Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Renhållning i Malmö

MALMÖ. Journalistiken stod inför rätta i sal fyra i Malmö tingsrätt i går.

”Ett renhållningsarbete, sa Sveriges Radios förre vd”, Kerstin Brunnberg, när hon berömde Expressens granskning av den illegala vapenmarknaden i Malmö.

Det ska först sägas:

Kammaråklagare Jörgen Larsson hävdar att tre journalister på Expressen gjorde sig skyldiga till brott när tidningen i oktober 2010 skrev om en insmugglad tjeckisk pistol.

Jag är åtalad för anstiftan till vapenbrott, eftersom det var jag som beslöt om att göra reportaget.

Andreas Johansson är åtalad för anstiftan till vapenbrott, eftersom han var nyhetschef de aktuella dagarna.

Diamant Salihu är åtalad för vapenbrott, eftersom han var reportern som köpte vapnet och gav det till polisen.

## Vi nekar alla.

”En juridisk pinsamhet”, skrev Svenska Dagbladets redaktionschef, Martin Jönsson, om åtalet dagen förerättegången.

”Åtalet är trams. Expressen bör frias helt”, skrev i går Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsidas blogg.

Huvudförhandlingen inleddes med att åklagaren presenterade varför Expressens medarbetare borde fällas.

Under rättegången återkom han sedan några gånger till att det väl ändå – ”objektivt sett” – hade skett ett brott?

Och det kan man ju tycka: det var ju ett illegalt vapen som såldes av en kriminell till en person utan vapenlicens.

## Men ändå. Var det verkligen ett så kallat innehav i lagens mening? Och hur ska man egentligen värdera det journalistiska intresset?

Expressens ombud, advokaterna Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen, hänvisade bland annat till Europakonventionen och för den som lyssnade på huvudförhandlingen handlade det säkert väl mycket om hur Expressens nyhetsredaktion är organiserad och vilka chefer som fattar vilka beslut.

Formalia, ja, men viktig om man ska klarlägga vem som egentligen är ansvarig för reportaget om vapenköpet.

Under cirka en timme och tio minuter fick jag berätta om bakgrunden – skottlossningarna i Malmö 2010 – och förklara varför vi ville kontrollera politikers och polisers påståenden om att det fordrades hårdare vapenlagar.

## Åklagaren försökte få mig till att spekulera om huruvida journalister kan ”köpa sex” eller ”köpa knark”. Men hypotetiska resonemang ska man inte lockas till i en rättssal.

TV4, Sveriges Television, Sveriges Radio, Tidningarnas Telegrambyrå och Sydsvenskan var alla där och jag gjorde ännu flera intervjuer med andra medier om vilken konsekvens en fällande dom skulle kunna få för nyhetsförmedlingen i svenska medier.

”Löjeväckande”, sa Dagens Nyheters utsände om åtalet.

Men det var inte det som processen handlade om.

För oss som var stämda var det förstås skönt att veta att alla från Svenska Journalistförbundet till Tidningsutgivarna sågat brottsmisstankarna, men rätten ska ju bara ta ställning till det som sägs här och nu.

Diamant Salihu fick berätta hur han köpte vapnet och lämnade det till polisen, Andreas Johansson fick säga att han… tja… vadå… jo, att han var i tjänst dessa dagar och hade ansvaret att säkerställa att Salihu och hans fotograf inte utsattes för onödiga risker.

## Våra advokater berättade om hur Aftonbladet och Expressen tidigare lämnat över Magnum-revolvrar till polisen och fått ett tack. Och om hur Kvällsposten köpte en kpist – här i Malmö! ­Samt, förstås, om Jan Guillous och Arne Lembergs reportage om kpist-köp i FIB/Aktuellt.

Inte vid något av dessa tillfällen brottsmisstänktes några journalister, och när jag förhördes utvecklade jag mig också om vikten av att ibland använda okonventionella arbetsmetoder.

Jag var noga med att erinra om att Expressens medarbetare försöker följa lagar och regler, men alla förutsättningar kan inte förutses.

Kerstin Brunnberg, tidigare programdirektör och vd för Sveriges Radio, var vittnet som Jörgen Larsson hade försökt stoppa.

Kammaråklagaren ville ju att domstolen skulle avvisa Brunnberg, den förre gästprofessorn i praktisk journalistik vid Göteborgs universitet, men tingsrätten godkände henne som sakkunnig.

## Vi som var åtalade talade i egen sak. Jag skriver här och nu i egen sak.

Men Kerstin Brunnberg sa, efter att ha avlagt sin vittnesed, om Expressens vapenreportage:

–     Ett utomordentligt bra initiativ!

–     Föredömligt journalistiskt arbete!

Åklagare Larsson undrade då och då om inte den här journalistiken hade kunnat göras på något annat sätt?

Svaret, det bör man tillstå, är nog ja.

Vi hade exempelvis kunnat låta den undre världen behålla sitt illegala vapen.

Men hade det varit god – samhällsviktig! – journalistik?

Jag tycker inte det.

I dag blir det slutpläderingar och därefter får vi veta vad tingsrätten, och senare kanske högre instanser, anser.

Journalistiken står inför rätta ett tag till.