

Johan T Lindwall? Han har jobbat på lokal- och riksmedia, han har bevakat VM och OS och han har varit utrikeskorrespondent i USA. Han kan sitt jobb och han gör det bra. Just nu är Lindwalls uppdrag att bevaka statschefen och dennes familj, och om någon ska kritiseras för att Expressen följer kungafamiljen är det jag – som är ansvarig utgivare – och inte enskilda medarbetare.

Roger Nordin, då? Tja, senaste bloggposten är från den 29 mars och den näst senaste handlar om vilken drink han har köpt. Om jag vore som Nordin skulle jag här redovisa hans CV, men det ska jag inte göra. Mediekritik måste stå ovan sådant. Tänk på det nästa gång ni läser påhopp som de på Johan T Lindwall, de säger nämligen mer – allt! – om den som skriver dessa.